Jazzens rötter finner man i den amerikanska södern med hjärtat i New Orleans, där den föddes under senare delen av 1800-talet.
Först på 1920-talet letade den sig utanför USA:s gränser och nådde runt den tiden även Sverige. Jazzen har sedan dess födsel antagit många olika former, både i hur den låter och rent politiskt (för att kunna kapitalisera på jazzen försökte till exempel vita affärsmän göra den “mer vit” och sudda ut rötterna vilket ju låter fullständigt galet idag). Grunden är dock improvisation, så kallad “call and response”; det vill säga att instrumenten svarar varandra samt en avancerad harmonik.
Jazzens entré i Sverige
1920-talet beskrivs ofta som en lycklig tid i mänsklighetens historia (trots att det inte var den enda verkligheten) mycket på grund av första världskrigets slut. Hopp och tro på framtiden rådde och människor ville roa sig. Jazzen fann snabbt en plats på lokaler och dansställen i Sverige. Även jazzkonserter förekom.
Svenska Paramountorkestern bildades 1926 och var en av de första jazzspelande orkestrarna som blev kända i Sverige. Orkesterns grundare var violinisten Folke “Göken” Andersson och under de fyra åren de var aktiva gjorde de runt hundra skivinspelningar. Under 1930-talet fick Sverige ta emot flera stora internationella jazzikoner som Louis Armstrong och Duke Ellington. De första jazzklubbarna startade och många storband bildades.
På 1950-talet vann jazzen ännu större utrymme i Sverige med bland andra Monica Zetterlund och Alice Babs för att nämna några av de större. Många blev internationellt kända som till exempel Åke Hasselgård (i USA känd som Stan Hasselgard), Putte Wickman, Bobo Stenson och Jan Johansson. Den sistnämndes album “Jazz på svenska” som gavs ut 1964 (med Georg Riedel på bas) är Sveriges mest sålda jazzskiva och anses av många vara ett av de bästa svenska albumen som någonsin getts ut – alla kategorier.
Nationalpalatset, i folkmun “Nalen” i Stockholm var under denna period nöjesstället som gällde för alla jazzentusiaster och musiker. Nalen var en av Nordens största scener för jazz. Efter denna stortid fick jazzmusiken ge vika för bland annat popen och rocken som kom att dominera de större konsertlokalerna på 70-talet och mindre klubb/källarspelningar blev allt vanligare för genren. Jazzen var ändå i allra högsta grad levande men den antog andra former.
Jazzen i Sverige under senare tid
Jazzen har haft både upp och nedgångar genom åren. På 1990-talet väcktes den till nytt liv i Sverige och med det kom flera nya jazzmusiker, bland andra Esbjörn Svensson och Viktoria Tolstoy. Idag finns Jonas Kullhammar och Nils Berg med flera som gjort sig stora på jazzscenen. En scen som naturligtvis förändrats mycket sedan begynnelsen.
Många svenska jazzfestivaler hålls årligen och intresset är stort. Umeå Jazzfestival startade 1968 och lever än idag. Vill man gå på lokal och uppleva jazz idag är det främst Nefirtiti i Göteborg och Fasching i Stockholm som gäller. Där kan man se och höra många av de stora. Jazzen tar plats även ute på mindre ställen, som den spännande och rörliga musikstil den är så lever och frodas den nog bäst om den får finnas på både stora och små scener.