Karl XII:s porträtt

Home » Karl XII:s porträtt

Karl XII:s yttre var något alldeles speciellt och fängslade därför många. Detta intresse medförde att kungens ansikte ofta blev föremål för konstnärer från hela Europa. Att fånga Karls drag på duk var dock en väldigt besvärlig uppgift, i alla fall om man ska tro ögonvittnet Anders Alstrin som iakttog regenten på nära håll i Altranstädt.

Vissa konterfej har betytt mer för kungens anseende än andra. Det är främst hovmålaren David von Kraffts porträtt som folk i allmänhet associerar med namnet Karl XII. Borde det vara så? Både ja och nej. Vissa av Kraffts målningar gjordes nämligen med hjälp av skisser som skickats från Sachsen. Den absoluta likheten kan därför ifrågasättas när det gäller hovmålarens porträtt från åren 1700-1707.

Sin utomordentliga talang visade Krafft emellertid under månaderna november-december 1717 då han påbörjade nya verk föreställande den då 35-årige och nästintill skallige monarken. Den här gången stod kungen modell för Krafft. Ett av exemplaren uppskattades visserligen inte av konungen själv; hans skar sönder duken med sin värja och hånade därefter konstnärens lärjunge (detta exemplar finns att hitta i Versailles [1]). Däremot har positiva utlåtanden kommit från andra håll. Vid öppnandet av sarkofagen år 1799 konstaterade de närvarande, däribland kung Gustav IV Adolf, att Kraffts Lunda-porträtt [2], som idag hänger på Drottningholms slott, var slående likt kraniets drag. Ett annat faktum som bevisar Lunda-porträttets förträfflighet är att det kopierats över åttio gånger genom åren.

Professor Ragnhild Hatton menar i sin biografi att man från Karl XII-porträtten kan urskilja två typer av ansikten; ett kantigt och ett lite rundare. Hatton placerar Lunda-porträttet under den “otillgängliga och kantiga”-typen. Och visst, Karls ansiktsuttryck är kyligt på porträttet men man bör uppmärksamma det avgörande småleendet som vilar över kungens läppar; kungens anlete utstrålar, mycket tack vare denna detalj, gåtfullhet. Detta leende återfinns förövrigt på fler porträtt; bl.a. på en miniatyr från omkring 1715.

Kraffts främsta elev, Johan David Swartz, fungerade hovmålare i Altranstädt. Här utförde han skisser och färdigställde egna konterfej föreställande Karl XII. Resultaten varierar i kvalité. Det klart bästa porträttet är ett helfigursporträtt [3]. Målningen visar en 24-årig envåldshärskare som intagit en ställning som visar på självkänsla och oräddhet. Hårfästet sitter högt men frisyren yppar ändå inte något om den kommande skalligheten. Hans ögon är milda och ansiktsuttrycket karskt. De starkt markerade ögonbrynen skvallrar om inre frid till skillnad från vad dessa gör på Lunda-porträttet. Då verkar istället kungen något frustrerad och ansträngd.

I det Kungliga bibliotekets samlingar ingår en skiss av kungen som visserligen är osignerad men som vid ett senare tillfälle tillskrivits Johan David Swartz. Bröstbilden är inget mästerverk rent konstnärligt, men den värderas ändå högt. Denna teckning bör ha varit en förstudie till någon av Swartz oljemålningar. Något som är värt att notera är att kungens klädsel inte består av den annars obligatoriska kavalleriuniformen utan istället är Karl iklädd älghudskyller och bröstharnesk.

Konstvetare, däribland Uppsalaprofessorn August Hahr, delar in Karl XII-porträtten i olika grupper. Dessa är: Narva-typen, Bauske-typen, Altranstädt-typen, Ystad-typen och Lunda-typen. Bender-typen nämns förvisso även den men enligt mig (och flera andra för den delen) går den under Bauske-typen. Ovan har jag redan nämnt Altranstädt-typen och Lunda-typen. Här nedan redogör jag för några av de övriga.

Friherren och generallöjtnanten Axel Sparre porträtterade en miniatyr av kungen år 1701 i Bauske, Kurland. Denna visar en ung man med kraftig näsa, uppåtstruket friskt hår och klara blåa ögon. Kungen bär en hermelinfodrad blå uniform och under denna ett bröstharnesk. Miniatyren kopierades friskt och kom snart att pryda omslaget till Karl XII:s bibel.

Det skulle ta elva år innan Karl XII återigen ville/kunde sitta modell för Sparre. Då befann sig kungen och generallöjtnanten i Turkiet och Bender. Den färdiga målningen [4] ingår idag i Gripsholms porträttsamling. Historien bakom porträttet är dock inte självklar. Heribert Seitz försöker i sin artikel “Ett porträtt av Karl XII” reda ut begreppen. Han skriver att det är ovisst huruvida porträttet verkligen målades i Bender år 1712 av Axel Sparre. I vissa skrifter tillägnas nämligen tavlan Krafft och i andra står det “af Axel Sparre i Bender 1715(!)”. Vi kan för det första utesluta att porträttet målades i Bender år 1715 eftersom kungen lämnade Turkiet för Stralsund år 1714. Att målningen till slut tillskrivits Sparre och inte Krafft beror kanske främst på att kungens ansikte är av Bausisk-typ och att Kraffts kända skildringar inte ens påminner om porträttet ifråga. Men var och när gjordes avbildningen? Troligtvis började Sparre arbetet med det 113 cm gånger 95 cm stora konterfejet i Bender 1712. Men vad är det egentligen för brinnande stad som kan urskiljas bakom kungen? Seitz utesluter Bender p.g.a. de höga husen och föreslår istället Stralsund. Alltså blev porträttet inte färdigt förrän 1715 eller senare.

Höftbilden visar en väderbiten och svullen Karl XII. Näsan är stor och grov men ögonen smala, nästan kisande. Läpparna är sammansatta och blicken fortfarande oberörd. Karl XII stödjer den högra armbågen mot en gyllene kanon och hans vänstra hand fattar värjskaftet. Sparres version av Karl XII tycks säga: “Jag är tillbaka”.

Till kategorin Bauske räknas också den franske hovmålaren Hyacinthe Rigauds porträtt från 1715. Rigaud har haft ett av Sparres verk som förebild vilket syns klart och tydligt vid en jämförelse av de båda alstren. Något som skiljer Rigauds målning från Sparres är att Rigaud idealiserat kungen. Han bär rustning och omges av finare föremål. Att Rigaud valt den bauske-typen beror med största sannolikhet på att Axel Sparres halvbror Erik var ambassadör i Paris vid den här tiden. Troligtvis skänkte Erik Sparre en av broderns miniatyrer till den franske konstnären.

Vi fortsätter med en annan fransk artist – Mr La Croix. Croixs bild av kungen [5] målades förmodligen i maj månad 1701. Karl XII befann sig vid den här tiden i Warszawa, precis som Croix. De båda uppges ha träffat varandra då den franske konstnären avporträtterade kung August II. Vi vet att Karl XII satt modell för en konstnär i Warszawa men om denne var Croix är osäkert. Målningen är i alla fall mycket speciell – inte ens August Qunnerstedt kan säga i vilket fack man bör placera denna unika skildring. Själv ser jag porträttet som en förening av Lunda-typen och Bauske-typen. Ett av Croixs konterfej föreställande den svenske kungen finns förövrigt på Gripsholms slott.

Den 13 december 1715 anlände Karl XII till Ystad. Många nyfikna svenskar och utlänningar samlades för att få en glimt av den ryktbare kungen. Någonstans bland dessa befann sig den baltiske konstnären Johann Heinrich Wedekindt. Efter att ha studerat majestätet noggrant målade Wedekindt några miniatyrer av Karl XII. En av dessa färdigställdes den 27 december 1715. Wedekindts miniatyrer och målningar av kungen visar inte någon djärv och handlingskraftig man. Istället ser han dyster ut och de ädla dragen är otydliga. Men så var också Wedekindt känd för att, vid den här tiden av sin karriär, “göra sina modeller tunna och ge dem ett lätt trånsjukt uttryck”. Målningarna är väldigt mörka och Karl XII:s ansikte ser blekt och sjukligt ut; något som inte stämmer överens med samtida noteringar som istället hävdar att den nyinkvarterande kungen var vid “god hälsa”.

Det porträtt som framför andra har fått representera genren Ystad-typen är Wedekindts höftbild från 1719 [6]. Hjässan är befriad från allt vad hår heter och kungens hela kropp är något fylligare än tidigare. Karl XII pekar stilfullt med sin högra hand ut mot de norska landskap; ovetandes om vad som komma skall.

Ystad-typen och Lunda-typen ligger nära varandra tidsmässigt men inte alls utseendemässigt. Som kuriosa vill jag ta upp ett olöst mysterium som rör ett märkligt porträtt. Grundaren av Ystad-typen, Johann Heinrich Wedekindt, tycks ha anammat Kraffts Lunda-typ då han år 1715 målade ett halvfigursporträtt av Karl XII som idag finns att hitta på Charlottenlunds slott. Detta är dock en ren omöjlighet med tanke på att Krafft målade sin version två år senare! Krafft bör heller inte ha använt Wedekindts cirkulära tavla som förebild för sin målning ty han hade Karl XII personligen till sitt förfogande. En annan sak som tåls att fundera kring är varför Wedekindt plötsligt målade ett porträtt som helt skiljer sig från hans övriga verk.

Related posts