Den digitala kulturen och musikindustrin

Den digitala tidsåldern är här för att stanna och det märks tydligt inom många delar av vårt samhälle, inte minst inom underhållningsbranschen. Filmindustrin och musikindustrin har båda tvingats anpassa sina produktioner och sätt att tjäna pengar på. De gamla klassiska kanalerna för detta slutade vara gynnsamma och det krävdes en förändring för att kunna fortsätta utvecklas i takt med den digitala utvecklingen. Både artister och de stora skivbolagen blev nu tvungna att tänka om. Den digitaliserade världen hade helt enkelt hunnit ikapp dem. Men hur skulle de nu gå vidare för att upprätthålla samma inkomster och hur skulle de göra för att nå ut till konsumenterna?

I takt med att marknaden för mobiltelefoni och smartphones ökade kraftigt började dessa plattformar användas för andra syften än att prata i telefonen och skicka sms. Telefonen blev nu ett sätt att samla olika plattformar och teknologi i en och samma apparat. I början av 2000-talet släpptes det olika former av teknologi för att lyssna på musik. Bland annat MP3-spelare och en annan musikspelare som kallades för Mini-disc. Alla dessa dog ut när vi började använda våra telefoner för att lyssna på musik. Apple var först med att introducera sin ipod innan de släppte sin populära smartphone iPhone. Inom några år användes främst telefoner, surfplattor och datorer för musiklyssning.

Olaglig fildelning

Ett stort problem för artisterna och skivbolagen dök upp i och med att användandet av internet ökade runt om i världen. Det började dyka upp olika sajter som möjliggjorde olaglig nedladdning av musik. Några av dessa sajter var exempelvis Piratebay och Napster. Människor världen över kunde nu hitta de senaste albumen från stora världsartister och övriga artister helt gratis via internet. Detta började bli ett stort problem för musikbranschen och det var även ganska svårt att komma åt de enskilda personer som laddade ner musiken. Vissa tillslag gjordes mot större aktörer som fildelade musik i stor uträckning men det hittades aldrig någon riktigt bra lösning på problemet.

Nya digitala plattformar

Snart skulle en helt ny aktör komma in på marknaden. Året var 2006 och tjänsten skulle komma att förändra hela musikbranschen. Skaparna bakom denna tjänst var två svenskar som heter Daniel Ek och Martin Lorentzon och tjänsten hette Spotify. Nu några år senare finns Spotify i hela 61 olika länder och har cirka 150 miljoner användare världen över. Detta blev ett sätt för artisterna att fortfarande få betalt för sin musik och för kunderna att till ett rimligt pris få tillgång till väldigt mycket musik digitalt. CD skivan, mini-discs och MP3-filer blev nu ett minne blott och det som istället gällde var att streama musik digitalt.

Andra digitala plattformar för musikstreaming

En del artister protesterade dock mot detta format och ansåg att ersättningen blev alldeles för låg på det här sättet men Spotify har levt kvar och är idag en av de absolut största digitala plattformarna för streaming av musik. Det har även på senare år kommit konkurrenter med i stort sätt samma upplägg, till exempel Deezer och Jay Z:s egen skapelse Tidal. Tidal marknadsfördes hårt under en tid där det utlovades mycket unika skivsläpp på hans plattform från exempelvis Kanye West och andra. De lyckades dock inte riktigt hålla sina löften om exklusivitet och tappade en hel del kunder på detta. Det ser ut som att Spotify än idag behåller sin plats på tronen.

Framtiden

Vad kan vi då förvänta oss av framtiden och den digitala utvecklingen inom musikbranschen? Det är svårt att säga. Det har även under senaste åren dykt upp ett intresse för den gamla kulturen med grammofonskivor, kassettband och CD-skivor. Den generationen som har växt upp med den här kulturen saknar den gamla goda tiden och är i behov av nostalgi. Det finns idag knappt några skivbutiker kvar i världen, utan de har ersatts av den digitala kulturen där all konsumtion ska ske online på internet. Fysiska skivor existerar i stort sätt inte längre på marknaden. Tillgängligheten är nog den största faktorn i det hela då vi vill ha tillgång till allt väldigt enkelt och snabbt idag.

horopp.nu


Charlies Magazine - Charmen hos Charlie

Låtskrivaren i Charlies Magazine Mattias Blomdahl plöjer sig fram genom hjorden av kostymnissar vid Stureplan.

Med sig har han ett enormt fodral med den gitarr som sångerskan Charlotte Berg just investerat i.

Har ni lyckats nu i samband med att första plattan släpps?

- Drömmen kanske inte är att bli rockstjärna. Det tar av ens kraft och tid att ständigt sitta i möten och vara på promotionturnéer. Det är så mycket image och förväntan att man ska vara på ett visst sätt. Redan nu känns det för mycket med allt administrativt arbete. Därför blir det som en belöning att få gå in i studion och skapa vår kommande andra platta.

Vad står ni för?

- Vi är fem individer med järnviljor i Charlies Magazine, vi har skapat skivan utifrån det vi själva tycker låter bra och om sedan marknaden och skivköparna gillar det så är det bra. Men vi anpassar oss inte på något sätt, utan strävar efter att soundet ska låta som på demotapen vi fick skivkontrakt på. Vi hade hela konceptet färdigt då, jag menar det inre konceptet, en individuell känsla för hur musiken bör låta för att vi i bandet ska må bra när vi spelar. Nu hade vi turen att bli signade relativt sent, det är en sådan skillnad att komma in i musikindustrin då man är runt 25 år än om vi vore tonåringar som ännu inte hunnit skapa det där yttre skalet som gör att man bibehåller det individuella uttrycket oavsett vad andra säger eller vill påverka. Om man inte ser upp är det lätt att slukas med hull och hår, bli omstöpt i en style och tonläge som inte är ens eget. Sedan vänjer man sig med pengarna som faktiskt finns inom skivindustrin. Och förmår sedan att inte hitta tillbaks till ursprunget till den rytm som gjorde en så lycklig i den trånga replokalen i föräldrarnas garage. För oss i Charlies Magazine är det ett måste att bibehålla denna ursprungliga glädje och ha den lika levande och stark som under första klubbframträdandet och inför fullsatt stadium.

Varför skriver du på engelska?

- Det är inte på något sätt uträknat, även om det kan se ut så. Vissa kanske ser en skenhelighet mellan att skriva på ett språk som inte är ens eget och ändå måna om den privata sfär som är ens egen. Anledningen att jag skriver på engelska är att mina förebilder Stones, Clash, Beatles, formulerade sin poesi på engelska, dock inte med perfekt uttal och fet amerikansk accent, utan någonting mer liknande mjukheten i bakgrundsbruset på en vinylskiva. Mer ett tal än sång, det är också så jag bygger upp låtarna att de ska tala till lyssnaren än vara ett elektrifierat tokskrik uppskruvad till brutal volym.

Därför är Charlotte Berg lugn och viskande då hon drar mikrofonen tätt intill och med läpparna formar nästan tvingar orden ned i membranet så att de ska få största möjliga tydlighet när de mottages av publiken.

Sången är tydlig för att nå fram i sin upplevelse och smaker, till det läggs det melodiösa svenska uttalet till som gör uttrycket till svengelska.

- Egentligen är det svenska vi sjunger på, bara lätt maskerat. Mer och mer har jag börjat lyssna på svenska band, Bob hund, Olle Ljungström, Love Olsson som jag tycker är jättebra. Det finns en lockelse i att sjunga på svenska, det kommer till lyssnaren direkt till skillnad från en engelsk låt där man kanske mer lyssnar på melodin än orden och måste låta låten gå om några varv för att den ska landa och bli förstådd.

Varför utsätter du dig för framgång eller misslyckande?

- Jag har alltid varit medveten om att jag aldrig kan känna mig fulländad om jag inte skriver låttexter. Det är ett behov som pockar på och som omöjligt går att förbise. Jag var lika lycklig då jag satt och skrev låttexter för det första hårdrocksbandet jag var med i under gymnasiet. Låtarna kanske inte var det vackraste mänskligheten hört och rimmen stapplade likt snubblande elefanter. Men det var inifrån mig texterna kommit, som framfördes inför en handfull trogen skara lyssnare inkluderat hunden och guldfiskarna. Stoltheten att lyckas fästa poesi på papper som sedan befästs i lyssnarnas inre liv, skåda nyanserna av deras upplevelse i ansiktena.

Finns allt tillgängligt eller får du söka?

- Texterna sitter alltid längst inne, så jag gör musiken först och sedan formar orden. Går bortom det som är synligt i vardagen, söker vidare i det som ligger under ytan. Framförandet är minst lika viktigt som självaste sången, att det har en nerv som märks. Det känns direkt om texten och framförandet träffar eller om det studsar bort, flera gånger har jag skrotat texter som saknat kraften som gör att den talar direkt till lyssnaren. Det var faktiskt inte så länge sedan vi konstaterade att vi hade fans, det var några personer som kom fram och berömde oss för en spelning vi gjort i Vemdalen. Rickard som är med i bandet sa: Kolla, vi har fans! En upplivande känsla att få bekräftat att det finns de som tror på oss.

 

Daniel Åkerlind


Inget kan krossa The April Tears

Man frågar sig vad de sysslat med sedan sist?

Andreas Jismark (Gitarrist, låtskrivare):

- Strange Paradise släpptes tidigt på hösten -95. Sent på hösten efter en mindre turné beslutade vi oss för att separera från den dåvarande trummisen och dåvarande gitarristen. Det kändes inte som om vi strävade riktigt mot samma mål. Så då kallade vi in vår nuvarande trummis Tuben (Torbjörn Söderman) och Jimmy Monell, programmering. Sedan åkte vi till Bristol och spelade in skivan Eyes cold kisses, som fortfarande än idag inte har släppts.

Varför inte då?

- Jo, för vi lämnade vårt skivbolag Memento Materia sen, för jag var inte nöjd med skivan, sen skrev vi på med Jimmy Fun som är Per Gessles förlag. Så började vi direkt att spela in nya demos. Sen åkte vi och spelade in den plattan igen i Danmark. Vi spelade in en jättedyr skiva utan skivbolag och när den var klar så ville alla skivbolag som blev erbjudna den ändra massa och styra den i olika riktningar. Men vi har alltid känt att April Tears består av en massa olika saker som måste vara med, alla bitar, så vi ville inte göra det. Allt strul ledde till att skivan inte kom ut. Under 1998 kändes det som om vi hade fått gå upp på ett berg och se utsikten och sedan bara togs allt ifrån oss. Så under det året var vi knappt produktiva över huvud taget. Sedan satte vi oss, jag och Jimmy, 1999 och jobbade med några nya låtar och jag sa "Nu ger vi det här en sista chans" och det gjorde vi. Efter det spelade vi ett par gånger för skivbolag, däribland Telstar som vi skrev på för. Så hösten -99 började vi spela in skivan som alldeles strax kommer till världen!

Vad är det som har drivit dig under den här tiden när det har varit massa problem?

- Min enorma tro på det här bandet och på våra låtar. Så enkelt är det. Det finns så många bromsklossar i den här jädra skivbranschen som har stoppat upp väldigt många talangfulla människor och väldigt bra band och förstört bra band. Det ska fan inte hända oss, fast det har det ju gjort på sätt och vis, men vi ger oss inte, vi kommer tillbaka. Man kan köra över oss med en ångvält, men vi kravlar oss upp och kommer tillbaka. Det går inte att stoppa oss!

Andreas, som skriver alla låtar till bandet, beskriver sig själv som en ganska rastlös person. Han menar att det också märks i hans låtskrivande. Det ska inte vara för långa låtar utan koncisa, klassiskt uppbyggda låtar med refränger, verser, slingor och stick.

- Något som vi verkligen har utvecklat under åren tycker jag är vår dynamik. Vi har blivit mer dynamiska. Det är klassiska pop- och rocklåtar med lite elektronisk blues.

Ett band som väcker känslor

The April Tears har en växande skara av fans som bara älskar dem besinningslöst. Men de verkar också kunna uppröra folk på ett märkligt sätt. Vissa verkar bli irriterade på dem.

Vad tror du det är som får folk att antingen älska eller hata er?

- Man kommer ju inte så mycket i kontakt med folk som hatar bandet, men om folk gör det så är det ju fantastiskt! Då berör man ju verkligen folk. Berör man inte någon och alla står apatiska då ska man nog lägga av. Jag tror att om folk hatar oss är det nog för att vi är så säkra på att vi är så jävla bra på det vi gör. Det är nog en bidragande orsak. Vi kanske inte gör den musiken som är mest i ropet, vi gör våran grej, liksom, det har vi alltid gjort och kommer alltid att göra. Vi kommer inte att hoppa på någon trend. Vi kan ta vilka influenser som helst och baka in, men det kommer i alla fall att låta som April Tears i slutänden. Vi är säkert sådana personer som folk kan reta sig på, speciellt om man känner att man själv skulle vilja vara med i ett band som April Tears och skriva så bra låtar! Hade jag stött på oss och inte varit med i bandet hade jag tyckt att det var så fruktansvärt bra, alltså. Vi är ganska tidlösa, tycker jag, även om folk vill binda oss mycket till 80-talet. Jag tycker vi har både framtiden och bakåt i vår musik. Ganska tidlösa poplåtar, egentligen.

Sångerska som hänför

Om man har turen att få gå på en spelning med detta band så är det inte bara de starka låtarna som griper tag i en, de flesta blir också hänförda av den mycket karismatiska sångerska Sara Gunnarsson. Denna kvinna verkar vara född för att stå på scenen, även om man då och då kan höra ond kritik om hennes sång. Faktum är att just Saras speciella sätt att sjunga nog är ett av The April Tears starkaste kännetecken.

En annan stark personlighet på scenen är bandets yngsta medlem, basisten Christian Berg. Bara han ensam verkar kunna dra horder av kvinnliga fans till spelningarna.

- Kitte (han kalls så) är ögongodis för pandabrudar! Basister är ju basister. En bra basist ska stå still och vara snygg, och det gör Kitte jävligt bra. Fast han har börjat röra på sig lite för mycket nu. Han tycker inte han får utrymme nog, han har börjat putta bort Sara från scenen.

En och annan anekdot

Det har nu gått nästan tio år sedan The April Tears bildades och många gig har genomförts sedan dess. Andreas kan berätta en hel del historier om saker som har hänt och människor de mött. I dag kände han för att dela med sig av en incident som inträffade för en tid sedan när bandet spelade i Åre.

- När vi var i Åre så var även Balsam Boys där och spelade. Vi hade det stora nöjet att ha efterfest med dem. De är ju moderater, och det är ju inte så vanligt att rockartister, ja nu vill jag helst inte referera till dem som rockartister, men att man sitter med några som verkligen är moderater på en efterfest. Jag tycker att det sista man tänker på efter en spelning är att ragga. Jag kan nog tala för hela bandet, det är ingen som raggar, vi håller inte på med det. Men det var deras grej. Så de fixade brudar och beställde in champagne till sitt hotellrum och sådär. Så Kitte och jag tänkte att nu blir det roligt här. Vi bjöd in oss själva till deras fest där de satt med varsin tjej och hånglade eller pratade lite, och vi satt på golvet och drack varsin folköl. Utan att säga det till varandra så hade vi liksom en plan att vi ska sitta här och vänta ut till de här tjejerna ger sig och går hem. Och Balsam Boys-killarna sa "Öh, det är väldigt mycket folk härinne nu". Och timmarna gick mot morgontimmarna och vi gick inte! Vi satt kvar och tjejerna började droppa av en efter en. Sen sa vi "Tack ska ni ha, schysst fest" och gick. Det var skitkul, det var värt varenda tråkig timme!

 

Annika Mellin


Blues - mot alla odds

Undertecknad intervjuade Blues för par år sedan då han precis skulle ge ut sin första platta Samhällstjänst. Vi satt ute i förorten där verkligheten som Blues beskriver i sina plattor återfinns. Delade en pizza och pratade om svårigheten att förverkliga sina musikaliska drömmar, bestämdheten som behövs för att komma i mål.

Blues reser sig från skinnsoffan i Stockholm Records pressrum och ger ett stadigt handslag. Blicken är densamma, rösten har samma ärliga energi som då jag mötte honom i början av karriären, mycket annat har förändrats. Nu har han ett skivkontrakt som hitintills resulterat i två skivor. Många skulle nog lyfta från marken av berömmelsen, spika upp de hundratals demos som man förut skickat in till skivbolagen utan resultat, och bjuda in alla dem som inte trodde på den musikaliska förmåga till den fetaste livekonserten som världen skådat. Men istället bor han kvar i samma kvarter, håller kvar vid de vänner som fanns redan innan framgången, är precis samma person han var innan framgången. Om det sitter ett tiotal tjejer i lobbyn och väntar då han kommer till hotellet inför en spelning, imponerar det inte på honom för de vill bara umgås med Blues - artisten - och har ingen aning om vem han är som person.

- Sverige var inte redo för min musik förut. Det tog många år innan rappen blev etablerad. Infinite Mass skapade en plattform för svensk rapp, sedan kom en svallvåg av rappartister och nu senast Feven. Hon är en skarp tjej som har någonting viktigt att säga med sin musik. Förut skrevs det nästan ingenting om rappartister, men det är absurt hur exponerad Feven blivit. Alla skriver om henne men få tidningar vet vad hennes texter står för. Resultatet blir kalkonreportage för att tidningarna inte känner till någonting om rappkulturen.

Personlig smärta

Blues är 25 år. De senaste två åren har han haft det flyt som han strävat efter hela sitt liv.

- Jag får ge min kärlek på scen och resa jorden runt. Men framgången får mig inte att glömma bort vem jag är, vad jag kommer ifrån och vad jag vill förmedla genom musiken. Om man låter framgången göra att man glömmer bort sina rötter och anpassar sig till marknaden, då är man slut som artist.

Uno Svenningson som jag gjorde min första singel med, har den där integriteten och kompremisslösheten som jag beundrar. Han har varit etablerad artist i decennier men ändå inte glömt bort sitt ursprung vilket gör att hans musik fortfarande har en själ, en styrka som berör och inspirerar människor.

Han kommer alltid känna hotet att vakna upp en dag och kraften är borta, man har ingenting kvar att berätta. Blues stramar upp den svarta scarfen över huvudet och säger eftertänksamt:

- Det finns tio år av uppdämd energi från då jag försökte etablera mig som artist, det finns erfarenheter inom mig som jag behöver förmedla till omvärlden. Det är snarare så att jag får hålla emot och lägga åt sidan vissa texter för att de är för starka, innehåller för mycket personlig smärta. Om jag någonsin skulle börja skriva likgiltiga texter, då bryter jag hellre och lägger ned livsprojektet. Skulle aldrig kunna förmå mig själv att göra en skiva bara för sakens skull, den måste ha ett genomtänkt innehåll. Det finns så mycket i samhället som är fel och behövs ändras. Denna förändringsprocess får aldrig upphöra.

Slog tillbaks

Blues blev slagen i skolan, till slut fick han nog och slog tillbaks. Alla år av mobbing och toalettskåldykningar på rasterna fick honom att tänka till över livets egentliga betydelse. Då man är på botten, när självförtroendet är knäckt av plågoandarna i skolan och man känner sig som en invandrare utan framtidsmöjligheter, anställningsintervjun upphör så fort man träder in genom dörren och de ser ens mörka anlete. Då tänker man till. Man gör bara det, eller så ger man upp och går under. Smärtan över att vara otillräcklig kan få vem som helst att förlora kontrollen och slå sönder världen bara för att ge igen, sparka ned oskyldiga på stan för att känna överlägsenhet. Istället för att vävde Blues energin in i musiken och skrev texter där hans erfarenheter finns synliga för andra att ta till sig. Detta är hans revansch.

- Texterna innehåller essensen av mina upplevelser naket och fullständigt ärligt. Mina berättelser förstås av alla inte bara förortens barn utan jag får samma starka respons även då jag spelar i norrland. Bara jag kan få en enda person att lyssna till mina texter och inspirera dem att vända hopplösheten och destruktiviteten till möjligheter. Eller bara finna tröst i texterna och känna att det finns andra som befunnit sig i samma mörker. Då blir jag lycklig. Framgången i sig betyder ingenting, hel känner jag mig på scen då jag har kontakt med varje en i publiken. Eller då jag får ett handskrivet brev från någon som tagit till sig mina låttexter och funnit styrka att förbättra sin egna livssituation.

 

Daniel Åkerlind


Ambulans - hämtar influenser från många musikstilar

Historien om Alingsåsbandet Ambulans är klassisk; ett par unga musiker träffas i den lokala replokalen och bildar ett band. Medlemmar kommer och går i takt med att musiken utvecklas och en dag står man vid ett vägskäl där man måste välja om man ska satsa på musiken eller inte.

Ambulans har valt. Nu satsar de sex medlemmarna på att nå ut till en större publik med sin musik.

Ambulans startade sommaren 1997. Sedan dess har gruppkonstellationen ändrats och numera ingår Jonas Nielsen, Anders Sjöberg (sång), Helena Bergessen (synth), Erik Malmhav (gitarr), David Hilbor (bas) och Linus Rundberg (trummor) i vad man kallar Ambulansorkestern. Linus är det senaste tillskottet i bandet och genomgår just nu sin "prövotid" som Jonas Nielsen uttrycker det.

Artistnamn

På Ambulans hemsida presenteras bandmedlemmarna under namn som t.ex. Fyrverkeri Hurra och Bus Plysch. Jag kan inte låta bli att fråga varför:

- Det är våra artistnamn, svarar Jonas Nielsen skämtsamt, själv "känd" som Fyrverkeri Hurra. Anledningen till namnen härrör från när vi började att spela. Vi ser det som en liten hyllning till 80-talet, med artistnamn som Joey Tempest och så vidare. Vi var lite ironiska i början och nu är namnen är en grej som hänger med.

- När vi började spela tillsammans lyssnade vi mycket på hårdrock, men här i Alingsås finns det många popband så vi har hoppat på den vågen kan man säga. Vi brukar klassa vår musik som "hårdrockspop". Andra har kallat den en blandning mellan Beach Boys och Refused.

Ambulansmedlemmarna visar sig lyssna på det mesta.

- Ja, faktiskt berättar Jonas. Vi hämtar influenser från många musikstilar. Anders och jag kan sägas vara den kreativa stommen i bandet, och det är Anders som är poeten till våra texter. Idag handlar vår musik mer om budskap än tidigare.

Arga på kommunpolitikerna

Alingsås är en stad med ett rikt musikliv. Något som Jonas Nielsen tycker politikerna i kommunen borde uppmärksamma:

- Kommunalpolitikerna är snåla, jag tycker inte de ställer upp tillräckligt på oss unga musiker. Jag önskar det kunde öppnas ett musikkafé här i stan där lokala band skulle få möjlighet att spela.

Ny demo

I slutet på 1997 spelade Ambulans in en demo som man sålt i ca 200 exemplar. Försäljningsplatser har varit främst hemma i Alingsås och under Hultsfredsfestivalen förra året.

- Vi ska spela in en ny demo inom den närmaste framtiden, berättar Jonas. För att nå ut med sin musik krävs det att man kan presentera den med bra ljud och det ska vi försöka med.

Nicklas Örnros


Svensk hårdrock

För välkomponerad och välspelad hårdrock vänder många blickarna till den svenska musikmarknaden. Sverige är känt för det gedigna utbudet av hårdrock och de rockband som föds i replokaler runt om i landet. Även grannländerna Finland och Norge har satts på kartan tack vare de många framgångsrika band som härstammar därifrån. Men av de nordiska länderna är det framförallt Sverige som har den längsta listan över etablerade och framstående hårdrocksband. Två av de mer omtalade grupperna kan man läsa om i denna artikel som även inkluderar fakta om den svenska hårdrockens historia.

Svenska hårdrockens historia

I Sverige vart hårdrock ett känt begrepp under 1960 fram till 1970-talet. Hårdrock var i Sverige samlingsnamnet för flera olika subgenrer inom denna genre som till exempel heavy metal, blues-rock och till och med grunge av vissa. Det var senare som man började dra i trådarna och nysta ut samtliga underliggande genrer. Den svenska hårdrocks scenen är till bredden fylld av fantastiska band. Till dessa hör äldre legender som Yngwie Malmsteen, Europe och In Flames. Men även mer nya band som Bullet och det omtalade bandet Ghost som är väldigt omskrivna och populära internationellt.

Ghost

Det ännu aktuella bandet Ghost från Linköping är sannerligen ett band som har tagit världen med storm. Bandet grundades år 2006 och har sedan dess släppt 4 album och flera singlar. Debutalbumet “Opus Eponymous” blev direkt en stor hit och nominerades till en grammis. Andra albumet “Infestissumam” blev deras debut som släpptes tillsammans med ett större bolag.

Medlemmarna i bandet förblev okända och det var en hel del spekulationer, då bandet bytte sångare mellan olika album. Dessutom fanns det förvirring på vem som egentligen var ansvarig för bandet. Efter att tidigare bandmedlemmar stämt Ghost medlemmen Tobias Forge då de ansåg att de inte fick en rättvis utdelning av intäkterna, uppdagades det vem låtskrivaren var. Tobias Forge vann rättegången då han som låtskrivare hade ansvar för arvode och utdelning i bandet. Sedan lanseringen av bandets första album har de vunnit flera priser, bland annat en Grammis och P3 Guld priset för bästa rockbandet år 2014.

Sabaton

Sabaton är ännu ett band som räknas som en av Sverigest mest framgångsrika hårdrocksband. Gruppen grundades år 1999 i Falun där flera av medlemmarna växt upp. Sabatons sångare Joakim Broden har genom åren även gästat flera andra band under turneér och inspelningar. Bland annat i bandet Twilight Force låt “Gates of Glory” och “Call me” av hårdrocksbandet Pain.

Bandet inriktade sig snabbt på att ha ett tema vad gäller texter och underton i musiken. Därför handlar samtliga av bandets låtar om olika krig och historiska hjältar. Detta är även ett av de kännetecken som bandet slog med internationellt. Den röda tråden har även gjort att deras musik används som ledmotiv i flera spel om krig bland annat om Andra Världskriget. 

Efter en inspelning i Falun kontaktes bandet av flera skivbolag, Sabaton valde slutligen bolaget Underground Symphony som hade sin bas i Italien.  Efter detta har Sabaton släpper album med några olika skivbolag som till exempel Nuclear Blast.


Svensk jazz

Jazzens rötter finner man i den amerikanska södern med hjärtat i New Orleans, där den föddes under senare delen av 1800-talet.

Först på 1920-talet letade den sig utanför USA:s gränser och nådde runt den tiden även Sverige. Jazzen har sedan dess födsel antagit många olika former, både i hur den låter och rent politiskt (för att kunna kapitalisera på jazzen försökte till exempel vita affärsmän göra den “mer vit” och sudda ut rötterna vilket ju låter fullständigt galet idag). Grunden är dock improvisation, så kallad “call and response”; det vill säga att instrumenten svarar varandra samt en avancerad harmonik.

Jazzens entré i Sverige

1920-talet beskrivs ofta som en lycklig tid i mänsklighetens historia (trots att det inte var den enda verkligheten) mycket på grund av första världskrigets slut. Hopp och tro på framtiden rådde och människor ville roa sig. Jazzen fann snabbt en plats på lokaler och dansställen i Sverige. Även jazzkonserter förekom.

Svenska Paramountorkestern bildades 1926 och var en av de första jazzspelande orkestrarna som blev kända i Sverige. Orkesterns grundare var violinisten Folke “Göken” Andersson och under de fyra åren de var aktiva gjorde de runt hundra skivinspelningar. Under 1930-talet fick Sverige ta emot flera stora internationella jazzikoner som Louis Armstrong och Duke Ellington. De första jazzklubbarna startade och många storband bildades.

På 1950-talet vann jazzen ännu större utrymme i Sverige med bland andra Monica Zetterlund och Alice Babs för att nämna några av de större. Många blev internationellt kända som till exempel Åke Hasselgård (i USA känd som Stan Hasselgard), Putte Wickman, Bobo Stenson och Jan Johansson. Den sistnämndes album “Jazz på svenska” som gavs ut 1964 (med Georg Riedel på bas) är Sveriges mest sålda jazzskiva och anses av många vara ett av de bästa svenska albumen som någonsin getts ut – alla kategorier.

Nationalpalatset, i folkmun “Nalen” i Stockholm var under denna period nöjesstället som gällde för alla jazzentusiaster och musiker. Nalen var en av Nordens största scener för jazz. Efter denna stortid fick jazzmusiken ge vika för bland annat popen och rocken som kom att dominera de större konsertlokalerna på 70-talet och mindre klubb/källarspelningar blev allt vanligare för genren. Jazzen var ändå i allra högsta grad levande men den antog andra former.

Jazzen i Sverige under senare tid

Jazzen har haft både upp och nedgångar genom åren. På 1990-talet väcktes den till nytt liv i Sverige och med det kom flera nya jazzmusiker, bland andra Esbjörn Svensson och Viktoria Tolstoy. Idag finns Jonas Kullhammar och Nils Berg med flera som gjort sig stora på jazzscenen. En scen som naturligtvis förändrats mycket sedan begynnelsen.

Många svenska jazzfestivaler hålls årligen och intresset är stort. Umeå Jazzfestival startade 1968 och lever än idag. Vill man gå på lokal och uppleva jazz idag är det främst Nefirtiti i Göteborg och Fasching i Stockholm som gäller. Där kan man se och höra många av de stora. Jazzen tar plats även ute på mindre ställen, som den spännande och rörliga musikstil den är så lever och frodas den nog bäst om den får finnas på både stora och små scener.


Svensk hip-hop

Om någon säger hip-hop tänker nog de allra flesta på hip-hopens urfäders land USA. Hip-hopen uppstod från det allt växande missnöjet av den orättvisa som rådde mot färgade amerikaner.

Musiken har sedan dess utvecklats från att vara en metod för att framföra dessa missnöje till att handla om otroligt många saker. Det som idag snarare klassas som hip-hop är att artisten eller artisterna framför sin musik genom ett rytmiskt talande snarare än sång. Hip-hop finns överallt på jorden. I Sverige har hip-hop vuxit från att vara något ful som ansågs vara en musik för kriminella till att vara fullt accepterad. Idag finns det även hip-hopare som rent av skulle kunna kallas folkliga.

Ortens favoriter

En stil som inom Sverige mer nyligen fått en större mängd anhängare är den som gått ett steg bakåt i tiden för att handla mer om att belysa samhällsfrågor. Oftast handlar dessa om hur en folkgrupp behandlas felaktigt av människor med makt, pengar eller någon form av auktoritet. Den folkgrupp som är satta i centrum för denna musik är människor från den så kallade orten där det är vanligt att personerna har det mindre väl ställt. Detta anser de är någon annans fel och det är dit de riktar sin musik. Att denna stil vuxit kan bero på att befolkningen inom orten har blivit allt större som en följd av allt större invandring och samhällets segregering.

Party hip-hop

En annan typ av hip-hop är den som spelas på bland annat nattklubbar. Dessa artister skiljer sig inte från många andra artister utan deras fokus är att producera den musik de gillar och som de tror andra kan uppskatta. Denna musik kan handla om vad som helst egentligen. Även om det finns en viss jargong inom hip-hop att vilja lyfta fram samhällsfrågor eller belysa hur mycket pengar artisten i fråga har och vilken typ av kvinnor som är att föredra finns det låtar som handlar om helt andra saker. Som att vissla till exempel.

Folkkära artister

Att artister som är kända för sin hip-hop skulle leta sig in på listor med artister som Lasse Berghagen eller Siv Malmvvist hade nog ingen gissat på 80-talet. Faktum är att en av de idag mest folkkära artister som fortfarande är aktiva är rapparen Petter. Petter har varit aktiv inom branschen länge. Ett av hans tidigaste kännetecken är låten “Så klart”. Genom åren har Petter utvecklats från att ha låtar som handlar om att festa till att mer skildra sina problem och peka ut egna brister. Att känna sig otillräcklig för sin familj är något som är återkommande i Petters musik, en egenskap som han delar med bland annat världsartisten Eminen.

Petter framför inte enbart musik utan har även ett stort intresse för mat och vin. I Portugal odlas det vin som tagit fram av artisten och detta vin går att hitta bland systembolagets sortiment. Petter har även ett stort intresse för motion och har flera gånger deltagit i tävlingen Från ö till ö, en tävling inom swim run. Petter visar utåt ett ansikte av stor mognad och tar sitt ansvar som den förebild han är. Kanske är det därför han fått byta plats från att vara något av en ligist till att ta plats bland det svenska folkets hjärtan.


Svensk pop

Svensk popmusik har under en väldigt lång tid varit populär i inte bara Sverige utan runt om i världen.

Under perioder har de som sysslat med popmusik i landet till och med kallats för det svenska popundret. Detta med anledning av musikerna och låtskrivarnas relativt stora framgång i förhållande till landets storlek och andra jämförbara länders framgångar. Både artister som Roxette, Abba, Agnes och låtskrivare som Max Martin och Denniz Pop som skrivit låtar för många stora internationella artister räknas hit. Den stora exporten har till och med lett till att regeringen ansett det rimligt att införa ett musikexportpris som utdelas årligen. Roxette, Robyn och Avicii tillhör de som vunnit priset.Förutom den pop som går på export så finns det sedan länge en hel flora av pop på svenska som är mycket populär inom landet. Både Abba-medlemmarna och Roxette-medlemmarna startade sina karriärer som framgångsrika popartister på just svenska. Den svenska topplistan har alltid varit fylld med framförallt svenska hits, vilket fortfarande kan ses på till exempel listorna från Spotify.

Stora tidiga namn

Den första stora internationella framgången för en svensk artist kom med en av Sveriges största popartister genom tiderna.  Björn Skifs har varit en av landets främsta popsångare som influerats av en mängd genrer. På mitten av 70-talet lyckades han med Blue Swede få en USA-etta med låten Hooked on a feeling. Detta var första gången för en svensk artist. Låten har blivit väl använd sedan dess i TV och film, som till exempel i Ally McBeal under 90-talet. Även om Skifs inte blev internationellt stor efter detta så har han varit en av de mest framgångsrika på hemmaplan och låg 142 veckor på svensktoppen med låten Håll mitt hjärta på 2000-talet.

Det band som kanske främst definierat succé och svensk pop är utan tvekan Abba. De var verksamma mellan 1972 och 1983 och slog igenom tack vare Eurovision song contest på 70-talet med hiten Waterloo. Efter detta sålde de miljontals skivor och de är en av de grupper som trots att de inte varit verksamma lyckats fortsätta skapa intresse. Båda sångerskorna Agneta och Frida hade på 80-talet framgångsrika solokarriärer där de samarbetade med till exempel Chicagosångaren Peter Cetera. Per Gessle och Marie Fredriksson hade på 80-talet framgångsrika karriären som popmusiker. Gessle som sångare i Gyllene Tider, ett av de kontinuerligt mest säljande banden, och Fredriksson som soloartist. Detta har de fortsatt med ända tills idag men på sena 80-talet slog de sig samman och bildade Roxette. Deras gemensamma projekt lyckades bli en stor succé internationellt och duon fick flera USA-ettor, bland annat It must have been love som var med i filen Pretty Woman.

Låtskrivare till de största

Förutom artister så innefattar den svenska popen även en mängd låtskrivare och producenter som levererar hits åt kända artister. Denniz Pop var med och grundade den legendariska Cheironstudion som hjälpte producera hits för svenska popgiganterna Ace of Base, men även Backstreet Boys. Även Max Martin kom till sin rätt i Cheiron och är känd för att ha skrivit en mängd pophits åt bland annat Britney Spears och Katy Perry.


Svensk rock

Rockmusiken fick snabbt fäste i Sverige. Landet är vid det här laget känt för att vi snabbt tar till oss trender och influenser.

Den amerikanska musikstilen som grundades på främst bluesen på 50-talet hade goda förutsättningar att få fäste i en stor ungdomsgeneration med goda språkkunskaper. Hur man definierar dock är självklart svårt, en del skulle säga att Cacka Israelsson eller Owe Törnqvist var först i Sverige medan andra kanske skulle hävda att det inte var riktig rock än. Rock-Ola är en annan artist som tidigt var ute. Många av dessa är fortfarande populära på bl.a. Spotify.

Tidig rock

En av de tidiga rockstjärnorna på den svenska rockhimlen var Jerry Williams. Han hade med sitt tidigare band varit förband till The Beatles och gjorde på 60-talet en solokarriär som påminde om de engelska banden med Williams soulfulla röst och scenkarisma. Williams verkade inom en mängd genrer och med en mängd band men det är främst som pionjär inom den svenska rockmusiken som han idag koms ihåg. Ett annat stort svenskt band som influerades av den engelska rockinvasionen var Hep Stars. Bandet som vid en tidpunkt hade Abba-Benny som medlem blev snabbt Sveriges största på 60-talet med hits som Cadillac och Farmer John. Året 1969 kom vad som räknas som den första rockskivan på svenska. Då släppte nämligen Pugh Rogefeldt albumet Ja dä ä dä.

Känd för sina senare bravader som hiten Vingar och supergruppen Grymlings, med bl.a. Pugh Rogefeldt, var Mickael Rickfors. Han var dock redan stor på det tidiga 70-talet då han kom med i engelska The Hollies. Rickfors blev därmed en av de tidigare svenska internationella stjärnorna.

Politisk rock

På 70-talet dominerade den politiska rocken. Både den senare punkrocken och proggen dominerades av politiska influenser. Ett av de stora punkrocknamnen var Ebba Grön. Bandet som bildades av bl.a. Joakim Thåström fick stor framgång på senare delen av årtiondet med hits som Staten och kapitalet men splittrades efter bara tre album 1982. Thåström bildade senare det framgångsrika rockbandet Imperiet som dominerade 80-talet. Punkrocken födde också ett av de tidiga banden med enbart kvinnliga medlemmar, nämligen Tant Strul. Sångerskan Kajsa Grytt fortsatte efter bandets upplösning 1985 att ge ut uppskattade skivor.

Internationella framgångar

På 80-talet kom de första riktigt stora internationella framgångarna för den svenska rocken då hårdrocksbandet Europe slog igenom med singeln The Final Countdown. Bandet turnerade världen över och lyckades sälja 6 miljoner exemplar av albumet med samma namn. Fler album och turnéer följde fram tills gruppen tog en paus på tidigt 90-tal. Just den hårdare delen av svensk rock lyckades vid denna period väl även utomlands med artister som Electric boys, Candlemass och Yngwie Malmsteen.

Även senare har den svenska rocken varit populär utomlands, både hos kritiker och publik. The Hives fick stora framgångar och syntes frekvent på MTV under det tidiga 2000-talet. Något mindre kommersiellt framgångsrika utomlands men stora i Sverige blev Sahara Hotnights under samma period. Grupperna turnerade bl.a. tillsammans i USA.På hemmaplan lyckades rockartister som Kent och Håkan Hellström att fånga en så pass stor del av publiken att de inte bara kunde spela på arenor utan rentav på fotbollsstadiums.