Gustav II Adolf (1611 - 1632)

Gustav II Adolf ledde Sverige under några magiska år i det Trettioåriga kriget och blev en berömdhet i Europa som det talas om ännu idag. I Tyskland finns ett otal minnesmärken och monument över denne lysande militärstrateg. Men Gustavus var också ansvarig för många inhemska reformer som upphöjde Sverige från att ha varit en randstat kring Östersjön till att dominera regionen. Man kan anta att Gustav II Adolf var den som inspirerade Peter I (den Store) att senare under det Stora nordiska kriget göra detsamma för Rysslands del.

E.N. Williams har beskrivit Gustav II Adolf som "den största svenska kungen och en av de största statsmännen i europeisk historia".

Gustav blev kung 1611 och stannade fast vid makten tills hans död vid slaget om Lützen 1632. Han föddes 1594 som förstfödd son till Karl IX och Kristina av Holstein. Sedemera gifte sig Gustav med Maria Eleonora, dotter till John Sigismund av Holstein, och id etta äktenskap föddes en dotter; Kristina.

Gustav var bara 17 år när han blev Sveriges kung. Hans ungdom kunde ha varit en svaghet men Gustav visade redan i unga år ett stort politiskt och strategiskt tänkande. Han hade lärt sig en hel del av Johan Skytte och denne Skytte försäkrade sig om att den unga prinsen tidigt fick utveckla de nödvändiga egenskaperna för att kunna handskas med folk.

Gustav var mycket intelligent och väl insatt i de klassiska verken, juridik, historia och teologi. Han talade tyska flytande och behärskade ett flertal språk därtill. Redan vid 10 års ålder hade han bevistat rådsmöten och vid 17 års ålder hade han därför ett bra grepp om rikets affärer. Gustav ägde också en naturlig fallenhet för att leda soldater i fält. Han lärde sig autodidaktiskt det senaste om modernt artilleri och dess användning, han studerade logistik, militärorganisation och strategi. En hel del inhämtade han från Maurice från Nassau men Gustav var också en innovatör med egna äss i rockärmen.

Gustav ansträngde sig kroppsligen mycket hårt och han var en djupt religiös man och en god talare. Långt efter hans olyckliga frånfälle talades det i hela Europa om hans intensiva fysiska närvaro.

1611 var Sverige ett svagt rike - både hemma och utomlands. Eftersom han var så ung när han blev kung försökte Riksrådet att återinföra rådsmakten eftersom Karl IX hade urholkat den till stora delar. I januari 1611 tvingades Gustav att acceptera rådets krav på att enbart förläna högre ämbeten till män ur högadeln och att agera enbart efter konsultation med Riskrådet. Denna förnedrande erfarenhet skapade hos Gustav ingen hämndlystnad. Hela Gustavs regeringstid karaktäriseras faktiskt av ett avspänt och gott förhållande till högadeln och symboliserades av den vänskap han hyste till Axel Oxenstierna. Som kung var han också populär hos allmogen som representerades i Riksdagen där de hade rätt att uttrycka sina åsikter. Allt i allo fungerade Gustavs inrikespolitik väl.

Gustav II Adolf var en raritet under 1600-talet - en kraftfull monark med stöd ur alla samhällsklasser.

Gustav reformerade regeringsformen, utbildningssystemet, den militära organisationen och landets eknomiska struktur. Detta ledde till att han kunde föra sina arméer i Det trettioåriga kriget med stor effektivitet. Mycket av detta arbete utfördes av Axel Oxenstierna. Riksrådet utvecklades till att bli det högsta organet för centralstyret och blev inte på något sätt, så som många fruktade, spjutspetsen på en aristokratisk opposition. Innan Gustavs regeringstid hade Riksrådet utlyst möten på sporadisk basis. Mötena ägde rum när kungen krävde så och skulle hållas därhelst kungen för tillfället befann sig - ett högst olyckligt och, framför allt, opraktiskt förfarande.

Under Gustavs tid hade Rådet sitt permanenta säte i Stockholm och när kungen var utomlands fanns det utrymme för att fatta viktiga beslut även utan Gustavs närvaro. Oxenstierna i egenskap av ledare för Riksrådet såg till att allting flöt effektivt och till Gustavs stora tillfredsställelse.

Riksdagen deltog ständigt i regeringsarbetet. Traditionellt sett hade Riksdagen varit kungens allierade när konflikter uppstod med högadeln. Under Gustav II Adolf utvecklades en tydlig linje i riksdagsarbetet och senare under 1600-talet tog den över Riksrådets roll. 1617 introducerade Gustav den Riksdagsordning som fastställde antalet ständer till fyra - adel, prästerskap, borgare och bönder. Ständernas entusiastiska stöd till kungen var till stor fördel för honom i det krig som utkämpades.

Gustav uppnådde en fin balans mellan samhällets alla grupper - alla verkade mot samma mål och ingen riktig opposition mot hans person utvecklades under hans regeringstid. Gustavs personliga auktoritet var stor och hans förmåga att hitta kompromisslösningar en sann statsmans.

Gustav II Adolf och hans utrikespolitik är primärt associerad med det Trettioåriga kriget. När Sverige invecklades i kriget 1630 var de svenska trupperna relativt oprövade mot "riktigt" motstånd. Till hans död vid slaget om Lützen 1632 skapade han en imponerande rad av viktorior i det Trettioåriga kriget. Men Sverige hade naturligtvis varit involverad i en rad andra krig kring Östersjön under Gustavs regeringsbana.

Kalmarkriget mot Danmark mellan 1611 och 1613 var en kamp mot Kristian IV för herraväldet i Baltikum och Östersjön. I maj 1612 förlorade Sverige Älvsborgs fästning till danskarna. Kristian IV kunde dock inte bygga vidare på sin tidiga krigslycka och misslyckades med att invadera hela Sverige. I januari 1613 signerades fredstraktatet vid Knåred. Sverige betalade en stor lösensumma för att få tillbaka Älvsborg (betalades först 1619) men behövde inte betala tullar för att utnyttja Danska sundet.

Det Ryska kriget utkämpades mellan 1611 och 1617 - en tid då Ryssland slets mellan olika problem. De flesta ansåg Ryssland vara väldigt svagt - vilket stämde - och Sverige beslutade att utnyttja detta till sin fördel. Samtidigt ville man förhindra att den polska kronan tog över tsarväldet. En polsk ockupation av Ryssland kunde inte tolereras av Gustav och hans intervenition i saken fördes till lyckligt slut. Sverige fick Ingermanland och Karelen som sammanlänkade Finland med Estland - bägge redan svenska provinser. Man skulle kunna säga att om Gustav hade misslyckats i detta krig är det möjligt att adeln hade varit mindre välvillig mot honom i framtiden.

Gustav förde också en serie krig mot Polen - ett land som han var starkt misstänksam mot av rent historiska grunder. Krigen fördes från 1617 - 1618, från 1621 - 1622 och från 1625 - 1629.

Polens kung vid tidpunkten hette Sigismund. Han hade varit kung i Sverige innan han detroniserades år 1599 av Karl IX, pappa till Gustav.

Kriget hade två huvuanledningar; för det första Sigismunds kontinuerliga krav på rättmätigheten till Sveriges krona, och, för det andra, Gustav ville erövra hamnar på de livländska och preussiska kusterna för att kunna uppbära lukrativa tullavgifter. En stärkning av Sveriges ekonomi alltså.

1621 erövrades Riga. 1625 erövrades Livland. 1626 erövrades Memel, Pillau och Elbing - alla städer i polska Preussen. 1629 signerades traktatet i Altmark - påhejat av Kardinal Richelieu av Frankrike. Detta avtal ledde till att Sverige fick behålla de erövrade områdena vilket mer än fördubblade rikets inkomster. "Lejonet från Norden" kontrollerade nu effektivt all östersjöhandel.

Kardinal Richelieu av Frankrike ville ha till stånd en allians med den protestantiske Gustav II Adolf för att därigenom skapa en motvikt till den Habsburgska maktsfären i Europa. Om han även kunde locka Maxmillian av Bayern och hela den katolska ligan - så mycket bättre. Både Gustav och Richelieu var pragmatiker - trots att de stod i motsats till varandra vad religionen avsåg så insåg bägge att de behövde varandra för att kunna frammana en realistisk opposition mot Ferdinand.

När Gustav II Adolf anlände till Peenemünde i Pommern i månadsskiftet juni/juli 1630 med drygt 4.000 man hade ännu ingen formlig allians kommit till stånd. Detta oroade Kardinal Richelieu eftersom han inte hade någon som helst kontroll över vad Gustav kunde tänkas göra. Gustav erövrade Stettin och i princip hela Neumark-området i Brandenburg för att därigenom säkra kommunikationen till Sverige. När detta var gjort kunde han stöta djupare in i Tyskland. Denna uppgift blev tämligen enkel då femårstraktatet från Barwalde med Frankrike hade signerats i Januari 1631. Detta traktat gav Sverige 1 miljon Livres per år för att delvis täcka Sveriges krigskostnader. Frankrike stod så att säga för fiolerna och Sverige för bussarna. Fransmännen ansåg att den svenska armén var tillräckligt långt borta för att inte hota Frankrike och Ferdinands arméer måste sättas in mot svenskarna inom de tyska gränserna - ett arrangemang som föll Richelieu på läppen. Dock måste Sverige lova att inte störa de franska kommersiella intressena i Sachsen och Bayern, vilket Gustav mer än gärna gjorde.

En sak i Barwalde-traktatet störde Richelieu; ingen part fick ingå separatfred med fienden för den femårsperiod som avtalet skulle gälla, nämligen från 1631 - 1636, och för många av Richelieus fiender i Frankrike - och det fanns många - verkade detta som om om han hade knutit Frankrike för en längre period till en allierad som var protestantisk. Många av hans devoter hade svårt att acceptera traktatet trots att det riktade sig mot en gemensam fiende. Religionsrenheten var viktigare enligt dessa belackare.

Inte alla nordtyska prinsar välkomnade Gustav II Adolf med öppna armar. Både John George av Sachsen och George William av Brandenburg såg hans position i Nordtyskland som ett direkt hot mot den egna makten. Bägge herrar krävde en protestantisk konferens att hållas i Leipzig, vilket också skedde från februari till april 1631 där de protestantiska prinsarna övertalades att skapa egna oberoende arméer. Detta gick snabbt och överbefälet gavs till Hans George von Arnim - en god fältherre som hade tjänstgjort under Wallenstein men lämnat denne på grund av sin motvilja för restitutionen. Nu hade Gustav ett problem. Vad skulle hända om den protestantiska sammanslutningen från Leipzig skulle liera sig med den katolska ligan och forma ett försvar av den tyska friheten? Skulle han bli tvungen att föra ett tvåfrontskrig mot två olika arméer?

Denna prikära situation löstes av Tilly. Innan ett protestantiskt avtal kunde slutas förstörde katolikerna under just Tilly den viktiga staden Magdeburg vilkens oberoende hade garanterats av Gustav II Adolf. Denna stad var vid den tiden ett stort protestantiskt centrum och därmed viktig för alla protestanter. Staden fattade eld och över 20.000 civila dog i lågorna. Detta skapade naturligtvis stor ilska och uppgivenhet i hela det protestantiska Europa. Holländarna slöt ett avtal med Sverige att leverera ny utrustning till den svenska armén och med denna assistans marscherade Gustav mot Berlin. I Berlin fullföljde han sen sin ockupation av Pommern. Gustav erövrade också Mecklenburg där han återinsatte de hertigar till makten som Wallenstein hade fördrivit. Dessa aktioner bidrog till att återupprätta mycket av det protestantiska självförtroendet som hade gått förlorat efter Magdeburg-katastrofen.

Tilly fann det problematiskt att bemöta Gustav eftersom Maximillian av Bayern hade skrivit under ett hemligt avtal vid Fontainebleu med Frankrike i maj 1631 där han lovade att att inte understödja Frankrikes fiender mot att Frankrike erkände hans rike som arvrike. Detta var naturligtvis en farlig situation. Tillys armé hade tagit kvarter i Friedland som ägdes av Wallenstein. Han saknade underhåll och Wallenstein undanhöll allt understöd i förhoppning att Tillys misslyckande skulle leda till att han kunde återta makten åt sig själv. För att undkomma denna rävsax, anföll Tilly Sachsen. Det fanns logiska skäl för honom att göra så - där fanns mat och annan proviant som väl behövdes för den egna överlevnaden.

Leipzig föll snabbt och John George tvingades till att söka en allians med Gustav - resultatet blev traktatet från Coswig i september 1631. Deras kombinerade härer slog Tillys armé i grund i slaget vid Breitenfeld i samma månad. Gustav II Adolfs armé räknade 24.000 man och John George hade 18.000 man i fält. Tilly kunde ställa upp 35.000 man. När slaget var över hade Tilly förlorat hela sitt artilleri och över 18.000 soldater och han kunde med nöd och näppe rädda resterna i en vild flykt till Bayern.

Nu kunde ingenting hindra Gustav och han ockuperade snabbt nedre Palatinatet samt biskopsdömena Mainz, Bamberg och Wurzburg. I november 1631 marscherade den sachsiska hären in i Böhmen och intog Prag. Temperaturen steg.

Slaget vid Breitenfeld förändrade den militära och politiska strukturen i Europa. Efter detta fältslag fanns det ingen armé att uppbåda som kunde motstå Gustav II Adolf. Rörligheten och de snabba framgångarna oroade Richelieu som alltid hade ansett Gustav och Sverige som "lillebror" i alliansen mellan Frankrike och Sverige. Tyska regenter oroades lika kraftigt av den svenske Kungens framfart - speciellt när han under sitt vinterkvarter 1631-32 behandlade de ockuperade områdena i princip som sina egna. Han delade ut landområden som belöningar och insatte Oxenstierna som Generalguvenör över regionen.

I december 1631 erbjöd därför Richelieu franskt beskydd till vilken prins som helst som bad om det. Dock nappade enbart Ärkebiskopen av Trier på detta anbud och franska trupper skickades till Phillipsburg. Övriga Europa höll andan och hoppades att "Lejonet från Norden" skulle sluta ryta.

Ingenting kunde ändra på det faktum att Gustav II Adolf numer var Tysklands egentliga härskare. Maximillian avböjde Richelieus krav på ett neutralt Bayern och sökte öppet Ferdinands beskydd. Maximillian insisterade även på Wallensteins återinsättande till makten i Mecklenburg eftersom han ansåg detta som det enda sättet att hindra Gustavs vidare framfart. Så skedde också i december 1631. Under tiden gjorde Gustav Mainz till sitt högkvarter - somliga menade "huvudstad" - där han planerade för erövringen av det restliga Heliga Romerska Riket. Richelieu kunde inte göra någonting för att hindra honom. Efter förnedringen i Breitenfeld funderade Ferdinand till och med på att fly till Italien.

Opportunisten Wallenstein såg detta som ett tecken på att ytterligare försöka öka sin maktsfär. I april 1632 lovades han subsidier från Ferdinand och Spanien under Philip III och erkändes som Hertig av Mecklenburg.

I mars 1632 påbörjade Gustav sin invasion av Bayern. Han besegrade återigen Tilly i slaget vid Lech och Tilly sårades dödligt vilket medförde att det Heliga Romerska Riket förlorade en av sina mest erfarna generaler. I maj 1632 hade även Augsburg och München fallit i Gustavs händer. Detta markerade toppen av hans framfart. Efter Münchens fall började motgångarna. Han misslyckades med att inta Regensburg och i maj 1632 hade Wallenstein drivit ut sachsarna från Prag. Gustav marscherade norrut för att bistå John George och därigenom avbröt han också sin framfart mot Wien. Skälet till uppbrottet norrut var säkerligen misstankar om att John George plötsligt skulle byta sida och liera sig med Wallenstein istället. Någon särskilt stark lojalitet melllan allierade existerade sällan på den tiden. Här gällde det att bevaka sina egna intressen först och främst.

Sommaren 1632 offentliggjorde Gustav sina planer för Tyskland. Hans idé var att skapa två protestantiska fraktioner - Corpus Bellicum, som skulle ansvara för militära angelägenheter och Corpus Evangelicorum, som skulle sköta den civila adminsitrationen. Han ville bevara den befintliga statsstrukturen och samtidigt måna om säkerheten för alla protestanter i Tyskland. Han såg sig absolut inte som en framtida Kejsare av ett protestantiskt storrike.

För Sveriges del avsåg han att behålla erövrat territorium i södra Baltikum - från Vistula till Elbe. Detta skulle garantera Sveriges framtida säkerhet och inkomster från dessa områden skulle hjälpa till att betala de enorma kostnader riket hade haft för att hjälpa Nordtyskland mot det Heliga Romerska Riket. Ferdinand visade naturligtvis inget intresse för denna vision och planen kunde endast implementeras om Gustav fortsatte att vara militärt framgångsrik.

Wallenstein befann sig i en strategiskt väldigt stark position - der Alte Fetse nära Nürnberg. I september 1632 försökte Gustav att inta der Alte Fetse men misslyckades ordentligt. Detta misslyckande medförde att många utländska legoknektar i hans tjänst deserterade till fienden - ett vanligt tilltag även långt senare i historien. Nu marscherade Wallenstein mot Sachsen och Gustav kunde inte hindra honom. Leipzig föll snart i Wallensteins händer och nu önskade han en direkt konfrontation med den svenska hären. Skulle Gustav nappa på betet?

Wallenstein planerade sitt vinterkvarter till Lützen vilket Gustav fick reda på. Slaget om Lützen var nu nära förestående. Gustav attackerade Wallensteins katolska trupper den 16 november 1632. Gustav hade planerat ett överraskningsanfall men av detta blev intet. Wallenstein hade lyckats locka in svenskarna i en fälla och slaget urartade till ett fullskaligt fältslag. När krutröken hade lagt sig stod Sverige som segrare och Wallenstein flydde till Böhmen men priset för viktorian hade varit hög; 15.000 döda inklusive Kung Gustav II Adolf - enbart på den svenska sidan.

Utan sin galjonsfigur saknade de protestantiska trupperna fast ledarskap. Greve Horn och Bernard av Weimar tog över ledningen men deras personer saknade Gustav II Adolfs karismatiska aura.

Efter Lützen var det många som förespråkade fred. Gustav II Adolf var död och Drottning Kristina av Sverige gav fredsplanerna sitt fulla stöd. Även John George av Sachsen ville ha fred. Skulle det bli så?

Oxenstierna räddes ett pånyttfött Habsburg och gjorde allt i sin makt för att få till stånd ett möte där Sverige och Sachsen skulle diskutera en eventuell maktlösning. Mötet tog plats i Heilbronn i mars 1632 och resultatet blev en defensiv allians för att försvara protestantismen i Nordtyskland. John George deltog inte eftersom han numer stödde det Heliga Romerska Riket. Det katolska Frankrike och det protestantiska Sverige blev garantmakterna för den nya organisationen. I november 1632 lyckades denna nya allians erövra Regensburg - något som Gustav II Adolf misslyckades med. Men än var det ingen fred i sikte.

Tiden gick och kriget frotsatte. I september 1634 samlades den katolska armén vid Nordlingen. Mot dem stod den protestantiska diton under Horns befäl. Horns plan var att separera fiendens armé i två delar och ta upp striden mot de seprarerade enheterna under rörlig krigföring. Det blev en katastrof. Den svenska armén slogs i grund och Horn togs till fånga. Denna enda viktoria återinsatte Ferdinand som största maktfaktor i Europa. Protestanterna var i upplösningstillstånd och utan någon armé. Katolikerna hade två starka armér som redan hade bevisat sin duglighet. Under våren 1635 upphörde allt svenskt motstånd i Sydtyskland. Fredsförhandlingarna som hade påbörjats 1634 mynnade ut i Pragfreden som slöts i maj 1635. Kriget var äntligen slut.


August Strindberg och hans verk

August Strindberg är en av Sveriges mest inflytelserika och största författare genom tiderna. Han föddes i Stockholm år 1849 och var förutom författare också bildkonstnär och dramatiker. Internationellt är han mest känd för det sistnämnda. August Strindberg är en person som alltid har varit omdiskuterad och kontroversiell. Han var ofta inblandad i kulturella konflikter av olika slag och har beskyllts för att vara kvinnohatare. Strindberg var mycket produktiv som konstnär och författare och ses som en person som var banbrytande inom den svenska litteraturen. Han tillhörde den krets som kallades åttiotalisterna vilka var starkt influerade av utlandet.

Strindberg var i viss mån involverad i den så kallade arbetarrörelsen vilket kan märkas i verk som till exempel Röda rummet som också var hans litterära genombrott där han driver gäck med tjänstemän och överheten och menar bland annat att de inte gör något av värde. Hans böcker utspelar sig ofta i Stockholm där han växte upp och innehåller vackra och rika miljöbeskrivningar.

Redan tidigt var Strindberg en ganska besvärlig person. Han satsade till en början på en akademisk karriär men misslyckades eftersom han alltid lyckades hamna i bråk med både elever och lärare. Han var dock tidigt en skicklig författare och fick bland annat stipendium av kung Karl X. August Strindberg fick aldrig något nobelpris i litteratur vilket förmodligen berodde på att han alltid hade en förmåga att komma i konflikt med den litterära och kulturella världen.

Han hade dock också många goda sidor. Bland annat fick han som tack för sina insatser för arbetarrörelsen en tacksamhetsgåva. Han skänkte dock bort denna gåva till nödställda, fattiga och behövande.

Strindberg var under en turbulent period drabbad av psykiska problem med vanföreställningar. Han dog efter att ha drabbats av cancer år 1912 vid 63 års ålder. Han ligger idag begravd på Norra begravningsplatsen i Solna kommun.


Svensk hårdrock

För välkomponerad och välspelad hårdrock vänder många blickarna till den svenska musikmarknaden. Sverige är känt för det gedigna utbudet av hårdrock och de rockband som föds i replokaler runt om i landet. Även grannländerna Finland och Norge har satts på kartan tack vare de många framgångsrika band som härstammar därifrån. Men av de nordiska länderna är det framförallt Sverige som har den längsta listan över etablerade och framstående hårdrocksband. Två av de mer omtalade grupperna kan man läsa om i denna artikel som även inkluderar fakta om den svenska hårdrockens historia.

Svenska hårdrockens historia

I Sverige vart hårdrock ett känt begrepp under 1960 fram till 1970-talet. Hårdrock var i Sverige samlingsnamnet för flera olika subgenrer inom denna genre som till exempel heavy metal, blues-rock och till och med grunge av vissa. Det var senare som man började dra i trådarna och nysta ut samtliga underliggande genrer. Den svenska hårdrocks scenen är till bredden fylld av fantastiska band. Till dessa hör äldre legender som Yngwie Malmsteen, Europe och In Flames. Men även mer nya band som Bullet och det omtalade bandet Ghost som är väldigt omskrivna och populära internationellt.

Ghost

Det ännu aktuella bandet Ghost från Linköping är sannerligen ett band som har tagit världen med storm. Bandet grundades år 2006 och har sedan dess släppt 4 album och flera singlar. Debutalbumet “Opus Eponymous” blev direkt en stor hit och nominerades till en grammis. Andra albumet “Infestissumam” blev deras debut som släpptes tillsammans med ett större bolag.

Medlemmarna i bandet förblev okända och det var en hel del spekulationer, då bandet bytte sångare mellan olika album. Dessutom fanns det förvirring på vem som egentligen var ansvarig för bandet. Efter att tidigare bandmedlemmar stämt Ghost medlemmen Tobias Forge då de ansåg att de inte fick en rättvis utdelning av intäkterna, uppdagades det vem låtskrivaren var. Tobias Forge vann rättegången då han som låtskrivare hade ansvar för arvode och utdelning i bandet. Sedan lanseringen av bandets första album har de vunnit flera priser, bland annat en Grammis och P3 Guld priset för bästa rockbandet år 2014.

Sabaton

Sabaton är ännu ett band som räknas som en av Sverigest mest framgångsrika hårdrocksband. Gruppen grundades år 1999 i Falun där flera av medlemmarna växt upp. Sabatons sångare Joakim Broden har genom åren även gästat flera andra band under turneér och inspelningar. Bland annat i bandet Twilight Force låt “Gates of Glory” och “Call me” av hårdrocksbandet Pain.

Bandet inriktade sig snabbt på att ha ett tema vad gäller texter och underton i musiken. Därför handlar samtliga av bandets låtar om olika krig och historiska hjältar. Detta är även ett av de kännetecken som bandet slog med internationellt. Den röda tråden har även gjort att deras musik används som ledmotiv i flera spel om krig bland annat om Andra Världskriget. 

Efter en inspelning i Falun kontaktes bandet av flera skivbolag, Sabaton valde slutligen bolaget Underground Symphony som hade sin bas i Italien.  Efter detta har Sabaton släpper album med några olika skivbolag som till exempel Nuclear Blast.


Svensk jazz

Jazzens rötter finner man i den amerikanska södern med hjärtat i New Orleans, där den föddes under senare delen av 1800-talet.

Först på 1920-talet letade den sig utanför USA:s gränser och nådde runt den tiden även Sverige. Jazzen har sedan dess födsel antagit många olika former, både i hur den låter och rent politiskt (för att kunna kapitalisera på jazzen försökte till exempel vita affärsmän göra den “mer vit” och sudda ut rötterna vilket ju låter fullständigt galet idag). Grunden är dock improvisation, så kallad “call and response”; det vill säga att instrumenten svarar varandra samt en avancerad harmonik.

Jazzens entré i Sverige

1920-talet beskrivs ofta som en lycklig tid i mänsklighetens historia (trots att det inte var den enda verkligheten) mycket på grund av första världskrigets slut. Hopp och tro på framtiden rådde och människor ville roa sig. Jazzen fann snabbt en plats på lokaler och dansställen i Sverige. Även jazzkonserter förekom.

Svenska Paramountorkestern bildades 1926 och var en av de första jazzspelande orkestrarna som blev kända i Sverige. Orkesterns grundare var violinisten Folke “Göken” Andersson och under de fyra åren de var aktiva gjorde de runt hundra skivinspelningar. Under 1930-talet fick Sverige ta emot flera stora internationella jazzikoner som Louis Armstrong och Duke Ellington. De första jazzklubbarna startade och många storband bildades.

På 1950-talet vann jazzen ännu större utrymme i Sverige med bland andra Monica Zetterlund och Alice Babs för att nämna några av de större. Många blev internationellt kända som till exempel Åke Hasselgård (i USA känd som Stan Hasselgard), Putte Wickman, Bobo Stenson och Jan Johansson. Den sistnämndes album “Jazz på svenska” som gavs ut 1964 (med Georg Riedel på bas) är Sveriges mest sålda jazzskiva och anses av många vara ett av de bästa svenska albumen som någonsin getts ut – alla kategorier.

Nationalpalatset, i folkmun “Nalen” i Stockholm var under denna period nöjesstället som gällde för alla jazzentusiaster och musiker. Nalen var en av Nordens största scener för jazz. Efter denna stortid fick jazzmusiken ge vika för bland annat popen och rocken som kom att dominera de större konsertlokalerna på 70-talet och mindre klubb/källarspelningar blev allt vanligare för genren. Jazzen var ändå i allra högsta grad levande men den antog andra former.

Jazzen i Sverige under senare tid

Jazzen har haft både upp och nedgångar genom åren. På 1990-talet väcktes den till nytt liv i Sverige och med det kom flera nya jazzmusiker, bland andra Esbjörn Svensson och Viktoria Tolstoy. Idag finns Jonas Kullhammar och Nils Berg med flera som gjort sig stora på jazzscenen. En scen som naturligtvis förändrats mycket sedan begynnelsen.

Många svenska jazzfestivaler hålls årligen och intresset är stort. Umeå Jazzfestival startade 1968 och lever än idag. Vill man gå på lokal och uppleva jazz idag är det främst Nefirtiti i Göteborg och Fasching i Stockholm som gäller. Där kan man se och höra många av de stora. Jazzen tar plats även ute på mindre ställen, som den spännande och rörliga musikstil den är så lever och frodas den nog bäst om den får finnas på både stora och små scener.


Svensk hip-hop

Om någon säger hip-hop tänker nog de allra flesta på hip-hopens urfäders land USA. Hip-hopen uppstod från det allt växande missnöjet av den orättvisa som rådde mot färgade amerikaner.

Musiken har sedan dess utvecklats från att vara en metod för att framföra dessa missnöje till att handla om otroligt många saker. Det som idag snarare klassas som hip-hop är att artisten eller artisterna framför sin musik genom ett rytmiskt talande snarare än sång. Hip-hop finns överallt på jorden. I Sverige har hip-hop vuxit från att vara något ful som ansågs vara en musik för kriminella till att vara fullt accepterad. Idag finns det även hip-hopare som rent av skulle kunna kallas folkliga.

Ortens favoriter

En stil som inom Sverige mer nyligen fått en större mängd anhängare är den som gått ett steg bakåt i tiden för att handla mer om att belysa samhällsfrågor. Oftast handlar dessa om hur en folkgrupp behandlas felaktigt av människor med makt, pengar eller någon form av auktoritet. Den folkgrupp som är satta i centrum för denna musik är människor från den så kallade orten där det är vanligt att personerna har det mindre väl ställt. Detta anser de är någon annans fel och det är dit de riktar sin musik. Att denna stil vuxit kan bero på att befolkningen inom orten har blivit allt större som en följd av allt större invandring och samhällets segregering.

Party hip-hop

En annan typ av hip-hop är den som spelas på bland annat nattklubbar. Dessa artister skiljer sig inte från många andra artister utan deras fokus är att producera den musik de gillar och som de tror andra kan uppskatta. Denna musik kan handla om vad som helst egentligen. Även om det finns en viss jargong inom hip-hop att vilja lyfta fram samhällsfrågor eller belysa hur mycket pengar artisten i fråga har och vilken typ av kvinnor som är att föredra finns det låtar som handlar om helt andra saker. Som att vissla till exempel.

Folkkära artister

Att artister som är kända för sin hip-hop skulle leta sig in på listor med artister som Lasse Berghagen eller Siv Malmvvist hade nog ingen gissat på 80-talet. Faktum är att en av de idag mest folkkära artister som fortfarande är aktiva är rapparen Petter. Petter har varit aktiv inom branschen länge. Ett av hans tidigaste kännetecken är låten “Så klart”. Genom åren har Petter utvecklats från att ha låtar som handlar om att festa till att mer skildra sina problem och peka ut egna brister. Att känna sig otillräcklig för sin familj är något som är återkommande i Petters musik, en egenskap som han delar med bland annat världsartisten Eminen.

Petter framför inte enbart musik utan har även ett stort intresse för mat och vin. I Portugal odlas det vin som tagit fram av artisten och detta vin går att hitta bland systembolagets sortiment. Petter har även ett stort intresse för motion och har flera gånger deltagit i tävlingen Från ö till ö, en tävling inom swim run. Petter visar utåt ett ansikte av stor mognad och tar sitt ansvar som den förebild han är. Kanske är det därför han fått byta plats från att vara något av en ligist till att ta plats bland det svenska folkets hjärtan.


Svensk pop

Svensk popmusik har under en väldigt lång tid varit populär i inte bara Sverige utan runt om i världen.

Under perioder har de som sysslat med popmusik i landet till och med kallats för det svenska popundret. Detta med anledning av musikerna och låtskrivarnas relativt stora framgång i förhållande till landets storlek och andra jämförbara länders framgångar. Både artister som Roxette, Abba, Agnes och låtskrivare som Max Martin och Denniz Pop som skrivit låtar för många stora internationella artister räknas hit. Den stora exporten har till och med lett till att regeringen ansett det rimligt att införa ett musikexportpris som utdelas årligen. Roxette, Robyn och Avicii tillhör de som vunnit priset.Förutom den pop som går på export så finns det sedan länge en hel flora av pop på svenska som är mycket populär inom landet. Både Abba-medlemmarna och Roxette-medlemmarna startade sina karriärer som framgångsrika popartister på just svenska. Den svenska topplistan har alltid varit fylld med framförallt svenska hits, vilket fortfarande kan ses på till exempel listorna från Spotify.

Stora tidiga namn

Den första stora internationella framgången för en svensk artist kom med en av Sveriges största popartister genom tiderna.  Björn Skifs har varit en av landets främsta popsångare som influerats av en mängd genrer. På mitten av 70-talet lyckades han med Blue Swede få en USA-etta med låten Hooked on a feeling. Detta var första gången för en svensk artist. Låten har blivit väl använd sedan dess i TV och film, som till exempel i Ally McBeal under 90-talet. Även om Skifs inte blev internationellt stor efter detta så har han varit en av de mest framgångsrika på hemmaplan och låg 142 veckor på svensktoppen med låten Håll mitt hjärta på 2000-talet.

Det band som kanske främst definierat succé och svensk pop är utan tvekan Abba. De var verksamma mellan 1972 och 1983 och slog igenom tack vare Eurovision song contest på 70-talet med hiten Waterloo. Efter detta sålde de miljontals skivor och de är en av de grupper som trots att de inte varit verksamma lyckats fortsätta skapa intresse. Båda sångerskorna Agneta och Frida hade på 80-talet framgångsrika solokarriärer där de samarbetade med till exempel Chicagosångaren Peter Cetera. Per Gessle och Marie Fredriksson hade på 80-talet framgångsrika karriären som popmusiker. Gessle som sångare i Gyllene Tider, ett av de kontinuerligt mest säljande banden, och Fredriksson som soloartist. Detta har de fortsatt med ända tills idag men på sena 80-talet slog de sig samman och bildade Roxette. Deras gemensamma projekt lyckades bli en stor succé internationellt och duon fick flera USA-ettor, bland annat It must have been love som var med i filen Pretty Woman.

Låtskrivare till de största

Förutom artister så innefattar den svenska popen även en mängd låtskrivare och producenter som levererar hits åt kända artister. Denniz Pop var med och grundade den legendariska Cheironstudion som hjälpte producera hits för svenska popgiganterna Ace of Base, men även Backstreet Boys. Även Max Martin kom till sin rätt i Cheiron och är känd för att ha skrivit en mängd pophits åt bland annat Britney Spears och Katy Perry.


Svensk rock

Rockmusiken fick snabbt fäste i Sverige. Landet är vid det här laget känt för att vi snabbt tar till oss trender och influenser.

Den amerikanska musikstilen som grundades på främst bluesen på 50-talet hade goda förutsättningar att få fäste i en stor ungdomsgeneration med goda språkkunskaper. Hur man definierar dock är självklart svårt, en del skulle säga att Cacka Israelsson eller Owe Törnqvist var först i Sverige medan andra kanske skulle hävda att det inte var riktig rock än. Rock-Ola är en annan artist som tidigt var ute. Många av dessa är fortfarande populära på bl.a. Spotify.

Tidig rock

En av de tidiga rockstjärnorna på den svenska rockhimlen var Jerry Williams. Han hade med sitt tidigare band varit förband till The Beatles och gjorde på 60-talet en solokarriär som påminde om de engelska banden med Williams soulfulla röst och scenkarisma. Williams verkade inom en mängd genrer och med en mängd band men det är främst som pionjär inom den svenska rockmusiken som han idag koms ihåg. Ett annat stort svenskt band som influerades av den engelska rockinvasionen var Hep Stars. Bandet som vid en tidpunkt hade Abba-Benny som medlem blev snabbt Sveriges största på 60-talet med hits som Cadillac och Farmer John. Året 1969 kom vad som räknas som den första rockskivan på svenska. Då släppte nämligen Pugh Rogefeldt albumet Ja dä ä dä.

Känd för sina senare bravader som hiten Vingar och supergruppen Grymlings, med bl.a. Pugh Rogefeldt, var Mickael Rickfors. Han var dock redan stor på det tidiga 70-talet då han kom med i engelska The Hollies. Rickfors blev därmed en av de tidigare svenska internationella stjärnorna.

Politisk rock

På 70-talet dominerade den politiska rocken. Både den senare punkrocken och proggen dominerades av politiska influenser. Ett av de stora punkrocknamnen var Ebba Grön. Bandet som bildades av bl.a. Joakim Thåström fick stor framgång på senare delen av årtiondet med hits som Staten och kapitalet men splittrades efter bara tre album 1982. Thåström bildade senare det framgångsrika rockbandet Imperiet som dominerade 80-talet. Punkrocken födde också ett av de tidiga banden med enbart kvinnliga medlemmar, nämligen Tant Strul. Sångerskan Kajsa Grytt fortsatte efter bandets upplösning 1985 att ge ut uppskattade skivor.

Internationella framgångar

På 80-talet kom de första riktigt stora internationella framgångarna för den svenska rocken då hårdrocksbandet Europe slog igenom med singeln The Final Countdown. Bandet turnerade världen över och lyckades sälja 6 miljoner exemplar av albumet med samma namn. Fler album och turnéer följde fram tills gruppen tog en paus på tidigt 90-tal. Just den hårdare delen av svensk rock lyckades vid denna period väl även utomlands med artister som Electric boys, Candlemass och Yngwie Malmsteen.

Även senare har den svenska rocken varit populär utomlands, både hos kritiker och publik. The Hives fick stora framgångar och syntes frekvent på MTV under det tidiga 2000-talet. Något mindre kommersiellt framgångsrika utomlands men stora i Sverige blev Sahara Hotnights under samma period. Grupperna turnerade bl.a. tillsammans i USA.På hemmaplan lyckades rockartister som Kent och Håkan Hellström att fånga en så pass stor del av publiken att de inte bara kunde spela på arenor utan rentav på fotbollsstadiums.


Svenska Operachefer, Del 5

Det är viktigt att visa var ansvaret ligger och försvara den kreativa processen

Den här gången har vi intervjuat Värmlandsoperans chef Ole Wiggo Bang. Han var chef där redan 1982–93 och därefter ledde han festspelen i Bergen. Under Hans Hiorths chefstid i Karlstad var Bang orkesterchef och efter Hiorths bortgång 2003 har han varit chef där på ett förordnande som löper till och med 2011.

Din bakgrund?

– Jag är född i Nordnorge, i höjd med Tärnaby, i ett samhälle där man livnärde sig på att bygga båtar. Där fanns det inget omfattande kulturliv utan jag bestämde mig redan vid 15 års ålder för att bli dirigent och flyttade hemifrån. Jag började arbeta professionellt som 25-åring och mitt första engagemang var i Filharmonin och på Nationale Scene i Bergen. Min första opera såg jag först som tjugoåring. I slutet av 1970- och i början av 80-talet var jag engagerad på Stora teatern i Göteborg som dirigent.

Vilka faktorer styr ditt val av repertoar?

– Jag håller nu på att skriva en visionsplan. Det är viktigt att visa var ansvaret ligger och försvara den kreativa processen på teatern. Vår huvuduppgift är att ta fram ett antal punkter som vi ska arbeta efter. För Värmlandsoperan finns det två faktorer som är viktiga: att fortsätta ha nationellt och internationellt intresse. Vi måste vara djärva i våra val av verk, val av personer och hur vi presenterar verken. Det andra är att vi måste utveckla närheten mellan artister och publik. Djärvheten består inte bara av att spela okända verk, utan det kan vara att ge ett stort verk som Sjostakovitjs Lady Macbeth från Mtsensk. Parsifal var också ett sådant val. I vår aktuella Bohème-föreställning är det primära valet regissören Peter Konwitschny, därför att han är en av de bästa personinstruktörerna idag. Han kan utveckla våra artister. Nästa säsong spelar vi parallellt musikalen Sunset Boulevard (på teatern) och Rigoletto (på Lilla scenen i Spinneriet). Jag är alltid ute efter koncept som är nedbantade och ett sådant mötte jag som jurymedlem vid en regitävling i Graz. Tävlingen vanns av ett ungt tyskt team som konceptuerat Rigoletto och då engagerade jag dem direkt. De ska få realisera sin idé med tretton sångare, fyra pianon och fyra musiker. Vi ska ha en tydlig avsikt med hur vi spelar. För mig är poängen att det måste vara en upplevelse både för både publik och artister. Man måste vara klar över vad man producerar och hur man presenterar det. Sedan måste vi arbeta med den administrativa sidan och hela tiden förklara våra analyser för Karlstad kommun om vad Värmlandsoperan betyder för näringslivet och turistnäringen. Den processen tar mycket kraft. Det är en kamp att behålla operan och musikteatern i dagens upplevelseindustri. Upplevelsen finns alltid med, men vi måste värna om det vi står för. Detta är bakgrunden när jag gör mina val.

Gäller det också på musikalsidan?

– Där styr andra saker. Vi försöker komplettera privatteatrarna. Sunset Boulevard är intressant, för där kan vi undersöka vad som händer med en äldre artist. Det största ungdomsprojektet vi gjort är den aktuella Spring Awakening. Ensemblen besöker länets samtliga högstadie- och gymnasieskolor. Vi har också ett stort efterarbete med Rädda Barnen.

Är det olika sorters publik?

– Ja, tyvärr! För fem år sedan hade du fått ett annat svar. Då levde vi i den goda förhoppningen att musikalpubliken också genererade besökare till Mozart- och Wagnerföreställningarna. Den stora massan är inte trogen längre, utan den måste återerövras till varje uppsättning. Förändringen har skett snabbt. Detta måste vi inse. De sista resterna av detta system är de stora opera- och konsertinstitutionerna som har välutbyggda abonnemangsserier.

Vilken betydelse har Peter Konwitschnys två Karlstadsuppsättningar haft?

– Den stora poängen för mig är att solisterna har fått jobba stenhårt med honom. Vad som sker runt om i världen är att man nästan uteslutande använder sig av frilanssångare, men vem tar ansvarat för det sceniskt pedagogiska arbetet? Musikaliskt kan man sätta ihop så att resultatet blir fint. För oss är Konwitschny bra eftersom han får arbeta med nästan samma artister från gång till gång. Tack vare det samarbetet har vi fått mängder av kontakter i det tyska operalivet.

Är det några svenska regissörer som ni vill etablera samarbeten med? Det ryktas att ni funderar på Nibelungens ring med en svensk regissör, din kommentar?

– Jag är lite skeptisk till att gå vidare med Wagner. Just nu är vi inne i en sådan diskussion. Jag tittar också på några unga regissörer som jag vill ge chansen och inte bara låta komma hit för en produktion. Det är viktigt att visa var ansvaret ligger och försvara den kreativa processen Det sjuka nu är att en regissör måste lyckas, annars får han eller hon inte en andra chans. Det leder ofta till att unga begåvningar gör antingen en traditionell eller en helt utrerad uppsättning som ingen förstår, bara för att säkra sin framtid. Vår plikt är att låta dem få testa sina idéer


Att skriva en låt

Musiken utvecklas ständigt och för att skriva en riktig hit behöver man helt enkelt anpassa den efter dagens trender och efterfrågan.

Ett tips för att skriva en låt som är anpassad för dagens topplistor kan det därför vara att man har gjort grundliga efterforskningar på vilka låtar som är mer populära i nutiden och kika på topplistor och radiokanalers mest spelade låtar. När man sedan sätter sig ned för att skriva sitt egna mästerverk kan man ha dessa låtar i åtanke och även använda dem som en mall för att hitta en bra struktur. Detta är också en mycket effektiv metod om man inte är så van vid att skriva låtar och behöver lite vägledning under processen och låtskrivandet. Men det handlar inte om att kopiera och härma. För att skriva en riktigt bra låt behöver man såklart också ett nytt koncept och en bra melodi som fastnar hos lyssnaren.

Vad man ska tänka på när man skriver en låt

För många som har låtskrivandet som yrke kanske tankar och struktur är som ett rinnande vatten. Man börjar med en tanke och snart har man hela låtens uppbyggnad, instrumentation, text och melodi på pappret utan att man behöver fundera särskilt mycket på vad som bör inkluderas och vad man ska fokusera på för att skapa en riktig hit. För andra krävs det lite mer fokusering och tankegång för att allting ska falla på plats. Här är några saker som man bör ha i åtanke under skrivandet och som oftast underlättar för mindre erfarna låtskrivare. Låtens struktur är väldigt viktig för att man ska fånga intresset snabbt hos lyssnaren och hålla kvar intresset under hela låten. Att följa särskilda riktlinjer för hur en låt bör byggas upp är inget krav men det finns ofta en viss struktur som låtarna inom särskilda genrer ofta använder sig av. En poplåt innehåller till exempel i de flesta fallen några verser samt en stark brygga som bygger upp till en trallvänlig refräng. Det gäller också att man har hela låtens uppbyggnad i åtanke och ser låten som en helhet istället för mindre stycken. Någonting som många ofta glömmer är att man inkluderar stycken i låten som sätter sig på minnet snabbt. För att en låt ska bli en riktig hit behöver den inte vara allt för krånglig eller innehålla allt för många delar. Man kan istället vinna på att hålla sig till en enkel struktur och uppläggning som folk känner igen.

Vilka instrument man ska inkludera

Beroende på vilken typ av genre man skriver för är det lite olika saker man ska ha i åtanke. Framförallt vad gäller vilka instrument man ska inkludera och vad som är karaktäristiskt för den typ av genre man skriver för. Skriver man disco har till exempel synten en avgörande betydelse för musiken och om man istället skriver en countrylåt ska man istället tänka mer på stämmer och vilken sångare man sedan väljer som ska spela in låten. Countrymusiken kretsar nämligen väldigt mycket kring sången och harmonier. Men oavsett hur man vrider och vänder på det så ska man inte sträva efter att följa alla mallar och därmed inte ta hjälp av sin kreativitet. Det viktigaste är att man själv anpassar låten efter sin egen smak och tycke.


Punkband i utlandet

Punk är en musikstil som ofta även kallas för punkrock. Från mitten av 70-talet har folk älskat punken och tacka för det kan man bland annat göra till bandet sex pistols som slog igenom stort på mitten av 70-talet.

Vanligt för musikstilen är att banden ofta väljer att sjunga politiska texter. I Sverige är punken populär men kanske var den det främst på mitten av 70-talet när väldigt många människor gick utan jobb eftersom det var hög arbetslöshet i landet då. Musiken var den som fick beskriva hur samhället såg ut och vad många var missnöjda med. Det finns även många utländska punkband idag som är riktigt bra och populära.

Ljuv musik för musikälskaren

Donots är ett punkband från Tyskland som grundades 1993. Namnet kom till då basisten i bandet ville att bandet skulle heta donuts men råkade stava fel och skrev istället Donots. Bandet består av medlemmarna Ingo Knollmann (Sång), Jan Dirk Poggemann (Bas), Guido Knollman (Gitarr), Eike Herwig (Trummor) och Alex Siebenbiedel (Gitarr). Tidigare medlemmar i bandet har även Jens Grimstein (gitarr) och Jens Trippner (trummor) varit. Robin Völkert (keyboard, gitarr) agerade dessutom som en extra hand i bandet när de turnerade mellan 2011 – 2017. Bandet hade sitt genombrott 1999 när de släppte deras tredje album då de i samma veva också åkte på turné tillsammans med punkbandet Beatsteaks. De turnerade då i Tyskland, Italien, Nederländerna och Österrike. 2001 gjorde de ett ännu större genombrott mest tack vare singeln ‘Whatever Happened to the 80s’. 2003, året efter att deras femte album hade släppts så blev albumet plötsligt en hit i Japan vilket ledde till deras första Japan turné, sommaren 2003. Bandet är än idag aktiva och har spelningar.

Takahashi Gumi är ett japanskt punkband inom subgenren trallpunk. Bandet har tagit inspiration från svenska band så som Radioaktiva räker och Astra Kask. Japanerna som sjunger, sjunger på svenska utan att egentligen kunna någon svenska alls. Texterna kan mellan åt vara lite otydliga att höra eftersom de mer eller mindre bara härmar det svenska ljudet. De har bland annat även gjort en cover på Radioaktiva räker’s låt ‘en näve hat’ om man vill höra skillnaden banden mellan. Ska-P är ett spanskt punkband som grundades 1994. Bandet är specifikt kategoriserat som ska-punk vilket innebär att det är ett punkband som blandar punken med blåsinstrument och baktakt för att låta på ett speciellt sätt. Medlemmarna i bandet är kompisarna Roberto  Gañán (sång, gitarr), José Redin (gitarr), Julio Sánchez (bas), Alberto Jaiver (keyboard), Luis García (trummor), Garikoitz Badiola (trombon, trumpet, helikon), Alberto Iriondo (trumpet) och Milo Martinez (trummor). Tidigare medlemmar har även varit Ricardo Delgado (sång) Pako (trummor) och Toni Escobar (sång). Ska-P är ett politiskt band vilket man bland annat kan höra tydligt på deras texter då de ofta sjunger om jämlikhet och solidaritet. Bandet är som störst i hemlandet Spanien samt resten av Europa och latin Amerika. 2005 meddelade bandet att de skulle ta en paus och släppte sedan inte ny musik fören 2008. 2010 – 2011 åkte bandet på sin första turné till Japan men idag turnerar bandet främst i Europa, USA och México.