Monarkins fördelar
I dessa dagar diskuteras det flitigt om Sverige ska behålla monarkin eller om republik ska införas. Förespråkarna för införande av republik använder oftast argumentet att den svenska monarkin är odemokratisk. Men låt oss titta på vad som menas med demokrati.
För de flesta innefattar demokratin vissa grundläggande fri- och rättigheter samt folkstyre. De grundläggande fri- och rättigheterna är fastställda av Förenta Nationerna, och de länder som inte följer dessa uppmanas av FN att göra detta. FN har aldrig påpekat att det faktum att vi har konstitutionell monarki som statsskick innebär ett brott mot dessa grundläggande rättigheter.
Inte heller det andra demokratikriteriet, folkstyre, åsidosätts av den konstitutionella monarkin. Kungen, som är statschef, har som bekant ingen politisk makt, utan denna ligger hos riksdagen, som väljs av svenska folket. Eftersom vi har folkstyre har folket möjlighet att i exempelvis en folkomröstning välja att rösta för avskaffande av monarkin. Men något krav på folkomröstning i denna fråga har inte hörts, vilket beror på att 85 % av svenska folket vill bevara monarkin.
Slutsatsen blir att den svenska monarkin inte alls är odemokratisk, utan demokratisk i allra högsta grad! Därmed faller republikanernas argumentation platt. När vi nu konstaterat detta låt oss då titta på de uppenbara fördelar som monarkin innebär i jämförelse med republik:
- De länder i Europa som varit de stabilaste demokratierna i modern tid har oftast varit monarkier. Detta gäller exempelvis Storbritannien, Nederländerna, Belgien, Norge, Danmark och Sverige.
- Eftersom titeln som statschef går i arv utbildas tronarvingen (den blivande monarken) redan från tidig ålder i hur denna ska sköta sina uppgifter som rikets statschef. Exempelvis är Kronprinsessan Victorias utbildning helt inriktad på att hon ska vara så kompetent som möjligt när det blir dags för henne att ta över som Sveriges statschef. Om man istället väljer statschef är denna säkert nog så kompetent, men har i motsatts till monarkens tronarvinge inte utbildats till uppdraget under hela livet.
- Statschefen ska företräda Sverige och svenska folket båda nationellt och internationellt. Att statschefen har folkets stöd är därför av yttersta vikt för att denna ska kunna göra ett bra jobb. Den valda statschefen har oftast en politisk bakgrund, vilket gör att de som inte delar dennas politiska uppfattning inte kan ge sitt fulla stöd. Däremot kan alla sluta upp bakom den opolitiska monarken. Det ständiga växlandet av statschefer i republiker gör självklart att ett gediget folkligt stöd för statschefen inte hinner byggas upp på samma sätt som i monarkier.
- En statschef som ärver sitt ämbete har en större pliktkänsla än en vald statschef. En vald statschef avgår efter ett par år och därför gör det inte så mycket om denna gör några felsteg. En monark däremot innehar statschefsämbetet hela livet, vilket gör att denna måste sköta sitt arbete väl.
Som tidigare påpekats är det folket som har makten och reses det krav på att Sverige ska avskaffa monarkin och införa republik ska detta naturligtvis göras. Att ett sådant krav framförs inom överskådlig tid verkar dock otroligt. Den kulturella och historiska tryggheten monarkin företräder gör att svenska folket har mycket stort förtroende för Kungen och kungafamiljen, ett förtroende en vald statschef aldrig skulle kunna få.
Stormaktstiden : Den senare Vasatiden (1611-1654) och den Karolinska tiden (1654-1718)
Som nykrönt kung fick Gustav II Adolf leda krig mot Danmark som hans far startat året innan. Också detta krig gällde kontrollen över Östersjön. Och återigen fick Sverige lösa ut Älvsborgs fästning (freden i Knäred, beläget vid Lagan i Halland, 1613). Denna gång kostade lösen 25 000 kg silver (en miljon daler silvermynt) - en för tid mycket hög summa. Bland annat fick kungen deponera sitt eget silver till myntverket. Under kriget hade kungen fått lova adeln att lyssna på deras råd vid lagstiftning och beskattning. De många krig kostade mycket pengar och många officerare behövdes.
Den inre styrelsen utvecklades starkt under Gustav Adolfs regeringsperiod. År 1617 utfärdades landets första riksdagsordning, där det stadgades att riksdagen skulle ha fyra stånd (adel, präster, borgare och bönder). Adeln - det förnämsta ståndet - fick ett eget sammanträdeshus, Riddarhuset, att ha möten och överläggningar i. Talmannen för adeln fick titeln lantmarskalk. Kungen behövde adelns stöd i de många krigen och adeln sköt fram sina positioner.
Rättsväsendet utvecklades också genom grundandet av två nya överdomstolar, hovrätter: en för Sverige, Svea hovrätt, och en för Finland, Åbo hovrätt. Inom utbildning och upplysning märks grundandet av landets första gymnasium i Västerås under ledning av biskop Johannes Rudbeckius. Till Uppsala universitet skänkte kungen över 300 gårdar från Gustav Vasas arv.
Efter ett framgångsrikt krig med Ryssland kunde den svenska stormakten flytta sina gränspålar österut. Vid freden i Stolbova, en rysk by nära svenska gränsen, 1617 erhölls Kexholms län i Karelen samt Ingermanland. Ryssland var därmed isolerat från Östersjön.
Gustav Adolf önskade fred med Polen, men Sigismund, som fortfarande var kung i Polen, var inte redo att ge upp sina anspråk på kungatiteln i Sverige. I dett läge beslöt Gustav Adolf att anfalla Livland (i dagens Lettland), som innehades av Polen, och erövrade först staden Riga, sedan övriga Livland. Först sedan Gustav Adolf besatt stora delar av Preussen och kämpat framgångsrikt mot både polska och tyska kejserliga trupper gick polackerna med på vapenvila. Vid stilleståndet i Altmark (1629) som löpte på sex år erhöll Sverige Livland samt hade rätt att ta upp skatt från preussiska hamnar.
De fyra rivalerna runt Östersjön var Polen, Preussen, Tyska riket och Danmark. Danmark innehade Skåne, Blekinge, Gotland, Bohuslän, Jämtland och Härjedalen. Det stolta regalskeppet Vasa sjönk under sin jungfrufärd i Stockholm (1628).
I Europa hade det så kallade trettioåriga kriget startat år 1618 mellan katolska och protestantiska furstar och katolikerna tycktes gå segrande ur kriget. En sådan seger hotade att skapa ett starkt och enat tyskt rike - något som fruktades av fransmännen. För en årlig ekonomisk ersättning av 400.000 riksdaler lyckades Frankrike förmå stormakten Sverige att ge sig in i kriget med 36.000 man år 1630. Även drömmar om provinser på kontinenten och religiösa skäl var avgörande för kung Gustav II Adolfs inträde i kriget. Vid slaget i Breitenfeld, nära Leipzig, besegrades den katolska ligans ledare Tilly av svenska trupper och den svenske monarken drev katolikerna mot Sydtyskland. Slaget innebar en vändpunkt till protestanternas fördel i kriget och Sverige framstod starkare än någonsin tidigare. I Bayern, vid floden Lech, segrade svenskarna på nytt och katolikerna led stora förluster. Bland annat stupade generalen Tilly. München intogs av Gustav Adolf liksom större delen av Sydtyskland, men i Böhmen samlade sig katolikerna under sin nygamla general Wallenstein till nya anfall. I ett slag vid Lützen, sydväst om Leipzig, som utkämpades på morgnen i tät dimma, stupade dock kungen den 6 november 1632. Kungen hade kommit för nära fienden under ett anfall på en landsväg.
Axel Oxenstierna, som själv befann sig i Tyskland vid budet om kungens död, tog i praktiken över styrelsen. Kungens enda arvinge, dottern Kristina, var endast sex år gammal och en riksdag som sammankallades 1634 beslutade att att fem höga riksämbetsmän, främst bland dem Axel Oxenstierna, skulle styra landet som en förmyndarregering (1634 års regeringsform). De fem ämbetsmännen (riksdrotsen, riksmarsken, riksamiralen, rikskanslern och riksskattmästaren) fick ledningen för varsitt kollegium (en tidig motsvarighet till dagens departement). De fem kollegierna var: Kanslikollegium, Krigskollegium, Amiralitetskollegium, Kommerskollegium samt Svea Hovrätt. Dessutom inrättades en ny hovrätt i Jönköping, Göta Hovrätt.
Regeringsformen 1634, som kan säga vara en konstitution, stadgade också att regenten (kung eller drottning) skulle styra landet. Till sin hjälp skulle han eller hon ha kollegierna. Innan beslut fattades skulle rådet höras. Riksdagen skulle få vara med och besluta om lagstiftning och nya skatter. En ny hovrätt, Göta hovrätt, inrättades i Jönköping. Hela landet delades in i län, med landshövdingar som chef för varje län. Stockholms stads styresman kallades överståthållare.
Kriget i Europa rasade vidare och krigslyckan förbyttes i motgångar för Sverige. Vid nederlaget i Nördlingen (1634) slöt Sachsen och Brandenburg fred med kejsaren av det Heliga tysk-romerska riket (en löst sammansatt tysk "arvtagare" till det klassiska romarriket) och flera tyska furstar i tyska riken slöt fred med kejsaren.. Samtidigt skulle vapenstilleståndet i Altmark med Polen förnyas. ressat av motgången tvingades Sverige i gå med på att ge ifrån sig viktiga hamnar i Preussen till Polen. Förlusten av hamnarna, som gett den svenska staten en tredjedel av sina inkomster, orsakade en allvarlig ekonomisk kris. Förbud för utrikeshandel norr om Stockholm och Åbo infördes. Det ekonomiskt utarmade Sverige ingick ett nytt förmånligt avtal med Frankrike och fortsatte kriget på kontinenten och under befäl av generalen Johan Banér började svenskarna åter ta initiativet i krigföringen. I Wittstock, en stad i norra Brandenburg i Tyskland, besegrades sachsarnas och kejsarens förenade trupper av Banér 1636. Banér försökte sedan att i flera kampanjer, i bland tillsammans med franska trupper, att besegra kejsaren, men lyckades inte och efterträddes efter sin död av Lennart Torstensson.
Torstensson inriktade sina ansträngningar på att angripa kejsarens arvländer. I slaget vid Breitenfeld 1642 slog han de kejserliga trupperna. Därifrån anföll han sedan Sveriges rival om Östersjön, Danmark, och intog år 1643 Jylland. Samtidigt anföll svenska trupper under ledning av Gustaf Horn Skåne, men danska trupper kunde hålla emot, bland annat tack vare sin flotta. Efter att svenskarna börjat dominera även till sjöss (bl.a. efter slaget vid ön Fermen utanför Holstein, 1644) såg sig Danmark tvunget att begära fred. Vid freden i Brömsebro, på gränsen mellan Blekinge och Kalmar län (1645), erhöll Sverige Jämtland, Härjedalen samt Särna och Idre socknar efter ett "fälttåg" som kyrkoherden i Älvdalen organiserade och Halland på 30 år, Ösel och Gotland samt oinskränkt tullfrihet i Öresund.
Efter striderna i Danmark återvände Torstensson till kriget i Tyskland och anföll kejsarens arméer i Böhmen, där han vann en stor seger i slaget vid Jankowitz 1645. Efter segern anföll svenska trupper områden nära floden Donau och kom nära kejsarens huvudstad Wien, men Torstensson tvingades vända tillbaka sedan många soldater blivit sjuka. Torstensson efterträddes av Karl Gustaf Vrangel, som koncentrerade sina kampanjer till västra Tyskland, där han fick stöd också av franska trupper. Samtidigt ledde en av hans underofficerare, Königsmark, en framgångsrik attack mot Böhmens huvudstad Prag, som delvis intog av svenskarna 1648. Samma år lämnade Vrangel över befälet till Gustav II Adolfs systerson Karl Gustav.
Några månader senare under 1648 slutade trettioåriga kriget genom den så kallade Westfaliska freden (freden slöts i de westfaliska städerna Osnabrück och Münster). Som segrarmakt erhöll Sverige hela Vorpommern med öarna Rügen, Usedom och Wollin samt ett stycke av Hinterpommern, staden Wismar med dess område, biskopsdömena Bremen och Verden, samt fem miljoner riksdaler silvermynt som ersättning åt de svenska trupperna.
Segrare i kriget var också den svenska adeln. För att skaffa pengar till det långa och dyra kriget hade staten sålt en stor del av sina gods, som köptes av adeln. Genom plundringar förvärvade svenska adliga officerare värdefull konst och dyra smycken. I takt med att adelns status ökade fick gruppen fler privilegier: skattebefrielse, företrädesrätt till statliga ämbeten, giftermål mellan frälse och ofrälse förbjöds.
När freden slöts hade Gustav II Adolf tronarvinge, dottern Kristina, blivit myndig. Hon tog över styrelsen 1644, men hade svårt att balansera makten mellan sig och den starka adeln. Gåvor, förläningar och belöningar till adeln fortsatte och fick till följd att adeln ytterligare ökade sitt inflytande. Rikskanslern Axel Oxenstierna föll i onåd och Kristinas gunstlig Magnus Gabriel de la Gardie fick ökad makt. Redan 1651 meddelade drottningen rådet att hon ville abdikera, men övertalades att stanna kvar. År 1654 var abdikationen dock ett faktum och hennes kusin, överbefälhavaren Karl Gustav, en greve från tyska furstendömet Pfalz-Zweibrücken, valdes till ny svensk monark.
Kung Karl X Gustav stärkte sin makt genom att dra tillbaka en fjärdedel av den mark som adeln fått av kronan efter 1632, den så kallade fjärdeparträfsten. Hans dröm att etablera sig i Amerika gick om intet när kolonin Nya Sverige erövrades av Holland 1655. Kung Karl Gustav drog ut i krig samma år. Polen, som var i krig med Ryssland, angreps. Warszawa och Krakow erövrades. En polsk motståndsrörelse hindrade dock en svensk seger över Polen. Ungefär samtidigt anfölls de östra delarna av Finland av ryska trupper, men hotet avvärjdes. Krig med Danmark slutade med svensk seger efter att svenska trupper tågat över det frusna Bält. I freden i Roskilde 1658 fick Danmark ge ifrån sig Skåne, Blekinge, Halland, Bornholm, Bohus och Trondheims län till Sverige. Svenska anfall mot Köpenhamn inleddes men staden lyckades med hjälp av Holland hålla stånd. I ett fredsavtal 1660 återfick Danmark Bornholm och Trondheims län.
När Karl X Gustav avled 1660 var sonen, Karl, för ung för att ta över kronan. Förmyndare blev Karl Gustavs svåger, Magnus De la Gardie. Idén om den absolute monarken låg i tiden. I Frankrike gjorde sig Ludvig XIV ("kung sol") enväldig 1661 och i Danmark-Norge blev monarken ensamstyrande.
År 1672 - samma år som kung Karl XI blev myndig och övertog styrelsen - var det dags för nya krig. Efter ett svenskt förbund med Frankrike drogs Sverige in i krig med tyska Brandenburg. Under 1670-talet gjordes danska försök att ta tillbaka förlorade län i Sverige. Vid en drabbning vid Ölands södra udde i juni 1676 sprängdes Kronan, Europas största örlogsfartyg. Samma år ägde slaget vid Lund rum. Danskarna slogs tillbaka. En skånsk gerillarörelse, snapphanarna, ledde till en kraftfull försvenskningspolitik i Skåne. I den svenska stormakten förföljdes två grupper - skåningarna och de ortodoxa karelarna. Skåningarnas kultur försvenskades snabbt och effektivt. De ortodoxa karelarna ansåg det för gott att fly till Ryssland (de så kallade tverkarelarna). Fred åstadkoms med Danmark 1679.
Reduktionen skapade förutsättningar för indelningsverket, ett system där bönder delades in i rotar. Varje rot skulle hålla en knekt (soldat), som fick ett torp och en mindre åker. Indelningsverket bestod ända till 1901.
Kungen gjorde sig enväldig 1680. Denna period, 1680-1718/21, kallas det karolinska enväldet. I egenskap av sin maktposition kunde kungen ställa till med räfst och reduktion, där diverse personer rannsakades och adeln tvingades ge tillbaka mark till staten för att öka kronans inkomster. De forna danska länen Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän fick svensk lag 1686, medan tysk lag fortfarande tillämpades i Östersjöprovinserna. Kungen skärpte ytterligare greppet om riket med sina krigsartiklar (i praktiken krigslagar) och kassationsakten, där ingen opposition mot kungen tilläts. Kungen försökte också stärka den absoluta kungamakten i sina Östersjöprovinser. Den tyskspråkiga adeln i Estland och Livland fick visserligen fortsätta att hålla särskilda möten, lantdagar, men språket skulle vara svenska. En livländsk adelsman, Johan Reinhold Patkull, dristade sig att göra uppror mot monarken och straffades senare med avrättning. Karl XI stiftade en kyrkolag, som fastslog att prästerna skulle lära barnen läsa.
När Karl XI dog var hans son Karl endast 16 år, men han fick ta över tronen efter några månaders förmyndarregering. Kung Karl XII blev snart varse att rivalerna om Östersjön smidde planer på att anfalla Sverige. År 1699 slöts ett anfallsförbund mot Sverige mellan Danmark, Sachsen, Polen och Ryssland. Starten av det stora nordiska kriget, som varade mellan 1700 och 1721, kom när Danmark anföll Sverige. Det blev dock snabbt fred. Nästa mål var Riga och Livland som anfölls av sachsiska och polska trupper. Anfallarna kastades dock ut. Nästa drabbning ägde rum i Narva, beläget mellan Estland och Ryssland. Där vann svenskarna en seger mot tsar Peter I:s armé i november 1700..
Efter segern vid Narva besatte Sverige Kurland (1701) och besegrade den polske kungen vid floden Düna. Svenskarna gick sedan vidare mot Polen och vann militära segrar (bland annat i slaget vid Kliszów 1702). Mellan 1702 och 1706 ägnade sig den svenska hären åt fälttåg runt om i Polen. Ryssland repade sig efter förlusten vid Narva och gick till anfall mot de svenska Östersjöprovinserna. År 1703 började tsar Peter anlägga en ny, stor stad vid Finska viken, S:t Petersburg och året efter skapade tsaren en rysk östersjöflotta som baserades i Kronstadt. Samma år erövrade ryssarna Narva och Dorpat (i dag Tartu). Samtidigt lyckades Karl XII åstadkomma tronskifte i Polen och landet förvandlades till ett svenskt lydrike.
Därefter drog sig den svenske monarken österut med sina härar. Hösten 1707 företogs ett svenskt fälttåg mot Moskva. Den brända jordens taktik - dvs. att ryssarna brände matförråd och byar - gjorde försörjningsläget allt svårare för den svenska armén. Man beslöt sig därför att under 1708 tåga söderut, mot Ukraina. Den svenska armén hade lidit stora förluster. Från 40 000 man vid fälttågets början återstod under våren 1709 endast 23 000 soldater och drömmen att inta Moskva fick ges upp. I Ukraina möttes svenskar och ryssar i slaget i Poltava den 28 juni 1709. Svenskarna kapitulerade och flydde söderut mot Turkiet. Några dagar senare kapitulerade ytterligare en 10 000 man stark här vid byn Perevolotjna.
Kungen vistades med delar av den svenska armén i staden Bender i Moldavien (som vid denna tidpunkt var en del av Turkiet) i hela fem år, från 1709 till 1714. En något märklig konsekvens var att rikets styrelse kom att dirigeras från Turkiet. Kungens syster, Ulrika Eleonora och rådets ordförande, Arvid Horn, försökte visserligen i Stockholm att styra landet provisoriskt, men det karolinska enväldet upprätthölls och Karl XII ställde sig kallsinnig till att dela med sig av makten.
Just som regenten gjort sig hemmastadd i Bender bildades en ny fientlig allians mot honom och landet. Danmark, Sachsen och Ryssland slöt ett nytt anfallsförbund, vilket resulterade i danskt anfall mot Skåne (hösten 1709) och ryska anfall mot Finland (1710). Brandenburg-Preussen invaderade svenska provinser i Tyskland. Ett hopp för Sverige, ett turkiskt krig mot Ryssland, förverkligades visserligen, men fred åstadkoms snabbt.
År 1713 hade flera svenska härar kapitulerat och den östra rikshalvan, Finland, var ockuperat av Ryssland, efter slaget vid Storkyro i Österbotten i februari 1714. I Finland går ockupationstiden 1713-1721 under namnet "stora ofreden". Sverige tycktes gå mot en kollaps. I detta läge beslöt Karl XII - som suttit i husarrest i Bender efter att ha gjort våldsamt motstånd (kalabaliken i Bender) - att lämna Moldavien och bege sig till sitt rike. I november 1714 nådde kungen Stralsund efter 15 dagars ritt. Ett år senare satte kungen sin fot på svensk mark. Han förlade sitt högkvarter till Lund och utsåg Georg Heinrich von Görtz - en diplomat från tyska Holstein-Gottorp som strävade efter att få en holsteinare att efterträda kungen på den svenska tronen - till "allenarådande" minister. Sverige antog formen av en militärdiktatur och brottades med katastrofala finanser. Ministern lät prägla nödmynt för att finansiera det sega och utdragna kriget. (Ulrika Eleonoras man, Fredrik av Hessen, lät omedelbart avrätta Görtz vid sitt makttillträde 1719).
Med Finland ockuperat och lämnat åt sitt öde under de ryska soldaterna, framkastade Rysslands tsar Peter ett förslag att Sverige skulle få Rysslands stöd att erövra Norge i utbyte mot de svenska Östersjöprovinserna. Resonemanget var att den svenska Östersjöstormakten höll på att kollapsa och hade spelat ut sin historiska roll. Ett starkt Ryssland, som blickade västerut, var redo att ta över rollen som stormakt. Karl XII sade nej till förslaget och inledde hösten 1718 ett anfall mot Norge. Den 30 november 1718 blev kungen skjuten vid Fredriksstens fästning i Halden. Vem som dödat kungen och eventuellt motiv är - och lär förbli - okänt.
Någon given tronarvinge till Karl XII fanns inte. En maktkamp mellan de "holsteinska" och "hessenska" partierna bröt ut. Ledare för "holsteinarna" var Karl XII:s 18-årige systerson Karl Fredrik av Holstein-Gottorp som hade stöd av von Görtz. "Hessenska" partiet leddes av Fredrik av Hessen, gift med Karl XII:s syster Ulrika Eleonora. Fredrik lät omedelbart efter Karl XII:s dödsbud häkta von Görtz (den 2 december 1718 i Tanum i Bohuslän). Den 5 december nåddes Stockholm av dödsbudet och "hessarna" hade försprång i maktkampen. Ulrika Eleonora sammankallade rådet som omedelbart arresterade Görtz' tjänstemän. Rådet med kanslipredienten Arvud Horn erkände den 6 decenver Ulrika Eleonora som drottning sedan hon lovat att styra landet "på gamla sättet med sitt råds råde". Rättegången mot Görtz inleddes snabbt och blev summarisk. I februari 1719 föll domen och löd på halshuggning, ett politiskt mord iscensatt av "hessarna" och Fredrik.
Ulrika Eleonora kunde väljas till regent av ständerna i januari 1719 men med inskränkta maktbefogenheter. Hennes önskan om att få samregera med sin man Fredrik gick omintet. Lågadeln framstod som den starkaste grupperingen i riksdagen och lyckades slopa klassindelningen i riddarhuset. I riksdagen 1720 steg Ulrika Eleonora åt sidan och Fredrik kunde väljas till kung, dock utan maktbefogenheter. Regeringsformen av år 1720 gav riksdagen (riksens maktägande ständer) den reella makten. Riksdagen skulle sammanträda vart tredje år och kunde besluta om skatter och statens budget.
Regenter under den senare Vasatiden (1611-1654)
- Gustav II Adolf, 1611-1632
- Förmyndarregeringar (Kristina omyndig), 1632-1644
- Kristina, 1644-1654
Regenter under den Karolinska tiden (1654-1718)
- Karl X Gustav, 1654-1660
- Förmyndarregering (Karl XI omyndig), 1660-1672
- Karl XI, 1672-1697
- Förmyndarregering (Karl XII omyndig), 1697
- Karl XII, 1697-1718
Inget kan krossa The April Tears
Man frågar sig vad de sysslat med sedan sist?
Andreas Jismark (Gitarrist, låtskrivare):
- Strange Paradise släpptes tidigt på hösten -95. Sent på hösten efter en mindre turné beslutade vi oss för att separera från den dåvarande trummisen och dåvarande gitarristen. Det kändes inte som om vi strävade riktigt mot samma mål. Så då kallade vi in vår nuvarande trummis Tuben (Torbjörn Söderman) och Jimmy Monell, programmering. Sedan åkte vi till Bristol och spelade in skivan Eyes cold kisses, som fortfarande än idag inte har släppts.
Varför inte då?
- Jo, för vi lämnade vårt skivbolag Memento Materia sen, för jag var inte nöjd med skivan, sen skrev vi på med Jimmy Fun som är Per Gessles förlag. Så började vi direkt att spela in nya demos. Sen åkte vi och spelade in den plattan igen i Danmark. Vi spelade in en jättedyr skiva utan skivbolag och när den var klar så ville alla skivbolag som blev erbjudna den ändra massa och styra den i olika riktningar. Men vi har alltid känt att April Tears består av en massa olika saker som måste vara med, alla bitar, så vi ville inte göra det. Allt strul ledde till att skivan inte kom ut. Under 1998 kändes det som om vi hade fått gå upp på ett berg och se utsikten och sedan bara togs allt ifrån oss. Så under det året var vi knappt produktiva över huvud taget. Sedan satte vi oss, jag och Jimmy, 1999 och jobbade med några nya låtar och jag sa "Nu ger vi det här en sista chans" och det gjorde vi. Efter det spelade vi ett par gånger för skivbolag, däribland Telstar som vi skrev på för. Så hösten -99 började vi spela in skivan som alldeles strax kommer till världen!
Vad är det som har drivit dig under den här tiden när det har varit massa problem?
- Min enorma tro på det här bandet och på våra låtar. Så enkelt är det. Det finns så många bromsklossar i den här jädra skivbranschen som har stoppat upp väldigt många talangfulla människor och väldigt bra band och förstört bra band. Det ska fan inte hända oss, fast det har det ju gjort på sätt och vis, men vi ger oss inte, vi kommer tillbaka. Man kan köra över oss med en ångvält, men vi kravlar oss upp och kommer tillbaka. Det går inte att stoppa oss!
Andreas, som skriver alla låtar till bandet, beskriver sig själv som en ganska rastlös person. Han menar att det också märks i hans låtskrivande. Det ska inte vara för långa låtar utan koncisa, klassiskt uppbyggda låtar med refränger, verser, slingor och stick.
- Något som vi verkligen har utvecklat under åren tycker jag är vår dynamik. Vi har blivit mer dynamiska. Det är klassiska pop- och rocklåtar med lite elektronisk blues.
Ett band som väcker känslor
The April Tears har en växande skara av fans som bara älskar dem besinningslöst. Men de verkar också kunna uppröra folk på ett märkligt sätt. Vissa verkar bli irriterade på dem.
Vad tror du det är som får folk att antingen älska eller hata er?
- Man kommer ju inte så mycket i kontakt med folk som hatar bandet, men om folk gör det så är det ju fantastiskt! Då berör man ju verkligen folk. Berör man inte någon och alla står apatiska då ska man nog lägga av. Jag tror att om folk hatar oss är det nog för att vi är så säkra på att vi är så jävla bra på det vi gör. Det är nog en bidragande orsak. Vi kanske inte gör den musiken som är mest i ropet, vi gör våran grej, liksom, det har vi alltid gjort och kommer alltid att göra. Vi kommer inte att hoppa på någon trend. Vi kan ta vilka influenser som helst och baka in, men det kommer i alla fall att låta som April Tears i slutänden. Vi är säkert sådana personer som folk kan reta sig på, speciellt om man känner att man själv skulle vilja vara med i ett band som April Tears och skriva så bra låtar! Hade jag stött på oss och inte varit med i bandet hade jag tyckt att det var så fruktansvärt bra, alltså. Vi är ganska tidlösa, tycker jag, även om folk vill binda oss mycket till 80-talet. Jag tycker vi har både framtiden och bakåt i vår musik. Ganska tidlösa poplåtar, egentligen.
Sångerska som hänför
Om man har turen att få gå på en spelning med detta band så är det inte bara de starka låtarna som griper tag i en, de flesta blir också hänförda av den mycket karismatiska sångerska Sara Gunnarsson. Denna kvinna verkar vara född för att stå på scenen, även om man då och då kan höra ond kritik om hennes sång. Faktum är att just Saras speciella sätt att sjunga nog är ett av The April Tears starkaste kännetecken.
En annan stark personlighet på scenen är bandets yngsta medlem, basisten Christian Berg. Bara han ensam verkar kunna dra horder av kvinnliga fans till spelningarna.
- Kitte (han kalls så) är ögongodis för pandabrudar! Basister är ju basister. En bra basist ska stå still och vara snygg, och det gör Kitte jävligt bra. Fast han har börjat röra på sig lite för mycket nu. Han tycker inte han får utrymme nog, han har börjat putta bort Sara från scenen.
En och annan anekdot
Det har nu gått nästan tio år sedan The April Tears bildades och många gig har genomförts sedan dess. Andreas kan berätta en hel del historier om saker som har hänt och människor de mött. I dag kände han för att dela med sig av en incident som inträffade för en tid sedan när bandet spelade i Åre.
- När vi var i Åre så var även Balsam Boys där och spelade. Vi hade det stora nöjet att ha efterfest med dem. De är ju moderater, och det är ju inte så vanligt att rockartister, ja nu vill jag helst inte referera till dem som rockartister, men att man sitter med några som verkligen är moderater på en efterfest. Jag tycker att det sista man tänker på efter en spelning är att ragga. Jag kan nog tala för hela bandet, det är ingen som raggar, vi håller inte på med det. Men det var deras grej. Så de fixade brudar och beställde in champagne till sitt hotellrum och sådär. Så Kitte och jag tänkte att nu blir det roligt här. Vi bjöd in oss själva till deras fest där de satt med varsin tjej och hånglade eller pratade lite, och vi satt på golvet och drack varsin folköl. Utan att säga det till varandra så hade vi liksom en plan att vi ska sitta här och vänta ut till de här tjejerna ger sig och går hem. Och Balsam Boys-killarna sa "Öh, det är väldigt mycket folk härinne nu". Och timmarna gick mot morgontimmarna och vi gick inte! Vi satt kvar och tjejerna började droppa av en efter en. Sen sa vi "Tack ska ni ha, schysst fest" och gick. Det var skitkul, det var värt varenda tråkig timme!
Annika Mellin
Den äldre Vasatiden
Sveriges politiska historia sträcker sig mycket längre bakåt än år 1521. Perioden närmast dessförinnan, kallat unionstiden, präglades av motsättningar mellan den nordiske unionskungen och stormän (ofta godsägare och krigare, dvs. adelsmän). Norden bestod vid denna tid av två "länder", dels Danmark-Norge, dels Sverige-Finland. Unionskungen hade ärvt kronan i dessa båda länder. År 1520 blev dansken Kristian II unionskung över de båda länderna. Han var inte omtyckt i Sverige. Kungen inledde därför strider med svenska stormän. Den främste stormannen var Sten Sture den yngre. Han var riksföreståndare men strävade efter att bli furste över Sverige och skapa en stark stat. I strider med unionskungen blev emellertid Sten Sture dödligt sårad.
Väl framme i Stockholm lät Kristian II avrätta 82 anhängare till Sten Sture på Stortorget i Gamla Stan i november 1520 - formellt anklagade som kättare för att ha förolämpat Kristian II:s närmaste man i Sverige, Uppsalas ärkebiskop Gustaf Trolle. Händelsen har kommit att kallas Stockholms blodbad. En nära anhörig till flera avrättade stormän, Gustav Eriksson Vasa (född 1496 på Lindholmens gård mellan Stockholm och Norrtälje), beslöt att ta upp kampen med Kristian II 1521. Han valde landskapet Dalarna till fäste för sin "frihetskamp" mot unionskungen. Gustav valdes till riksföreståndare i Sverige, men de stora slotten i landet var fortfarande lojala mot Kristian. Den tyska staden Lübeck - som ville utöka sin handel i Östersjön - såg en chans att bryta den danska dominansen över Östersjön och var därför redo att hjälpa Gustav. Med hjälp av Lübecks soldater kunde Gustav erövra de stora slotten. Den 6 juni 1523 - i dag Sveriges nationaldag - kunde riksmötet i Strängnäs välja Gustav Vasa till kung över Sverige-Finland. Perioden 1521-1611 kallas i svensk historieskrivning för äldre Vasatid.
Gustav Eriksson Vasa fick kunganamnet Gustav I och hans regeringsperiod var lång, från 1523 till 1560. Ute i Europa pågick reformationen. År 1517 hade den tyske prästen Martin Luther häftigt kritiserat den katolska kyrkan i 95 teser. I Sverige blev Olaus Petri, lärare vid domskolan i Strängnäs, reformationens främste talesman. Han gav ut Bibelns Nya Testamentet på svenska (1526), dittills hade Bibeln endast gått att läsa på latin. Vid riksdagen i Västerås (1527) beslöts att kung Gustav skulle få tillgång till kyrkans inkomster och ta över biskoparnas slott efter att Gustav hade skicklat spelat ut de ofrälse mot prästerna i riksdagen. Detta markerade en kraftig brytning mellan Gustavs Sverige och påven i Rom. En av Gustavs främsta opponenter mot reformationen, biskop Hans Brask, fann det för gott att lämna landet. Laurentius Petri blev den förste reformerta ärkebiskopen. Gustav moderniserade Sveriges styrelse. Han upprättade ett kansli, som skulle sköta korrespondensen i alla skatteärenden, och en räntekammare dit fogdarna skulle skicka in uppgifter om skatteintäkter. Genom att skaffa sig stark kontroll över landets inkomster kunde kungen stärka sin egen makt mot stormännen. Visserligen mötte Gustav protester från ledande stormän, men han kunde skickligt splittra sin opposition (till exempel Västgötaherrarnas uppror 1529, som leddes av Ture Jönsson Tre Rosor i spetsen).
Även bönder protesterade och gjorde i vissa fall formliga uppror mot kungens byte av religion och mot höga skatter (exempelvis Första dalupproret 1524-1525). I det så kallade klockupproret (1531) protesterade bönder mot att Gustav Vasa bestämt att varje kyrka skulle lämna en av sina klockor i skatt för att kunna avbetala de höga krigsskulderna till Lübeck. I ett krig 1534 mot Lübeck allierade sig Gustav med Danmarks kung Kristian III och hansans inflytande över Sverige bröts. Ett hårdare styre av Gustav Vasa ledde till nya proteststormar. Nils Dacke i Småland gjorde tillsammans med bönder uppror 1542-43 (Dackefejden), men kungen anföll med sina knektar och upproret kunde slås ned. Dacke själv dödades och hans släkt avrättades eller deporterades till Finland. Dackefejden var det sista mer allvarliga uppror som Gustav fick erfara. Kungen ville säkra makten åt sin egen släkt och drev igenom beslut att framtida kungar skulle ärva tronen i stället för att väljas till den (arvföreningen 1544 på rikdagen i Väserås).Sonen Erik blev kronprins. För att stärka ättens makt lät Gustav utropa sina yngre söner till hertigar över ärftliga hertigdömen. Andre sonen, Johan, blev hertig över Finland.
När Gustav avled år 1560 kröntes Erik XIV till kung. Ungefär samtidigt kollapsade det tyska styret över norra Baltikum. Borgarna (handelsmän i staden) och adeln i Estlands viktigaste stad Reval (i dag Tallinn) valde att bli lojala mot kung Erik och Estland tillföll därför Sverige, som nu kraftigt utökade sitt territorium.Erik XIV led av sjuklig misstänksamhet och lät 1563 sin sekreterare Jöran Persson anklaga kungens bror, den i Finland bosatte Johan, för högförräderi på grund av att Johan, som var gift med den polska prinsessan Katarina Jagellonica, misstänktes att ha lånat ut pengar till den polske kungen, sin svåger. Johan hann inte fly och spärrades in på Åbo slott. Han fördes till Gripsholms slott, dömdes till döden, men domen upphävdes. Även andra personer råkade ut för kungens misstänksamhet. En speciell domstol, Höga Nämnden, utfärdade domar mot olika personer. Likaså var kungen avogt inställd mot medlemmar i ätten Sture. De kunde tänkas vara potentiella rivaler till tronen, misstänkte kungen, och lät avrätta flera Stuvar. Kungens bror Johan tog därefter makten och lät fängsla Erik (1568-69).Den nye Vasakungen, Johan III, fick ta itu med det så kallade nordiska sjuårskriget, som utbrutit mellan Danmark och Sverige redan 1563 och gällde kontrollen över Östersjön.
Fientligheter mellan Sverige och Polen avtog och år 1570 åstadkoms fred med Danmark i Stettin. Den svenska borgen Älvsborg, nära Göta älvs utlopp vid Västerhavet på västkusten, hade fallit i danskarnas händer och Sverige var beroende av en sjöväg västerut. I den så kallade Älvsborgs lösen fick Sverige köpa tillbaka fästningen av danskarna för 150.000 daler silvermynt. I fredsuppgörelsen ingick också att Sverige skulle avsäga sig sina anspråk på Gotland. Johan III:s son, Sigismund, efterträdde sin far 1592. Sigismund, som både var kung i Polen (sedan 1587) och Sverige, var katolik. Året efter slog Uppsala kyrkomöte fast att Sverige skulle fortsätta vara lutheranskt och man antog den augsburgska bekännelsen, som blev svenska kyrkans trosbekännelse. Sigismunds farbror, hertig Karl, som styde över hertigdömena Södermanland, Närke och Värmland, kallade på kungen och bad honom godkänna resultatet av Uppsala kyrkomöte. Sigismund kom till Stockholm, följd av polacker och katolska präster utsända av påven, men farbrodern Karl lyckade få igenom sina krav och Sigismund kunde efter att ha godkänt mötesresultatet återvända till Polen. Karl utsågs att styra landet medan Sigismund vistades i Polen.
Karls första triumf blev en fred med Ryssland efter ett krig, som varat mer eller mindre sedan 1560-talet och som slutade med freden i Teusina, en by i Ingermanland, inte långt från Narva i dagens Estland (1595), där det fastslogs att Sverige skulle behålla Estland, men att Karelen och Ingermanland skulle vara ryskt. Grunden för Sverige som en stormakt i Östersjön hade lagts. Aktörerna i spelet om Östersjön var förutom svenskar, även tyskar, ryssar, polacker och danskar. Den stora sjöfararnationen Holland var också en aktör liksom, senare, England. Karls stärkte sin styrkeposition och kom i konflikt med rådet, medan borgare och bönder var anhängare till Karl. År 1595 lät hertigen sammankalla en riksdag i Söderköping och ständerna lät utropa honom till riksföreståndare. Många rådsmedlemmar och Sigismundanhängare fick fly till Polen. Brytningen mellan kungen och hertigen var ett faktum. Olika lojaliteter gav uppror till stridigheter.
I östra Finland gjorde bönder uppror mot Finlands ståthållare Klas Fleming (det s.k. klubbekriget) på grund av Flemings fiendeskap mot hertigen. Bönderna stod på hertigens sida. Fleming lyckade slå ned upproret. Sigismund återkom till Sverige med en här 1598, men i ett blodigt slag vid Stångebro i Östergötland med hertig Karl begärde Sigismund vapenvila och gav sig av till Polen. År 1599 blev Sigismund avsatt av riksdagen och hertig Karl gjorde upp med kungatrogna adelsmän i Finland. Vid en riksdag i Linköping 1600 ordnades rättegång mot flera rådsmedlemmar och andra som varit trogna mot Sigismund. Riksföreståndaren Karl kunde år 1604 bli vald till kung Karl IX. I Ryssland rådde "oredans tid" - en maktkamp - där Karl IX hjälpte tsar Vasilij II för att inte Ryssland skulle bilda en "farlig" allians med Polen. Mot att Ryssland avstod Keksholms län till Sverige ryckte en svensk här in i Ryssland och befriade Moskva 1610. I Ryssland lanserades år 1610 Karl IX:s son Karl Filip till kejsarkandidat, men Karl Filip blev inte rysk tsar. I stället grundlades Romanov-dystastin med tsar Mikael från 1613. Dynastin skulle vara ändra fram till 1917 då Nikolaj II abdikerade och senare mördades av bolsjevikerna.Det krigiska 1600-talet tog sin början och den svenska krigsmakten förlade sin militära verksamhet till den europeiska kontinenten.
Hemma i Sverige slog kung Karl fast att Gamla Testamentets lag skulle gälla, dvs. att Bibelns ord och lagar skulle tolkas ordagrant.Gustav Vasa, hans söner och barnbarn hade förvandlat Sverige till en stormakt vid Östersjön. Karl IX:s son, Gustav Adolf, skulle fullborda verket. Gustav II Adolf blev kung år 1611 och perioden mellan 1611 och 1718/21 kallas stormaktstiden.
Regenter:
- Gustav Vasa, (1521) 1523-1560
- Erik XIV, 1560-1568
- Johan III, 1568-1592
- Sigismund, 1592-1599
- Hertig Karl - Karl IX (1592) 1599-1611
Blues - mot alla odds
Undertecknad intervjuade Blues för par år sedan då han precis skulle ge ut sin första platta Samhällstjänst. Vi satt ute i förorten där verkligheten som Blues beskriver i sina plattor återfinns. Delade en pizza och pratade om svårigheten att förverkliga sina musikaliska drömmar, bestämdheten som behövs för att komma i mål.
Blues reser sig från skinnsoffan i Stockholm Records pressrum och ger ett stadigt handslag. Blicken är densamma, rösten har samma ärliga energi som då jag mötte honom i början av karriären, mycket annat har förändrats. Nu har han ett skivkontrakt som hitintills resulterat i två skivor. Många skulle nog lyfta från marken av berömmelsen, spika upp de hundratals demos som man förut skickat in till skivbolagen utan resultat, och bjuda in alla dem som inte trodde på den musikaliska förmåga till den fetaste livekonserten som världen skådat. Men istället bor han kvar i samma kvarter, håller kvar vid de vänner som fanns redan innan framgången, är precis samma person han var innan framgången. Om det sitter ett tiotal tjejer i lobbyn och väntar då han kommer till hotellet inför en spelning, imponerar det inte på honom för de vill bara umgås med Blues - artisten - och har ingen aning om vem han är som person.
- Sverige var inte redo för min musik förut. Det tog många år innan rappen blev etablerad. Infinite Mass skapade en plattform för svensk rapp, sedan kom en svallvåg av rappartister och nu senast Feven. Hon är en skarp tjej som har någonting viktigt att säga med sin musik. Förut skrevs det nästan ingenting om rappartister, men det är absurt hur exponerad Feven blivit. Alla skriver om henne men få tidningar vet vad hennes texter står för. Resultatet blir kalkonreportage för att tidningarna inte känner till någonting om rappkulturen.
Personlig smärta
Blues är 25 år. De senaste två åren har han haft det flyt som han strävat efter hela sitt liv.
- Jag får ge min kärlek på scen och resa jorden runt. Men framgången får mig inte att glömma bort vem jag är, vad jag kommer ifrån och vad jag vill förmedla genom musiken. Om man låter framgången göra att man glömmer bort sina rötter och anpassar sig till marknaden, då är man slut som artist.
Uno Svenningson som jag gjorde min första singel med, har den där integriteten och kompremisslösheten som jag beundrar. Han har varit etablerad artist i decennier men ändå inte glömt bort sitt ursprung vilket gör att hans musik fortfarande har en själ, en styrka som berör och inspirerar människor.
Han kommer alltid känna hotet att vakna upp en dag och kraften är borta, man har ingenting kvar att berätta. Blues stramar upp den svarta scarfen över huvudet och säger eftertänksamt:
- Det finns tio år av uppdämd energi från då jag försökte etablera mig som artist, det finns erfarenheter inom mig som jag behöver förmedla till omvärlden. Det är snarare så att jag får hålla emot och lägga åt sidan vissa texter för att de är för starka, innehåller för mycket personlig smärta. Om jag någonsin skulle börja skriva likgiltiga texter, då bryter jag hellre och lägger ned livsprojektet. Skulle aldrig kunna förmå mig själv att göra en skiva bara för sakens skull, den måste ha ett genomtänkt innehåll. Det finns så mycket i samhället som är fel och behövs ändras. Denna förändringsprocess får aldrig upphöra.
Slog tillbaks
Blues blev slagen i skolan, till slut fick han nog och slog tillbaks. Alla år av mobbing och toalettskåldykningar på rasterna fick honom att tänka till över livets egentliga betydelse. Då man är på botten, när självförtroendet är knäckt av plågoandarna i skolan och man känner sig som en invandrare utan framtidsmöjligheter, anställningsintervjun upphör så fort man träder in genom dörren och de ser ens mörka anlete. Då tänker man till. Man gör bara det, eller så ger man upp och går under. Smärtan över att vara otillräcklig kan få vem som helst att förlora kontrollen och slå sönder världen bara för att ge igen, sparka ned oskyldiga på stan för att känna överlägsenhet. Istället för att vävde Blues energin in i musiken och skrev texter där hans erfarenheter finns synliga för andra att ta till sig. Detta är hans revansch.
- Texterna innehåller essensen av mina upplevelser naket och fullständigt ärligt. Mina berättelser förstås av alla inte bara förortens barn utan jag får samma starka respons även då jag spelar i norrland. Bara jag kan få en enda person att lyssna till mina texter och inspirera dem att vända hopplösheten och destruktiviteten till möjligheter. Eller bara finna tröst i texterna och känna att det finns andra som befunnit sig i samma mörker. Då blir jag lycklig. Framgången i sig betyder ingenting, hel känner jag mig på scen då jag har kontakt med varje en i publiken. Eller då jag får ett handskrivet brev från någon som tagit till sig mina låttexter och funnit styrka att förbättra sin egna livssituation.
Daniel Åkerlind
Ambulans - hämtar influenser från många musikstilar
Historien om Alingsåsbandet Ambulans är klassisk; ett par unga musiker träffas i den lokala replokalen och bildar ett band. Medlemmar kommer och går i takt med att musiken utvecklas och en dag står man vid ett vägskäl där man måste välja om man ska satsa på musiken eller inte.
Ambulans har valt. Nu satsar de sex medlemmarna på att nå ut till en större publik med sin musik.
Ambulans startade sommaren 1997. Sedan dess har gruppkonstellationen ändrats och numera ingår Jonas Nielsen, Anders Sjöberg (sång), Helena Bergessen (synth), Erik Malmhav (gitarr), David Hilbor (bas) och Linus Rundberg (trummor) i vad man kallar Ambulansorkestern. Linus är det senaste tillskottet i bandet och genomgår just nu sin "prövotid" som Jonas Nielsen uttrycker det.
Artistnamn
På Ambulans hemsida presenteras bandmedlemmarna under namn som t.ex. Fyrverkeri Hurra och Bus Plysch. Jag kan inte låta bli att fråga varför:
- Det är våra artistnamn, svarar Jonas Nielsen skämtsamt, själv "känd" som Fyrverkeri Hurra. Anledningen till namnen härrör från när vi började att spela. Vi ser det som en liten hyllning till 80-talet, med artistnamn som Joey Tempest och så vidare. Vi var lite ironiska i början och nu är namnen är en grej som hänger med.
- När vi började spela tillsammans lyssnade vi mycket på hårdrock, men här i Alingsås finns det många popband så vi har hoppat på den vågen kan man säga. Vi brukar klassa vår musik som "hårdrockspop". Andra har kallat den en blandning mellan Beach Boys och Refused.
Ambulansmedlemmarna visar sig lyssna på det mesta.
- Ja, faktiskt berättar Jonas. Vi hämtar influenser från många musikstilar. Anders och jag kan sägas vara den kreativa stommen i bandet, och det är Anders som är poeten till våra texter. Idag handlar vår musik mer om budskap än tidigare.
Arga på kommunpolitikerna
Alingsås är en stad med ett rikt musikliv. Något som Jonas Nielsen tycker politikerna i kommunen borde uppmärksamma:
- Kommunalpolitikerna är snåla, jag tycker inte de ställer upp tillräckligt på oss unga musiker. Jag önskar det kunde öppnas ett musikkafé här i stan där lokala band skulle få möjlighet att spela.
Ny demo
I slutet på 1997 spelade Ambulans in en demo som man sålt i ca 200 exemplar. Försäljningsplatser har varit främst hemma i Alingsås och under Hultsfredsfestivalen förra året.
- Vi ska spela in en ny demo inom den närmaste framtiden, berättar Jonas. För att nå ut med sin musik krävs det att man kan presentera den med bra ljud och det ska vi försöka med.
Nicklas Örnros
Uteplatser, markiser och möbler: Tips för att förbereda din uteplats inför vintern
Med de senaste varma höstdagarna som börjar försvinna till konsekvent svalare temperaturer, förbereder många husägare sina uteplatser för vintersäsongen. När du förbereder ditt hus för vintern, inspektera och ta hand om dina utemöbler, så håller de längre.
Lite förberedelser kan räcka långt när du stänger din uteplats för säsongen.
- Rengör alla tyger eller porösa material. Det stämmer att markistyger är utformade för att tåla väder och vind, men de kan fortfarande dra nytta av en lätt rengöring innan de tas in för förvaring. Det beror på att organiskt material inte ska hamna inrullat i markisen och orsaka mögeltillväxt - oavsett om markistyget är mögelbeständigt eller inte kommer mögeltillväxt bildas om miljön är gynnsam. Rengör hellre markisen för att minska risken.
- Leta efter synliga skador. Genom att känna till skicket på dina utomhusmöbler innan du packar ihop för säsongen kan du planera inför nästa säsong. Leta efter eventuella revor eller sprickor och laga dom under vintern så möblerna är redo att tas ut när våren kommer.
- Kontrollera funktionaliteten. Beroende på kvaliteten på dina utomhusmöbler kan vissa fungera sämre med tiden – ett vanligt problem med bl.a. parasoller. Innan du tar in möblerna för säsongen, testa dem alla för att se att de fungerar som tänkt. Om du har upptäckt att ditt parasoll inte har klarat sommaren som du hade hoppats kan det vara dags att överväga att uppgradera uteplatsen med markiser. Som ett alternativ kan du köpa din terrassmarkis på Premium Markis.
- Välj korrekt lagring. Oavsett om dina vintrar har snö och is eller helt enkelt massor av regn, har din förvaring en betydande inverkan på livslängden på dina utomhusmöbler. Kuddar och parasoller bör förvaras på en torr plats inomhus. Om möbler inte kan förvaras inomhus bör de täckas med tättslutande överdrag. Beroende på utformningen av dina altanmarkiser bör de antingen stängas tätt i sin kassett eller förvaras enligt tillverkarens förslag.
Hösten är den perfekta tiden att börja fundera på hur du kan förbättra din uteplatsupplevelse nästa år.
Selma Lagerlöf och hennes verk
Selma Lagerlöf är en av Sveriges mest kända och uppskattade författare genom tiderna. Fram tills helt nyligen var det hon som syntes på våra 20-kronorssedlar. Hon föddes i Värmland 1858 och debuterade som författare vid 33 års ålder med romanen Gösta Berglings saga som var en slags historia om den värmländska hembygden. Hon var den första kvinnan som fick nobelpriset i litteratur och den första kvinnan som fick tillträde till den Svenska Akademien. Hennes romaner präglas ofta av kristna budskap, kärlek och orättvisor, samt ett visst mått av övernaturliga inslag. Det verk som är mest känt internationellt av det hon har skrivit är Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige som dock egentligen var till som en lärobok i geografi för elever i grundskolan och som skrevs på uppdrag av Skolverket. Boken handlar om en pojke som flyger runt till olika delar i landet på en gåsrygg.
Selma Lagerlöf har skrivit väldigt många böcker i romanform och nästan alla har blivit väldigt populära och många av dem har senare filmatiserats. Romanen Körkarlen som bland annat handlar om alkoholproblem och sjukdom filmatiserades i en klassisk version av Victor Sjöström redan 1921, senare har den också filmatiserats i Frankrike.
Selma Lagerlöf var under sin livstid aktiv i kampen för kvinnlig rösträtt och hon var motståndare till nazisternas förföljelse av judar under 1930-talet, vilket ledde till en bojkott av hennes böcker i Nazityskland.
Lagerlöf är en av de största svenska författarna som någonsin har levt och hon står bland annat som staty i Landskrona och har blivit avbildad på många målningar, bland annat av Carl Larsson. Hon avled 81 år gammal år 1940 efter att ha drabbats av lunginflammation och hjärnblödning. Begravningen skedde i Östra Ämtervik och sändes direkt på radion av Sven Jerring. Hennes böcker läses fortfarande både i utbildningssyfte och för underhållningssyfte.
Resa med barn i bil: tips och råd för bilresan med barnen
Barn gillar inte långa bilresor. Och inte blir de roligare bara för att barnen är bilvana. Barn vill resa en kort stund. Sedan ska man – hokus pokus – vara framme vid resans mål.
Som förälder och lekledare sätts du på hårda prov under en långresa. Kan kroppen inte röra sig krävs hjärnjympa. Låt barnen hitta på, upptäcka, minnas eller lista ut saker under resan. Också av småsaker går det att göra anspråkslösa tävlingar eller underhållning. Förbered överraskningar som kan omväxla med stilla stunder. Sjung och skratta, det blir man pigg av!
Lär barnen att följa resrutten på kartan och att notera sådant som händer utanför bilfönstret. Barn är observanta, men ser andra ting än de vuxna.Ta fasta på iakttagelser som de tycker är roliga, och tävla om att upptäcka saker ings vägen. Men kom ihåg att utsikten från baksätet inte är lika kul som från framsätet.
Att inte servera allt genast tillhör elementär dramaturgi. Låt barnen vänta fem minuter, en kvart eller en halvtimme på nästa roliga islag. Det måste få bli lite tråkigt på resan innan det kan bli kul igen. Först när tröttheten tar överhanden plockar du fram spel och filmer som sista utväg.
För barn i bil gäller samma regler inom hela U. Bakåtvända barnstolar i framsätet är Järemot inte lika vanliga utomlands som i Sverige. I många länder får barn under 12 år överhuvudtaget inte sitta i framsätet under bilresan.
Vad säger reglerna?
Föraren ansvarar för att barn under 15 år änns fast i lämplig skyddsanordning eller använder bilbälte. Upp till cirka ett års ålder passar babyskydd bäst. När barnet kan sitta stadigt byter man till bilbarnstol. När den är rvuxen är det dags för bältesstol eller bälteskudde, fram tills barnet blivit omkring 150 cm långt. Först då sitter man säkert på bilens ordinarie sittplatser.
Bakåtvänt är säkrast
Risken för dödsfall eller svåra olyckssskador ir fem gånger större i framåtvända stolar an i bakåtvända. Låt barnet åka bakåtvänt åtminstone till tre-fyraårsåldern, helst längre. Även om du tycker att det ser trångt jt för benen, så besväras inte barnet särskilt nycket. Först när huvudet sticker ovanför tolskanten är det dags att vända på stolen och låta barnet åka framåtvänt.
Är krockkudden avstängd spelar det ingen roll om bakåtvänd stol placeras i fram- eller baksätet. Mest praktiskt är att ha den där fram, speciellt om du är ensam i bilen. Om det här har man som sagt andra åsikter utom- -I nds, där man ogärna ser små barn i framsätet. Men när det blivit dags att vända på tolen och åka framåtvänt, då är baksätet ästa platsen. Det tycker vi också i Sverige.
Spänn fast barnstolen ordentligt
Stolen ska monteras så att den inte vippar ller glider på sätet. Tryck ner stolen hårt så att den står stadigt på plats. Se till att bilbältet kring stolen är riktigt hårt spänt.
Varning för krockkudden
Koppla ur krockkudden innan du placerar ilbarnstolen i framsätet. Är urkoppling inte öjlig ska stolen inte placeras där fram. Barnet riskerar att skadas svårt, eller till och med att dö om krockkudden löser ut. Det gäller oavsett om stolen är bakåtvänd eller framåtvänd. Först när barnet är längre än 150 cm sitter det säkert på en plats där en crockkudde är tillkopplad. Sidokrockkuddar itgör ingen fara för barn i bilbamstol.
Under resan med barn i bilen
- Inte för långa dagsetapper. Som vuxen klarar du maratonkörningar utan problem. Dr barn är de outhärdliga.
- Rasta ofta. Många korta pauser underdagen och minst en längre bensträckare. Pauserna tar längre tid än du tror.
- Inspelade sagor, filmer och favoritmusik. E ytsa inte ut hela repertoaren på en gång. inta in ett klockslag eller sätt andra håll- ‘ a jnkter innan nästa inslag serveras. Då äcker underhållningen längre.
- Spel är bra tidsfördriv. Bilbingo, där ni Drickar av bilar och saker i omgivningen är ikel men rolig underhållning.
- Sätt en vuxen i baksätet. Rotation i bilen förebygger bråk. Byt plats med varandra då och då!
- Mycket att dricka, men inte läsk. Smaksatt mineralvatten ökar inte törsten och uppskattas även av barn. Frukt (som du ålat och klyftat i förväg) läskar mer än man tror.
- Glass och godis i måttliga mängder. socker gör barn stirriga.Ta inte fram allt godis med en gång och låt barnen vänta mellan varven.
- Hushållsrullar och våtservetter. Rejäla plastpåsar att lägga skräp i.
- Motverka åksjuka. Ge åksjuketabletter från apoteket och se till att barnet tittar ut genom fönstren istället för i tidningar på tevespel. Stanna ofta och gå ut. Ha kräkpåse till hands.
- Solskydd till fönstren, så att det inte blir ör varmt.
- Kuddar och filtar för att palla upp och bre er barn som vill sova.
- Städa och håll ordning i bilen. En nystädad bil känns fräschare än en där saker är allda hur som helst.
Om du följer dessa tips och råd om att resa med barn i bil, så får ni en trevligare resa tillsammans du och barnen.
Svenska språkhistoria
1. Språkliga släktskap
Svenskan är, precis som stora delar av de andra Europeiska språken, en förgrening av Indoeuropeiskan. Många forskare tror att dessa Indoeuropéer, som utvecklade språket, hade sitt urhem i de sydliga delarna av dagens Ryssland och därifrån ska de ha utvandrat till Indien, Iran, och Europa.
Jag tror att detta folk hade utvecklats i en snabbare takt än resten av världen. När de sedan utvandrade var det andra ”folkslag” som influerades av den högre stående kulturen. Om folkslagen inte blev övertygade att influeras under fredliga förhandlingar kan man tänka sig att de blev det under vapenhot.
Detta tankesätt förklarar även förekomsten av såkallade språköar, som inte har något språkligt släktskap med omkringliggande länders. Dessa länder/områden tyckte säkert att de inte behövde influeras av indoeuropéerna eftersom de hade en bättre kultur själva eller så var dessa områden, som folken levde på, helt enkelt väldigt svåråtkomliga.
All språkväxling skedde självklart inte under den tid då indoeuropéerna vandrade omkring och bosatte sig på olika ställen. Utan jag tror även att mycket av denna språkväxling beror på korståg och erövringar. T.ex. vikingarnas korståg förde säkerligen med sig språkkunskaper från andra länder och vikingarna själva influerade även sina offer och handlare.
På senare år har kristendomens och andra religioners införanden samt de olika stormaktstiderna bidragit till den ökade språkväxlingen.
2. Språkpåverkan
Under 1000-talet kristnades Sverige och med kristendomen kom ord från latin och grekiskan, tex. altare och kyrka.
Nästa språk att influera det svenska språket var tyskan. Detta inträffade som ett resultat av handelsförbindelsen med Tyskland under Hansa tiden.
På 1700-talet kom franskan till Sverige. Hos de rika och lärda lärde man sig franska från barnsben och franskan blev ett språk för den svenska eliten.
Det senaste språket att influera vårt är engelskan. De världsledande länderna i västvärlden är engelsktalande och genom medierna pumpas vi med information om dem och med deras språk. Vi lär oss engelska i skolan och lyssnar, talar och skriver på engelska många timmar om dagen.
Det svenska språket är fullt av låneord och arvord. Skillnaden mellan dessa kan ibland vara mycket svår att urskilja. Jag skulle vilja säga att arvord är sådana ord som funnits i språket sedan urminnes tider och jag tycker man kan dra en gräns för arvord runt 800-talet då vår första språkhistoriska period tog sin början. Låneorden är då de ord vi tagit in från andra språk efter ca år 800.
3. Svenska språkets historia
Den första perioden av vår språkhistoria varade mellan 800-1225, denna period kallas runsvenska. Under denna tid skrev man med runor. Runor är mycket kantigare än dagens bokstäver och det beror på att skrivmaterialet var sten. Ca 3000 runskrifter är bevarade i vår tid och dessa är mestadels minnesstenar över döda och ibland handlar inskriptionerna om vikingafärder.
På de senare runstenarna var kors inristade, eftersom det var då kristendomen kom till vårt land.
1225-1526 var det fornsvenskans period. I och med kristendomens intåg slopades runorna och den latinska bokstavsskriften infördes. Spår av runsvenskan fanns emellertid fortfarande kvar i språket.
Bland det första man skrev på fornsvenska var landskapslagarna, de äldsta lagar vi har i landet.
Eftersom latin var till för de lärda och kyrkan var det i första hand präster, adelsmän och kungen som lärde sig att läsa de latinska orden. Man startade även latinska skolor vid klostren.
Under den yngre fornsvenska perioden var Hansan stor och det var en riklig invandring av tyska köpmän till Sverige, detta resulterade i att den yngre fornsvenskan fick många låneord från tyskan.
Perioden äldre nysvenska varade mellan 1526-1732. Under den perioden frigjorde sig Sverige ifrån Hansan, vilket till viss del hejdade inlåningen av tyska ord. I och med bibelöversättningarna på 1500-talet kom dock en ny våg av tyska låneord. Översättarna påverkades av språket i Luthers tyska bibelöversättning när de översatte bibeln.
Den största händelsen under denna tid var att den översatta bibeln kom ut till kyrkor över hela landet, tack vare boktryckarkonsten. Guds ord spred sig på svenska över hela landet. Kyrkan var mäktig under denna tid och bibelns formuleringar fanns på allas läppar.
Nationalismen växte sig stark på 1600-talet i samband med det 30 åriga kriget. Man ville åter använda sig av runsvenska ord.
Även under 1600-talet forsade de tyska låneorden in. Soldaterna som under det 30 åriga kriget tillbringade lång tid i Tyskland kom hem med tyska militära låneord.
Också Frankrike bidrog med många låneord under den här perioden. Frankrike spelade en stor roll politiskt och kulturellt och franska blev väldigt modernt.
Mellan 1732 och ca 1900 var det den yngre nysvenskans period.
Vid 1700-talets början hade läskunnigheten skjutit i höjden i landet, inte minst tackvare en kyrkolag som sa att prästerna skulle ansvara för att barn fick läsundervisning. I och med den ökande läskunnigheten kunde fler tillgodogöra sig språket.
Under 1700-talet strävade man efter att språket skulle förädlas, man ville skapa ett korrekt riksspråk utan vardagliga och dialektala ord och uttryck. Som svar på detta grundade Gustav ΙΙΙ den Svenska akademin i slutet av 1700-talet. Denna akademi skulle få svenskan att uppnå renhet, styrka och höghet. Akademin fick i uppgift att utarbeta en ordbok och en grammatik som landet skulle ”lyda” under. Man försvenskade stavningen på låneorden från franskan. År 1874 utkom den första upplagan av Svenska Akademins ordlista.
Inlåningen av franska ord fortsatte under hela 1700-talet och även in på 1800-talet, men i och med industrialiseringen blev den stora låneordsgivaren engelskan. Termer inom arbetsliv, affärsliv och sport samt ord för mat och kläder inlånades i en rask fart till svenskan under 1800-talet.
Under 1900-talet ökade inlåningstakten ytterliggare då elektroniken kom till oss.
Vi befinner oss nu i den nusvenska perioden som började ca 1900.
Den språkliga förändring som det svenska språket genomgått under 1900-talet beror mycket på den radikala samhällsomvandlingen. Industrialiseringen, de växande städerna, den förbättrade utbildningen, tekniken och demokratiseringen. Allt detta har självklart påverkat språket för vår tid.
Gränsen mellan skrift- och talspråk blev nu allt mindre, skriftspråksnära ord ersattes med mer vardagliga. Förenklandet och förkortandet meningar fortsatte man med ända in på 1960 talet, men därefter avstannade utvecklingen tvärt. Detta beror förmodligen på att om man förkortar meningar ännu mer blir meningarna väldigt hackiga.
Nu kom även det mer direkta och personliga talspråket man började dua varandra.
4. 1900-talssvenska
Under 1900-talet blev det svenska språket mer enhetligt.