Den digitala kulturen och musikindustrin

Den digitala tidsåldern är här för att stanna och det märks tydligt inom många delar av vårt samhälle, inte minst inom underhållningsbranschen. Filmindustrin och musikindustrin har båda tvingats anpassa sina produktioner och sätt att tjäna pengar på. De gamla klassiska kanalerna för detta slutade vara gynnsamma och det krävdes en förändring för att kunna fortsätta utvecklas i takt med den digitala utvecklingen. Både artister och de stora skivbolagen blev nu tvungna att tänka om. Den digitaliserade världen hade helt enkelt hunnit ikapp dem. Men hur skulle de nu gå vidare för att upprätthålla samma inkomster och hur skulle de göra för att nå ut till konsumenterna?

I takt med att marknaden för mobiltelefoni och smartphones ökade kraftigt började dessa plattformar användas för andra syften än att prata i telefonen och skicka sms. Telefonen blev nu ett sätt att samla olika plattformar och teknologi i en och samma apparat. I början av 2000-talet släpptes det olika former av teknologi för att lyssna på musik. Bland annat MP3-spelare och en annan musikspelare som kallades för Mini-disc. Alla dessa dog ut när vi började använda våra telefoner för att lyssna på musik. Apple var först med att introducera sin ipod innan de släppte sin populära smartphone iPhone. Inom några år användes främst telefoner, surfplattor och datorer för musiklyssning.

Olaglig fildelning

Ett stort problem för artisterna och skivbolagen dök upp i och med att användandet av internet ökade runt om i världen. Det började dyka upp olika sajter som möjliggjorde olaglig nedladdning av musik. Några av dessa sajter var exempelvis Piratebay och Napster. Människor världen över kunde nu hitta de senaste albumen från stora världsartister och övriga artister helt gratis via internet. Detta började bli ett stort problem för musikbranschen och det var även ganska svårt att komma åt de enskilda personer som laddade ner musiken. Vissa tillslag gjordes mot större aktörer som fildelade musik i stor uträckning men det hittades aldrig någon riktigt bra lösning på problemet.

Nya digitala plattformar

Snart skulle en helt ny aktör komma in på marknaden. Året var 2006 och tjänsten skulle komma att förändra hela musikbranschen. Skaparna bakom denna tjänst var två svenskar som heter Daniel Ek och Martin Lorentzon och tjänsten hette Spotify. Nu några år senare finns Spotify i hela 61 olika länder och har cirka 150 miljoner användare världen över. Detta blev ett sätt för artisterna att fortfarande få betalt för sin musik och för kunderna att till ett rimligt pris få tillgång till väldigt mycket musik digitalt. CD skivan, mini-discs och MP3-filer blev nu ett minne blott och det som istället gällde var att streama musik digitalt.

Andra digitala plattformar för musikstreaming

En del artister protesterade dock mot detta format och ansåg att ersättningen blev alldeles för låg på det här sättet men Spotify har levt kvar och är idag en av de absolut största digitala plattformarna för streaming av musik. Det har även på senare år kommit konkurrenter med i stort sätt samma upplägg, till exempel Deezer och Jay Z:s egen skapelse Tidal. Tidal marknadsfördes hårt under en tid där det utlovades mycket unika skivsläpp på hans plattform från exempelvis Kanye West och andra. De lyckades dock inte riktigt hålla sina löften om exklusivitet och tappade en hel del kunder på detta. Det ser ut som att Spotify än idag behåller sin plats på tronen.

Framtiden

Vad kan vi då förvänta oss av framtiden och den digitala utvecklingen inom musikbranschen? Det är svårt att säga. Det har även under senaste åren dykt upp ett intresse för den gamla kulturen med grammofonskivor, kassettband och CD-skivor. Den generationen som har växt upp med den här kulturen saknar den gamla goda tiden och är i behov av nostalgi. Det finns idag knappt några skivbutiker kvar i världen, utan de har ersatts av den digitala kulturen där all konsumtion ska ske online på internet. Fysiska skivor existerar i stort sätt inte längre på marknaden. Tillgängligheten är nog den största faktorn i det hela då vi vill ha tillgång till allt väldigt enkelt och snabbt idag.

horopp.nu


Frihetstiden

Kung Fredrik I:s riksråd kom att domineras av kanslipresidenten Arvid Horn, rikets verklige ledare mellan 1720 och 1738. Avstampet för den nya svenska politiken och rollen i Östersjön var fredsfördraget i Nystad 1721. Sverige lyckades bibehålla största delen av Finland inom riket, men fick se sina Östersjöprovinser och Ingermanland gå förlorade till Ryssland. Karelen och den gamla svenska fästningen Viborg hamnade på den ryska sidan. En svensk gräns allt för nära den nya ryska huvudstaden S:t Petersburg ville tsar Peter undvika. S:t Petersburg tog i och med detta över rollen som Östersjöns viktigaste stad. Sverige och Ryssland ingick ett förbund med försvarsgarantier mot Danmark.

Med fred i landet kunde råd och riksdag koncentrera sig mer på inrikespolitiken. En ny skolordning gav upphov till yrkesskolor. Det Ostindiska kompaniet fick monopol på handel med Fjärran Östern. En ny enhetlig lag, Sveriges Rikes lag, togs i bruk 1734.

Tankar på revansch mot Ryssland bidrog konkret till bildandet av ett oppositionsparti i riksdagen mot Arvid Horn fredspolitik gentemot grannen i öster. Oppositionen anklagade Horn och hans anhängare för att tala i "nattmössan" och utnämnde sig själva till "hattar" (1734). Vid riksdagen 1738 fick hattpartiet majoritet i riksdagens styrande, hemliga utskott, det så kallade sekreta utskottet. Rådsledamöter som inte delade hattarnas åsikter avskedades och ett maktskifte ägde rum. Man har kallat detta för en tidig form av parlamentarism, där valresultatet i riksdagen avgör vem och vilka som ska styra landet. Arvid Horn avgick och hattpartiet ingick ett vänskapsförbund med den västliga stormakten i Europa, Frankrike.

Hattarna fick 1741 till stånd en överenskommelse med Frankrike där Sverige - mot fransk ekonomisk ersättning - skulle angripa Ryssland. Anfallet skedde i juli 1741. Kriget var illa förberett och blev ett fiasko. Ryska trupper besatte återigen hela Finland och svenskarna kapitulerade i augusti 1742 i Helsingfors. I freden i Åbo följande år fick Sverige behålla större delen av Finland om man gick med på att utse Adolf Fredrik av Holstein-Gottorp till tronföljare (Kung Fredrik hade inga arvingar). Sverige godtog detta krav, trots den uppenbara ryska inblandningen i Sveriges styrelse. Från att ha varit en stormakt vid sekelskiftet hade Sverige förvandlats till en rysk lydstat. De holstein-gottorpska anhängarna vann en segsliten kamp över Hessen-anhängarna, en kamp som pågått ända sedan Karl XII:s dagar.

Sveriges kraftigt försvagade utrikespolitiska ställning ledde till ökad aktivitet av stormakternas ambassadörer i Stockholm. Rysslands sändebud J A von Korff inledde ett nära samarbete med mösspartiets riksdagsmän, bland dem mösspartiets "oppositionsledare" Samuel Åkerhielm, medan franska mutor uppmuntrade hattpartiets politiker. Det ryska sändebudet var dock alltför påstridigt och hattpartiet fick ökat stöd. Åkerhielm tvingades lämna riksdagen. Detta bidrog till förnyat svenskt självförtroende. Ett försvarsförbund slöts med Preussen och ett ekonomiskt fördrag undertecknades med Frankrike 1747, vilket resulterade i sämre relationer med Ryssland.

Sedan kung Fredrik avlidit 1751 kröntes Adolf Fredrik av Holstein-Gottorp till ny regent. Enligt konstitutionen var han i likhet med sin företrädare näst intill maktlös, men hans hustru, drottning Lovisa Ulrika, var syster till Preussens upplyste despot Fredrik II den store. Ett rojalistiskt kuppförsök genomfördes av anhängare till det nya kungaparet, men var illa planerat och misslyckades. Lovisa Ulrika misstänktes vara en av hjärnorna bakom kuppen. Hattpartiet hade fortfarande makten i sekreta utskottet och beslöt 1757 - efter fransk påtryckning - att Sverige skulle gå med i pommerska kriget (ett av krigen i sjuårskiget) mot just Preussen, där drottningens bror var kung. Kriget, som utbrutit 1756, rasade mellan Preussen å ena sidan och Ryssland, Österrike och Frankrike å andra sidan. Fred åstadkoms (freden i Hamburg, 1763) med Preussen utan landavträdelser för Sverige. Ironiskt nog var det Lovisa Ulrika som lyckades förmedla den milda freden.

Hattpartiet var vid denna tidpunkt hårt belastat genom fiaskot i ryska kriget och genom den av drottningen förmedlade freden 1763. Även hattpartiets store sponsor, Frankrike, hade blivit allt mer irriterat över partiets politik. Samma år blev emellertid Katarina II kejsarinna av Ryssland. Ett viktigt mål för henne var att se till att Sverige skulle förbli svagt. I avtal med Ryssland förband sig Danmark och Preussen att hindra genomgripande förändringar i Sverige.

Det blev regimskifte 1765. De "yngre" mössorna tog över. Partiet, som under 1730-50-talen, rekryterat medlemmar från högadeln, ändrades nu till de ofrälses (dvs. borgares och bönders) förmån. 1766 års tryckfrihetsförordning gynnade direkt de ofrälse. Hattpartiet, däremot, blev allt tydligare identifierat med adeln. Mössorna genomförde en hårdhänt finanspolitik för att förbättra landets ekonomi. Många regleringar (bl.a. bottniska handelstvånget, där ingen utrikeshandel fick bedrivas till och från Bottenvikens städer) slopades. Förbud infördes, bl.a. mot kaffe, tobak och punsch.

Mössornas utrikespolitik innebar ett närmande till Danmark, Ryssland och Storbritannien. Detta oroade Frankrike, som började verka för en statskupp i syfte att stärka kungens makt. Men brittiska agenter kom planerna på spåret och det kom till Rysslands och mössorna kännedom att det svenska hovet, hattpartiet och Frankrike planerade något. I detta läge ville hattarna inkalla riksdagen 1768, men mössorna var starka motståndare. Då hotade emellertid monarken Adolf Fredrik med att avgå om inte riksdagen skulle kallas (abdikationskrisen). Mössorna gav med sig och vid riksdagen 1769-1770 tog hattpartiet över makten. Ryssland och Danmark reagerade starkt, men förmådde inte att starta något krig mot Sverige.

Med hattpartiet vid rodret och med ny konung, Gustav III, närmade sig landet åter Frankrike och en ny allians med Frankrike blev officiell 1771. Den 19 augusti 1772 genomförde kungen en statskupp, väl understödd av Frankrike. Åter var Ryssland (fullt upptaget med att stycka Polen) och Danmark oförmögna att militärt stoppa ändringen. En allmän trötthet på partiarbetet i riksdagen hjälpte till att legitimera statskuppen. De högre officerarna, som var adelsmän, trodde att statskuppen skulle gynna adeln och därmed eliminera hotet från de ofrälse - dvs. mösspartiet - i riksdagen. En ny regeringsform (1772) antogs av riksdagen. Enligt den skulle kungen styra landet och utrikespolitiken, men fick inte starta krig. Riksrådet skulle ge kungen råd. Riksdagen hade rätt att bestämma skattens storlek och delade lagstiftningsmakten med kungen. Riksdagen skulle också godkänna anfallskrig. Gustav III:s och sonen Gustav IV Adolfs regeringstid kallas den gustavianska tiden (1772-1809).

Regenter:

  • Ulrika Eleonora, 1719-1720
  • Fredrik I, 1720-1751
  • Adolf Fredrik, 1751-1771
  • Gustav III, 1771-1792

Kanslipresidenter:

  • Greve Arvid Bernhard Horn af Ekebyholm, 1710-1719
  • Greve Gustaf Cronhielm af Flosta, 1719
  • Greve Arvid Bernhard Horn af Ekebyholm, 1720-1738, mössa
  • Greve Carl Gyllenborg, 1739-1746, hatt
  • Greve Carl Gustaf Tessin, 1747-1752, hatt
  • Friherre Anders Johan von Höpken, 1752-1761, hatt
  • Greve Clas Ekeblad, 1761-1765, hatt
  • Greve Carl Gustaf Löwenhielm, 1765-1768, mössa
  • Greve Clas Ekeblad, 1769-1771, hatt
  • Friherre Joachim von Düben, 1772, mössa

Engelskan i svenska språket

De engelska orden och uttrycken i vårt svenska språk blir allt fler. Konstigt vore väl annars när vi ständigt bombarderas av TV, film, musik, datorspråk och affärstermer på engelska (läs amerikanska).

Självklart finns det ord som inte kan översättas på ett vettigt sätt, t ex popcorn, men varför säger de flesta e-mail istället för e-post och cheeseburgare istället för ostburgare?

Vissa ord har försvenskats så till den milda grad att de låter som de använts i våra trakter sedan Hedenhös: tejp, T-shirt, jobb, pocketbok... Och det kommer hela tiden nya. Ofta lever det engelskspråkiga ordet och försvenskningen sida vid sida under flera år. Exempel på detta är ordet rave som stavas just så i vissa tidningar men rejv i andra tidningar.

Uppdelningen av sammansatta ord börjar bli allt vanligare. Detta beror naturligtvis på engelskan och amerikanskan. Inte heter det buss hållplats, vardags rum och så vidare. Däremot bus stop, living room...

Detta kan ställa till en del problem för den som läser. "En brunhårig flicka stod vid en bardisk och småpratade med en sjukgymnast." kan förvrängas till "En brun hårig flicka stod vid en bar disk och små pratade med en sjuk gymnast.", vilket inte är så lyckat.

En förening vars mål är att värna om vårt svenska modersmål är "Nya tungomålsgillet". Föreningen har funnits sedan 1986 och har cirka 1300 medlemmar över hela landet.

- Vi vill givetvis inte plocka bort alla engelska ord och uttryck, menar gillets ordförande Bernt Olsson. I många sammanhang har de en uppiggande verkan och hjälper till att göra svenska språket rappare.

Språket förändras alltså hela tiden. Men att använda engelska termer när det finns svenska som fungerar precis lika bra bidrar bara till att vi måste lära oss nya ord och uttryck hela tiden. Använd därför svenska ord när det går bra och engelska när det är nödvändigt!


Charlies Magazine - Charmen hos Charlie

Låtskrivaren i Charlies Magazine Mattias Blomdahl plöjer sig fram genom hjorden av kostymnissar vid Stureplan.

Med sig har han ett enormt fodral med den gitarr som sångerskan Charlotte Berg just investerat i.

Har ni lyckats nu i samband med att första plattan släpps?

- Drömmen kanske inte är att bli rockstjärna. Det tar av ens kraft och tid att ständigt sitta i möten och vara på promotionturnéer. Det är så mycket image och förväntan att man ska vara på ett visst sätt. Redan nu känns det för mycket med allt administrativt arbete. Därför blir det som en belöning att få gå in i studion och skapa vår kommande andra platta.

Vad står ni för?

- Vi är fem individer med järnviljor i Charlies Magazine, vi har skapat skivan utifrån det vi själva tycker låter bra och om sedan marknaden och skivköparna gillar det så är det bra. Men vi anpassar oss inte på något sätt, utan strävar efter att soundet ska låta som på demotapen vi fick skivkontrakt på. Vi hade hela konceptet färdigt då, jag menar det inre konceptet, en individuell känsla för hur musiken bör låta för att vi i bandet ska må bra när vi spelar. Nu hade vi turen att bli signade relativt sent, det är en sådan skillnad att komma in i musikindustrin då man är runt 25 år än om vi vore tonåringar som ännu inte hunnit skapa det där yttre skalet som gör att man bibehåller det individuella uttrycket oavsett vad andra säger eller vill påverka. Om man inte ser upp är det lätt att slukas med hull och hår, bli omstöpt i en style och tonläge som inte är ens eget. Sedan vänjer man sig med pengarna som faktiskt finns inom skivindustrin. Och förmår sedan att inte hitta tillbaks till ursprunget till den rytm som gjorde en så lycklig i den trånga replokalen i föräldrarnas garage. För oss i Charlies Magazine är det ett måste att bibehålla denna ursprungliga glädje och ha den lika levande och stark som under första klubbframträdandet och inför fullsatt stadium.

Varför skriver du på engelska?

- Det är inte på något sätt uträknat, även om det kan se ut så. Vissa kanske ser en skenhelighet mellan att skriva på ett språk som inte är ens eget och ändå måna om den privata sfär som är ens egen. Anledningen att jag skriver på engelska är att mina förebilder Stones, Clash, Beatles, formulerade sin poesi på engelska, dock inte med perfekt uttal och fet amerikansk accent, utan någonting mer liknande mjukheten i bakgrundsbruset på en vinylskiva. Mer ett tal än sång, det är också så jag bygger upp låtarna att de ska tala till lyssnaren än vara ett elektrifierat tokskrik uppskruvad till brutal volym.

Därför är Charlotte Berg lugn och viskande då hon drar mikrofonen tätt intill och med läpparna formar nästan tvingar orden ned i membranet så att de ska få största möjliga tydlighet när de mottages av publiken.

Sången är tydlig för att nå fram i sin upplevelse och smaker, till det läggs det melodiösa svenska uttalet till som gör uttrycket till svengelska.

- Egentligen är det svenska vi sjunger på, bara lätt maskerat. Mer och mer har jag börjat lyssna på svenska band, Bob hund, Olle Ljungström, Love Olsson som jag tycker är jättebra. Det finns en lockelse i att sjunga på svenska, det kommer till lyssnaren direkt till skillnad från en engelsk låt där man kanske mer lyssnar på melodin än orden och måste låta låten gå om några varv för att den ska landa och bli förstådd.

Varför utsätter du dig för framgång eller misslyckande?

- Jag har alltid varit medveten om att jag aldrig kan känna mig fulländad om jag inte skriver låttexter. Det är ett behov som pockar på och som omöjligt går att förbise. Jag var lika lycklig då jag satt och skrev låttexter för det första hårdrocksbandet jag var med i under gymnasiet. Låtarna kanske inte var det vackraste mänskligheten hört och rimmen stapplade likt snubblande elefanter. Men det var inifrån mig texterna kommit, som framfördes inför en handfull trogen skara lyssnare inkluderat hunden och guldfiskarna. Stoltheten att lyckas fästa poesi på papper som sedan befästs i lyssnarnas inre liv, skåda nyanserna av deras upplevelse i ansiktena.

Finns allt tillgängligt eller får du söka?

- Texterna sitter alltid längst inne, så jag gör musiken först och sedan formar orden. Går bortom det som är synligt i vardagen, söker vidare i det som ligger under ytan. Framförandet är minst lika viktigt som självaste sången, att det har en nerv som märks. Det känns direkt om texten och framförandet träffar eller om det studsar bort, flera gånger har jag skrotat texter som saknat kraften som gör att den talar direkt till lyssnaren. Det var faktiskt inte så länge sedan vi konstaterade att vi hade fans, det var några personer som kom fram och berömde oss för en spelning vi gjort i Vemdalen. Rickard som är med i bandet sa: Kolla, vi har fans! En upplivande känsla att få bekräftat att det finns de som tror på oss.

 

Daniel Åkerlind


Den vackra chinchillan - Känsligt men robust djur

 

Chinchillan är kanske det sällskapsdjur som ser mest "keligt" ut, men något keldjur i egentlig bemärkelse är det inte. Därför passar det heller inte för små barn. Dem passar det bättre med marsvin och kaniner. Chinchillan är i grunden ett mentalt ganska känsligt djur som ställer en hel del krav på sina ägare och man kan få vänta ganska länge på den första närkontakten. Man kan alltså inte bara gripa tag i en chichilla och börja smeka den och kela med den. Det blir i så fall kanske första och enda gången man får tag i djuret...

Annars är det här, kroppsligt sett, ett tåligt och robust djur. Chinchillan hör till gnagarna. De har vissa likheter med marsvin, kaniner och ekorrar. Men i en väsentlig detalj skiljer de sig från de nämnda gnagarsläktingarna på så sätt att om de sköts rätt blir de mycket äldre. De kan bli upp mot 20 år gamla.

Chinchillan blev först känd i Europa som skinn till det vackra folkets pälsar. Det skedde så tidigt som under 1500-talet, som en följd av de spanska conquistadorernas erövring av Sydamerika. Naturligt lever de på Andernas sluttningar på höjder upp från 2 000 m ö h och ibland ända upp till 6 000.

En ohämmad jakt inleddes på de arma djuren och de kom snabbt nära utrotningens gräns. Under 1900-talets början blev man allt skickligare i att odla djuren och det blev de vilda stammarnas räddning. I dag är inte chinchillan utrotningshotad. Långt senare fick djuret sin roll som sällskapsdjur. Chinchilla har en ganska lång mognadstid, Eftersom de först i två-årsåldern anses vara fullvuxna. De väger då upp till 600 gram. Hanarna är något lättare.

Snacksalig

 

I likhet med sin sydamerikanske släkting marsvinet, är också chinchillan en ovanligt språksam krabat. Den kan prestera dovt muttrande ljud, höga skrik och fräsningar och annat. Alla de där ljuden använder de förstås också när de kommunicerar.

En evig fråga alla blivande djurägare ställer sig, är om man ska skaffa ett eller två av den tilltänkta djurarten? När det gäller chinchilla, så är svaret att det går fint att ha bara ett djur. Men då gäller, som med de flesta andra djur, att människan ställer upp som sällskap och visar sitt djur stort intresse varje dag.

Det går förstås också fint att ha två chinchillor. Den som inte vill ha en hane och en hona, rekommenderas att skaffa två honor. De kommer att samsas så länge de inte har någon kavaljer att bli osams om.

Det finns exempel på chinchillaägare som valt en annan väg att skaffa sällskap till sin skyddsling. De har helt enkelt skaffat en kanin som kompis till chinchillan. Det är dock inget som kan rekommenderas, även om det som sagt finns exempel på sådana försök som lyckats bra.

De är de utpräglade vanedjur, som oundvikligen måste ha en skyddad plats som är deras egen. Alltså en plats där de kan känna sig trygga.

Rejäla grenar

 

Den platsen är buren! Det går inte att ha en chinchilla lösspringande i lägenheten, eftersom det finns alltför många faror där för djuret, elektriska sladdar till exempel. Dessutom skulle den inte trivas något vidare med det.

Chinchillans hem ska vara en stor och hög fågelbur, där det finns rejäla grenar att klättra och bita i, och hyllor som den kan sova på och hålla utkik ifrån. Lämplig är en parakitbur med extra överdel som säljs i de flesta zoo-affärer. Många chinchillaägare ordnar också med en sovlåda, ungefär som en större fågelholk, till vilken djuret eller djuren kan dra sig tillbaka och få lugn och ro under sovperioderna. De här djuren är nämligen mycket egensinniga och dessutom nattdjur, vilket gör att de under dagarna måste få vara i fred för att få sin nödvändiga dygnsvila.

Självklart måste djuret få komma ut då och då för att dels springa av sig, och dels umgås med sin ägare. Men det ska naturligtvis ske under uppsikt så chinchillan inte löper risk att skadas.

Kosten viktig

 

I vilt tillstånd äter chinchillor bark från buskar, rötter, lökar och det torrt gräs. Som tamdjur bör de förstås ges en liknande kost. Det är alltså bra att ha en klättergren i buren, den håller ju djuret med bark också. I övrigt bör stommen i fodret bestå av fint, grönt hö som serveras i en foderhäck eller i en grenklyka. Därifrån kan djuret plocka ut de delar av höet det vill ha.

Dessutom äter chinchillan pellets. Det finns speciellt chinchillapellets.

Kosten kan också drygas ut med havre och vetegroddar. Försiktig bör man vara med solrosfrö. Då och då, och i mindre mängd, kan en äppelbit, russin (brukar de älska), knäckebröd, morot med mera ges.

Klöver, kål, sallad, apelsiner och vindruvor ska inte ges! Färska grönsaker och frukt bör man vara sparsam med. Fröblandningar avsedda för andra djur ska inte serveras. Anledningen till det är att de kan innehålla feta frön och nötter, som i längden inte är bra för chinchillans mag- och tarmsystem.

Får inte vara fet

 

Så här ska chinchillan vara för att man ska känna sig säker på att den är frisk: pälsen ska vara jämn, tät, mjuk och luftig. Nosen måste vara torr och ren och tänderna ha en gulorange färg. De undre gnagtandparet ska vara längre än det övre. Djuret ska ha klara och glänsande ögon och det ska vara rent och torrt omkring dem. Den yttre kanten på öronen ska vara slät och inte ha någon beläggning. Området kring analöppningen ska vara rent och avföringen ska vara oval/rund och torr. Vidare får chinchillan inte vara fet eller överdrivet mager. Idealet är ett slankt djur med normalt hull på revben och kring kryggraden.

Avviker djuret i något avseende från detta, är rådet att kontakta en veterinär med kompetens att ta hand om och behandla smådjur. Det finns duktiga sådana i Halmstad.

Inga djur är handtama av födseln. För att få chinchillor tama krävs arbete, tålamod och förståelse. Man får på inga villkor tvinga sig på en chinchilla. Istället måste djuret få ta initiativet.

Man kan börja kontakttagandet genom att öppna burdörren och sträcka fram handen, gärna med något godis (russin till exempel). Så småningom kommer djuret självt fram och bekantar sig med ägaren. Från detta är steget inte långt till att djuret hoppar upp i handen och låter sig bäras. Men kom ihåg att allt kan spolieras om man bryskt försöker gripa tag i djuret.

Kan vänja om

När man sedan ska bära chinchillan är det bra att hålla ett stadigt grepp om hela svansen. Så småningom, när djur och människa lärt sig varandra, kan man släppa taget om svansen.

Chinchillan är ett nattaktivt djur, varför den måste få ha sina sovperioder där inne i lådan under dagen ifred. Ofta brukar de "vänja om" och hålla sig vakna stora delar av dagen och då umgås de gärna med sina hussar/mattar.

Naturligt är chinchillan ett gråaktigt djur. Men som tamdjur och utställningsdito finns de i en mängd varianter, till exempel albino, vit, vit med svarta täckhår, silver, safir, champagne, ljus/mörk brun och beige, grå, mörkbrun, kolsvart och ammetssvart.

Inte för de små

 

Det anses att först när barnen kommit upp i tonåren är de mogna att ta hand om en chinchilla. Först då kan barnen förstå en chinchillas många olika beteenden och svara upp på rätt sätt mot dem. Men för att djuren inte passar de små barnen finns ingen anledning att avråda familjer att skaffa dem. Det är verkligt trevliga och intressanta djur, som rätt skötta blir mycket tillgivna och tama.

Och de små barnen kan ju ha väl så mycket glädje av en chinchilla bara genom att titta på dess förehavanden i sin bur.

Den främsta anledningen till att en chinchilla inte passar små barn, är att djuret är livligt, gärna tar höga skutt och är egensinnigt. Ett nog så viktigt faktum i sammanhanget är att chinchillor är skymnings- nattaktiva. Under dagen, den period då barnen har glädje av sina djur, vill chinchillor ligga och sova.

Men för tonåringar, som slutar skolan kanske vid 16-tiden, kan de efter bestyren med läxorna bli till stor glädje.

Hans Norling


Handledare vs appar. Vilket är det bästa sättet att lära sig ett främmande språk?

På senare tid har tjänster för att lära sig ett språk, i synnerhet svenska, blivit mer populära i appbutiker online Man tror att det med deras hjälp var möjligt att revolutionera studiet av främmande språk, men är det så?

Fördelar och nackdelar med språk applikationer

Den största fördelen med språk applikationer för en smartphone är att det är mycket bekvämare att använda det - du behöver inte öppna antecknings- och läroböcker på jakt efter information - det finns i en smartphone. Skriva och memorera anteckningar eller studera med en telefon i handen i ett spelformat? Efter att ha tittat på antalet nedladdningar av mobila produkter i utbildningsformat, kom experterna till slutsatsen att studenter i allt högre grad väljer det andra alternativet - mobilapplikationer.

I många språkinlärningsappar är gratis; om du vill kan du köpa premiumpaket med ytterligare funktioner.

Det enda som onlineplattformar inte kan tillhandahålla är livekontakt. Många lärare är övertygade om att appar inte kan vara en komplett ersättning, utan bara ett komplement till traditionellt lärande.

Populära applikationer

Först en kort översikt över tre appar som körs på Android och iPhone och där de flesta funktionerna är gratis.

Duolingo

  • Det finns möjlighet att studera de stora europeiska språken.
  • Du kan välja olika träningsintensitet: från 5 till 20 minuter om dagen.
  • Du kan lägga till vänner, se varandras framsteg och tjäna poäng för att slutföra en nivå.

Memrise

  • Tillhandahåller ett brett utbud av språk inklusive svenska, turkiska och japanska.
  • Hjälper dig att lära dig uttal genom att jämföra ditt tal med inspelningar av infödda talare.
  • Du kan sätta ett mål för dagen: lära dig ett visst antal ord.

Beelinguapp

  • En funktion i applikationen är fokus på att lära sig från ljudfiler genom att lyssna på bokens text och samtidigt läsa samma text.
  • Mycket brett urval av språk.
  • Fungerar offline.

Huvudtyper av uppgifter i applikationer

På nivå noll kommer appen att lära dig:

  • Alfabet och läsregler.
  • De enklaste grammatiska konstruktionerna
  • En liten vokabulär om ämnen ("Familj", "Arbete", "Väder", "Produkter", "Transport" och så vidare).

Uppgifter, som regel, syftar till att konsolidera den förvärvade kunskapen - fonetik, ordförråd, grammatik. Du kommer att erbjudas:

  • Tala ord högt (applikationen känner igen riktigheten).
  • Matcha flera bilder och ord - det som visas på bilden.
  • Lägg orden i meningen i rätt ordning.

Detta inlärningsformat har sina fördelar - ett nästan lekfullt tillvägagångssätt gör det lätt att återgå till uppgifter varje dag, de är korta och har inte tid att bli uttråkade. Men det finns också en nackdel: uppgifterna är väldigt standardiserade. de lär snarare att  sätta orden i rätt ordning än att tala.

Vilken nivå kan nås?

Om du börjar lära dig från grunden kommer du med hjälp av applikationen att kunna bemästra reglerna för läsning, grundläggande grammatiska konstruktioner och memorera ord inom de föreslagna ämnena. Naturligtvis, med vederbörlig uthållighet och regelbunden övning (åtminstone under en månad eller två), kommer du att kunna läsa enkla korta texter, göra en mening och så vidare.

En av fördelarna med appar är att om du väljer att lära dig ett exotiskt språk som vid första anblicken verkar väldigt svårt, med hjälp av enkla uppgifter i form av ett spel, kan du övervinna den initiala barriären för ny kunskap.

Slutsats

Baserat på resultaten av studien var det möjligt att ta reda på att sådana applikationer för att lära sig främmande språk behövs, användare tycker att deras funktioner är användbara. Eleverna noterar att den tid som spenderas i denna ansökan inte är bortkastad.

Lärare behöver inte känna sig hotade av appar för språkinlärning online. Tvärtom är det nödvändigt att stödja eleverna och råda dem att ständigt öva på egen hand regelbundet i grammatik och ordförråd genom dem.


Monarkins fördelar

I dessa dagar diskuteras det flitigt om Sverige ska behålla monarkin eller om republik ska införas. Förespråkarna för införande av republik använder oftast argumentet att den svenska monarkin är odemokratisk. Men låt oss titta på vad som menas med demokrati.

För de flesta innefattar demokratin vissa grundläggande fri- och rättigheter samt folkstyre. De grundläggande fri- och rättigheterna är fastställda av Förenta Nationerna, och de länder som inte följer dessa uppmanas av FN att göra detta. FN har aldrig påpekat att det faktum att vi har konstitutionell monarki som statsskick innebär ett brott mot dessa grundläggande rättigheter.

Inte heller det andra demokratikriteriet, folkstyre, åsidosätts av den konstitutionella monarkin. Kungen, som är statschef, har som bekant ingen politisk makt, utan denna ligger hos riksdagen, som väljs av svenska folket. Eftersom vi har folkstyre har folket möjlighet att i exempelvis en folkomröstning välja att rösta för avskaffande av monarkin. Men något krav på folkomröstning i denna fråga har inte hörts, vilket beror på att 85 % av svenska folket vill bevara monarkin.

Slutsatsen blir att den svenska monarkin inte alls är odemokratisk, utan demokratisk i allra högsta grad! Därmed faller republikanernas argumentation platt. När vi nu konstaterat detta låt oss då titta på de uppenbara fördelar som monarkin innebär i jämförelse med republik:

  • De länder i Europa som varit de stabilaste demokratierna i modern tid har oftast varit monarkier. Detta gäller exempelvis Storbritannien, Nederländerna, Belgien, Norge, Danmark och Sverige.
  • Eftersom titeln som statschef går i arv utbildas tronarvingen (den blivande monarken) redan från tidig ålder i hur denna ska sköta sina uppgifter som rikets statschef. Exempelvis är Kronprinsessan Victorias utbildning helt inriktad på att hon ska vara så kompetent som möjligt när det blir dags för henne att ta över som Sveriges statschef. Om man istället väljer statschef är denna säkert nog så kompetent, men har i motsatts till monarkens tronarvinge inte utbildats till uppdraget under hela livet.
  • Statschefen ska företräda Sverige och svenska folket båda nationellt och internationellt. Att statschefen har folkets stöd är därför av yttersta vikt för att denna ska kunna göra ett bra jobb. Den valda statschefen har oftast en politisk bakgrund, vilket gör att de som inte delar dennas politiska uppfattning inte kan ge sitt fulla stöd. Däremot kan alla sluta upp bakom den opolitiska monarken. Det ständiga växlandet av statschefer i republiker gör självklart att ett gediget folkligt stöd för statschefen inte hinner byggas upp på samma sätt som i monarkier.
  • En statschef som ärver sitt ämbete har en större pliktkänsla än en vald statschef. En vald statschef avgår efter ett par år och därför gör det inte så mycket om denna gör några felsteg. En monark däremot innehar statschefsämbetet hela livet, vilket gör att denna måste sköta sitt arbete väl.

Som tidigare påpekats är det folket som har makten och reses det krav på att Sverige ska avskaffa monarkin och införa republik ska detta naturligtvis göras. Att ett sådant krav framförs inom överskådlig tid verkar dock otroligt. Den kulturella och historiska tryggheten monarkin företräder gör att svenska folket har mycket stort förtroende för Kungen och kungafamiljen, ett förtroende en vald statschef aldrig skulle kunna få.


Stormaktstiden : Den senare Vasatiden (1611-1654) och den Karolinska tiden (1654-1718)

Som nykrönt kung fick Gustav II Adolf leda krig mot Danmark som hans far startat året innan. Också detta krig gällde kontrollen över Östersjön. Och återigen fick Sverige lösa ut Älvsborgs fästning (freden i Knäred, beläget vid Lagan i Halland, 1613). Denna gång kostade lösen 25 000 kg silver (en miljon daler silvermynt) - en för tid mycket hög summa. Bland annat fick kungen deponera sitt eget silver till myntverket. Under kriget hade kungen fått lova adeln att lyssna på deras råd vid lagstiftning och beskattning. De många krig kostade mycket pengar och många officerare behövdes.

Den inre styrelsen utvecklades starkt under Gustav Adolfs regeringsperiod. År 1617 utfärdades landets första riksdagsordning, där det stadgades att riksdagen skulle ha fyra stånd (adel, präster, borgare och bönder). Adeln - det förnämsta ståndet - fick ett eget sammanträdeshus, Riddarhuset, att ha möten och överläggningar i. Talmannen för adeln fick titeln lantmarskalk. Kungen behövde adelns stöd i de många krigen och adeln sköt fram sina positioner.

Rättsväsendet utvecklades också genom grundandet av två nya överdomstolar, hovrätter: en för Sverige, Svea hovrätt, och en för Finland, Åbo hovrätt. Inom utbildning och upplysning märks grundandet av landets första gymnasium i Västerås under ledning av biskop Johannes Rudbeckius. Till Uppsala universitet skänkte kungen över 300 gårdar från Gustav Vasas arv.

Efter ett framgångsrikt krig med Ryssland kunde den svenska stormakten flytta sina gränspålar österut. Vid freden i Stolbova, en rysk by nära svenska gränsen, 1617 erhölls Kexholms län i Karelen samt Ingermanland. Ryssland var därmed isolerat från Östersjön.

Gustav Adolf önskade fred med Polen, men Sigismund, som fortfarande var kung i Polen, var inte redo att ge upp sina anspråk på kungatiteln i Sverige. I dett läge beslöt Gustav Adolf att anfalla Livland (i dagens Lettland), som innehades av Polen, och erövrade först staden Riga, sedan övriga Livland. Först sedan Gustav Adolf besatt stora delar av Preussen och kämpat framgångsrikt mot både polska och tyska kejserliga trupper gick polackerna med på vapenvila. Vid stilleståndet i Altmark (1629) som löpte på sex år erhöll Sverige Livland samt hade rätt att ta upp skatt från preussiska hamnar.

De fyra rivalerna runt Östersjön var Polen, Preussen, Tyska riket och Danmark. Danmark innehade Skåne, Blekinge, Gotland, Bohuslän, Jämtland och Härjedalen. Det stolta regalskeppet Vasa sjönk under sin jungfrufärd i Stockholm (1628).

I Europa hade det så kallade trettioåriga kriget startat år 1618 mellan katolska och protestantiska furstar och katolikerna tycktes gå segrande ur kriget. En sådan seger hotade att skapa ett starkt och enat tyskt rike - något som fruktades av fransmännen. För en årlig ekonomisk ersättning av 400.000 riksdaler lyckades Frankrike förmå stormakten Sverige att ge sig in i kriget med 36.000 man år 1630. Även drömmar om provinser på kontinenten och religiösa skäl var avgörande för kung Gustav II Adolfs inträde i kriget. Vid slaget i Breitenfeld, nära Leipzig, besegrades den katolska ligans ledare Tilly av svenska trupper och den svenske monarken drev katolikerna mot Sydtyskland. Slaget innebar en vändpunkt till protestanternas fördel i kriget och Sverige framstod starkare än någonsin tidigare. I Bayern, vid floden Lech, segrade svenskarna på nytt och katolikerna led stora förluster. Bland annat stupade generalen Tilly. München intogs av Gustav Adolf liksom större delen av Sydtyskland, men i Böhmen samlade sig katolikerna under sin nygamla general Wallenstein till nya anfall. I ett slag vid Lützen, sydväst om Leipzig, som utkämpades på morgnen i tät dimma, stupade dock kungen den 6 november 1632. Kungen hade kommit för nära fienden under ett anfall på en landsväg.

Axel Oxenstierna, som själv befann sig i Tyskland vid budet om kungens död, tog i praktiken över styrelsen. Kungens enda arvinge, dottern Kristina, var endast sex år gammal och en riksdag som sammankallades 1634 beslutade att att fem höga riksämbetsmän, främst bland dem Axel Oxenstierna, skulle styra landet som en förmyndarregering (1634 års regeringsform). De fem ämbetsmännen (riksdrotsen, riksmarsken, riksamiralen, rikskanslern och riksskattmästaren) fick ledningen för varsitt kollegium (en tidig motsvarighet till dagens departement). De fem kollegierna var: Kanslikollegium, Krigskollegium, Amiralitetskollegium, Kommerskollegium samt Svea Hovrätt. Dessutom inrättades en ny hovrätt i Jönköping, Göta Hovrätt.

Regeringsformen 1634, som kan säga vara en konstitution, stadgade också att regenten (kung eller drottning) skulle styra landet. Till sin hjälp skulle han eller hon ha kollegierna. Innan beslut fattades skulle rådet höras. Riksdagen skulle få vara med och besluta om lagstiftning och nya skatter. En ny hovrätt, Göta hovrätt, inrättades i Jönköping. Hela landet delades in i län, med landshövdingar som chef för varje län. Stockholms stads styresman kallades överståthållare.

Kriget i Europa rasade vidare och krigslyckan förbyttes i motgångar för Sverige. Vid nederlaget i Nördlingen (1634) slöt Sachsen och Brandenburg fred med kejsaren av det Heliga tysk-romerska riket (en löst sammansatt tysk "arvtagare" till det klassiska romarriket) och flera tyska furstar i tyska riken slöt fred med kejsaren.. Samtidigt skulle vapenstilleståndet i Altmark med Polen förnyas. ressat av motgången tvingades Sverige i gå med på att ge ifrån sig viktiga hamnar i Preussen till Polen. Förlusten av hamnarna, som gett den svenska staten en tredjedel av sina inkomster, orsakade en allvarlig ekonomisk kris. Förbud för utrikeshandel norr om Stockholm och Åbo infördes. Det ekonomiskt utarmade Sverige ingick ett nytt förmånligt avtal med Frankrike och fortsatte kriget på kontinenten och under befäl av generalen Johan Banér började svenskarna åter ta initiativet i krigföringen. I Wittstock, en stad i norra Brandenburg i Tyskland, besegrades sachsarnas och kejsarens förenade trupper av Banér 1636. Banér försökte sedan att i flera kampanjer, i bland tillsammans med franska trupper, att besegra kejsaren, men lyckades inte och efterträddes efter sin död av Lennart Torstensson.

Torstensson inriktade sina ansträngningar på att angripa kejsarens arvländer. I slaget vid Breitenfeld 1642 slog han de kejserliga trupperna. Därifrån anföll han sedan Sveriges rival om Östersjön, Danmark, och intog år 1643 Jylland. Samtidigt anföll svenska trupper under ledning av Gustaf Horn Skåne, men danska trupper kunde hålla emot, bland annat tack vare sin flotta. Efter att svenskarna börjat dominera även till sjöss (bl.a. efter slaget vid ön Fermen utanför Holstein, 1644) såg sig Danmark tvunget att begära fred. Vid freden i Brömsebro, på gränsen mellan Blekinge och Kalmar län (1645), erhöll Sverige Jämtland, Härjedalen samt Särna och Idre socknar efter ett "fälttåg" som kyrkoherden i Älvdalen organiserade och Halland på 30 år, Ösel och Gotland samt oinskränkt tullfrihet i Öresund.

Efter striderna i Danmark återvände Torstensson till kriget i Tyskland och anföll kejsarens arméer i Böhmen, där han vann en stor seger i slaget vid Jankowitz 1645. Efter segern anföll svenska trupper områden nära floden Donau och kom nära kejsarens huvudstad Wien, men Torstensson tvingades vända tillbaka sedan många soldater blivit sjuka. Torstensson efterträddes av Karl Gustaf Vrangel, som koncentrerade sina kampanjer till västra Tyskland, där han fick stöd också av franska trupper. Samtidigt ledde en av hans underofficerare, Königsmark, en framgångsrik attack mot Böhmens huvudstad Prag, som delvis intog av svenskarna 1648. Samma år lämnade Vrangel över befälet till Gustav II Adolfs systerson Karl Gustav.

Några månader senare under 1648 slutade trettioåriga kriget genom den så kallade Westfaliska freden (freden slöts i de westfaliska städerna Osnabrück och Münster). Som segrarmakt erhöll Sverige hela Vorpommern med öarna Rügen, Usedom och Wollin samt ett stycke av Hinterpommern, staden Wismar med dess område, biskopsdömena Bremen och Verden, samt fem miljoner riksdaler silvermynt som ersättning åt de svenska trupperna.

Segrare i kriget var också den svenska adeln. För att skaffa pengar till det långa och dyra kriget hade staten sålt en stor del av sina gods, som köptes av adeln. Genom plundringar förvärvade svenska adliga officerare värdefull konst och dyra smycken. I takt med att adelns status ökade fick gruppen fler privilegier: skattebefrielse, företrädesrätt till statliga ämbeten, giftermål mellan frälse och ofrälse förbjöds.

När freden slöts hade Gustav II Adolf tronarvinge, dottern Kristina, blivit myndig. Hon tog över styrelsen 1644, men hade svårt att balansera makten mellan sig och den starka adeln. Gåvor, förläningar och belöningar till adeln fortsatte och fick till följd att adeln ytterligare ökade sitt inflytande. Rikskanslern Axel Oxenstierna föll i onåd och Kristinas gunstlig Magnus Gabriel de la Gardie fick ökad makt. Redan 1651 meddelade drottningen rådet att hon ville abdikera, men övertalades att stanna kvar. År 1654 var abdikationen dock ett faktum och hennes kusin, överbefälhavaren Karl Gustav, en greve från tyska furstendömet Pfalz-Zweibrücken, valdes till ny svensk monark.

Kung Karl X Gustav stärkte sin makt genom att dra tillbaka en fjärdedel av den mark som adeln fått av kronan efter 1632, den så kallade fjärdeparträfsten. Hans dröm att etablera sig i Amerika gick om intet när kolonin Nya Sverige erövrades av Holland 1655. Kung Karl Gustav drog ut i krig samma år. Polen, som var i krig med Ryssland, angreps. Warszawa och Krakow erövrades. En polsk motståndsrörelse hindrade dock en svensk seger över Polen. Ungefär samtidigt anfölls de östra delarna av Finland av ryska trupper, men hotet avvärjdes. Krig med Danmark slutade med svensk seger efter att svenska trupper tågat över det frusna Bält. I freden i Roskilde 1658 fick Danmark ge ifrån sig Skåne, Blekinge, Halland, Bornholm, Bohus och Trondheims län till Sverige. Svenska anfall mot Köpenhamn inleddes men staden lyckades med hjälp av Holland hålla stånd. I ett fredsavtal 1660 återfick Danmark Bornholm och Trondheims län.

När Karl X Gustav avled 1660 var sonen, Karl, för ung för att ta över kronan. Förmyndare blev Karl Gustavs svåger, Magnus De la Gardie. Idén om den absolute monarken låg i tiden. I Frankrike gjorde sig Ludvig XIV ("kung sol") enväldig 1661 och i Danmark-Norge blev monarken ensamstyrande.

År 1672 - samma år som kung Karl XI blev myndig och övertog styrelsen - var det dags för nya krig. Efter ett svenskt förbund med Frankrike drogs Sverige in i krig med tyska Brandenburg. Under 1670-talet gjordes danska försök att ta tillbaka förlorade län i Sverige. Vid en drabbning vid Ölands södra udde i juni 1676 sprängdes Kronan, Europas största örlogsfartyg. Samma år ägde slaget vid Lund rum. Danskarna slogs tillbaka. En skånsk gerillarörelse, snapphanarna, ledde till en kraftfull försvenskningspolitik i Skåne. I den svenska stormakten förföljdes två grupper - skåningarna och de ortodoxa karelarna. Skåningarnas kultur försvenskades snabbt och effektivt. De ortodoxa karelarna ansåg det för gott att fly till Ryssland (de så kallade tverkarelarna). Fred åstadkoms med Danmark 1679.

Reduktionen skapade förutsättningar för indelningsverket, ett system där bönder delades in i rotar. Varje rot skulle hålla en knekt (soldat), som fick ett torp och en mindre åker. Indelningsverket bestod ända till 1901.

Kungen gjorde sig enväldig 1680. Denna period, 1680-1718/21, kallas det karolinska enväldet. I egenskap av sin maktposition kunde kungen ställa till med räfst och reduktion, där diverse personer rannsakades och adeln tvingades ge tillbaka mark till staten för att öka kronans inkomster. De forna danska länen Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän fick svensk lag 1686, medan tysk lag fortfarande tillämpades i Östersjöprovinserna. Kungen skärpte ytterligare greppet om riket med sina krigsartiklar (i praktiken krigslagar) och kassationsakten, där ingen opposition mot kungen tilläts. Kungen försökte också stärka den absoluta kungamakten i sina Östersjöprovinser. Den tyskspråkiga adeln i Estland och Livland fick visserligen fortsätta att hålla särskilda möten, lantdagar, men språket skulle vara svenska. En livländsk adelsman, Johan Reinhold Patkull, dristade sig att göra uppror mot monarken och straffades senare med avrättning. Karl XI stiftade en kyrkolag, som fastslog att prästerna skulle lära barnen läsa.

När Karl XI dog var hans son Karl endast 16 år, men han fick ta över tronen efter några månaders förmyndarregering. Kung Karl XII blev snart varse att rivalerna om Östersjön smidde planer på att anfalla Sverige. År 1699 slöts ett anfallsförbund mot Sverige mellan Danmark, Sachsen, Polen och Ryssland. Starten av det stora nordiska kriget, som varade mellan 1700 och 1721, kom när Danmark anföll Sverige. Det blev dock snabbt fred. Nästa mål var Riga och Livland som anfölls av sachsiska och polska trupper. Anfallarna kastades dock ut. Nästa drabbning ägde rum i Narva, beläget mellan Estland och Ryssland. Där vann svenskarna en seger mot tsar Peter I:s armé i november 1700..

Efter segern vid Narva besatte Sverige Kurland (1701) och besegrade den polske kungen vid floden Düna. Svenskarna gick sedan vidare mot Polen och vann militära segrar (bland annat i slaget vid Kliszów 1702). Mellan 1702 och 1706 ägnade sig den svenska hären åt fälttåg runt om i Polen. Ryssland repade sig efter förlusten vid Narva och gick till anfall mot de svenska Östersjöprovinserna. År 1703 började tsar Peter anlägga en ny, stor stad vid Finska viken, S:t Petersburg och året efter skapade tsaren en rysk östersjöflotta som baserades i Kronstadt. Samma år erövrade ryssarna Narva och Dorpat (i dag Tartu). Samtidigt lyckades Karl XII åstadkomma tronskifte i Polen och landet förvandlades till ett svenskt lydrike.

Därefter drog sig den svenske monarken österut med sina härar. Hösten 1707 företogs ett svenskt fälttåg mot Moskva. Den brända jordens taktik - dvs. att ryssarna brände matförråd och byar - gjorde försörjningsläget allt svårare för den svenska armén. Man beslöt sig därför att under 1708 tåga söderut, mot Ukraina. Den svenska armén hade lidit stora förluster. Från 40 000 man vid fälttågets början återstod under våren 1709 endast 23 000 soldater och drömmen att inta Moskva fick ges upp. I Ukraina möttes svenskar och ryssar i slaget i Poltava den 28 juni 1709. Svenskarna kapitulerade och flydde söderut mot Turkiet. Några dagar senare kapitulerade ytterligare en 10 000 man stark här vid byn Perevolotjna.

Kungen vistades med delar av den svenska armén i staden Bender i Moldavien (som vid denna tidpunkt var en del av Turkiet) i hela fem år, från 1709 till 1714. En något märklig konsekvens var att rikets styrelse kom att dirigeras från Turkiet. Kungens syster, Ulrika Eleonora och rådets ordförande, Arvid Horn, försökte visserligen i Stockholm att styra landet provisoriskt, men det karolinska enväldet upprätthölls och Karl XII ställde sig kallsinnig till att dela med sig av makten.

Just som regenten gjort sig hemmastadd i Bender bildades en ny fientlig allians mot honom och landet. Danmark, Sachsen och Ryssland slöt ett nytt anfallsförbund, vilket resulterade i danskt anfall mot Skåne (hösten 1709) och ryska anfall mot Finland (1710). Brandenburg-Preussen invaderade svenska provinser i Tyskland. Ett hopp för Sverige, ett turkiskt krig mot Ryssland, förverkligades visserligen, men fred åstadkoms snabbt.

År 1713 hade flera svenska härar kapitulerat och den östra rikshalvan, Finland, var ockuperat av Ryssland, efter slaget vid Storkyro i Österbotten i februari 1714. I Finland går ockupationstiden 1713-1721 under namnet "stora ofreden". Sverige tycktes gå mot en kollaps. I detta läge beslöt Karl XII - som suttit i husarrest i Bender efter att ha gjort våldsamt motstånd (kalabaliken i Bender) - att lämna Moldavien och bege sig till sitt rike. I november 1714 nådde kungen Stralsund efter 15 dagars ritt. Ett år senare satte kungen sin fot på svensk mark. Han förlade sitt högkvarter till Lund och utsåg Georg Heinrich von Görtz - en diplomat från tyska Holstein-Gottorp som strävade efter att få en holsteinare att efterträda kungen på den svenska tronen - till "allenarådande" minister. Sverige antog formen av en militärdiktatur och brottades med katastrofala finanser. Ministern lät prägla nödmynt för att finansiera det sega och utdragna kriget. (Ulrika Eleonoras man, Fredrik av Hessen, lät omedelbart avrätta Görtz vid sitt makttillträde 1719).

Med Finland ockuperat och lämnat åt sitt öde under de ryska soldaterna, framkastade Rysslands tsar Peter ett förslag att Sverige skulle få Rysslands stöd att erövra Norge i utbyte mot de svenska Östersjöprovinserna. Resonemanget var att den svenska Östersjöstormakten höll på att kollapsa och hade spelat ut sin historiska roll. Ett starkt Ryssland, som blickade västerut, var redo att ta över rollen som stormakt. Karl XII sade nej till förslaget och inledde hösten 1718 ett anfall mot Norge. Den 30 november 1718 blev kungen skjuten vid Fredriksstens fästning i Halden. Vem som dödat kungen och eventuellt motiv är - och lär förbli - okänt.

Någon given tronarvinge till Karl XII fanns inte. En maktkamp mellan de "holsteinska" och "hessenska" partierna bröt ut. Ledare för "holsteinarna" var Karl XII:s 18-årige systerson Karl Fredrik av Holstein-Gottorp som hade stöd av von Görtz. "Hessenska" partiet leddes av Fredrik av Hessen, gift med Karl XII:s syster Ulrika Eleonora. Fredrik lät omedelbart efter Karl XII:s dödsbud häkta von Görtz (den 2 december 1718 i Tanum i Bohuslän). Den 5 december nåddes Stockholm av dödsbudet och "hessarna" hade försprång i maktkampen. Ulrika Eleonora sammankallade rådet som omedelbart arresterade Görtz' tjänstemän. Rådet med kanslipredienten Arvud Horn erkände den 6 decenver Ulrika Eleonora som drottning sedan hon lovat att styra landet "på gamla sättet med sitt råds råde". Rättegången mot Görtz inleddes snabbt och blev summarisk. I februari 1719 föll domen och löd på halshuggning, ett politiskt mord iscensatt av "hessarna" och Fredrik.

Ulrika Eleonora kunde väljas till regent av ständerna i januari 1719 men med inskränkta maktbefogenheter. Hennes önskan om att få samregera med sin man Fredrik gick omintet. Lågadeln framstod som den starkaste grupperingen i riksdagen och lyckades slopa klassindelningen i riddarhuset. I riksdagen 1720 steg Ulrika Eleonora åt sidan och Fredrik kunde väljas till kung, dock utan maktbefogenheter. Regeringsformen av år 1720 gav riksdagen (riksens maktägande ständer) den reella makten. Riksdagen skulle sammanträda vart tredje år och kunde besluta om skatter och statens budget.

Regenter under den senare Vasatiden (1611-1654)

  • Gustav II Adolf, 1611-1632
  • Förmyndarregeringar (Kristina omyndig), 1632-1644
  • Kristina, 1644-1654

Regenter under den Karolinska tiden (1654-1718)

  • Karl X Gustav, 1654-1660
  • Förmyndarregering (Karl XI omyndig), 1660-1672
  • Karl XI, 1672-1697
  • Förmyndarregering (Karl XII omyndig), 1697
  • Karl XII, 1697-1718

Inget kan krossa The April Tears

Man frågar sig vad de sysslat med sedan sist?

Andreas Jismark (Gitarrist, låtskrivare):

- Strange Paradise släpptes tidigt på hösten -95. Sent på hösten efter en mindre turné beslutade vi oss för att separera från den dåvarande trummisen och dåvarande gitarristen. Det kändes inte som om vi strävade riktigt mot samma mål. Så då kallade vi in vår nuvarande trummis Tuben (Torbjörn Söderman) och Jimmy Monell, programmering. Sedan åkte vi till Bristol och spelade in skivan Eyes cold kisses, som fortfarande än idag inte har släppts.

Varför inte då?

- Jo, för vi lämnade vårt skivbolag Memento Materia sen, för jag var inte nöjd med skivan, sen skrev vi på med Jimmy Fun som är Per Gessles förlag. Så började vi direkt att spela in nya demos. Sen åkte vi och spelade in den plattan igen i Danmark. Vi spelade in en jättedyr skiva utan skivbolag och när den var klar så ville alla skivbolag som blev erbjudna den ändra massa och styra den i olika riktningar. Men vi har alltid känt att April Tears består av en massa olika saker som måste vara med, alla bitar, så vi ville inte göra det. Allt strul ledde till att skivan inte kom ut. Under 1998 kändes det som om vi hade fått gå upp på ett berg och se utsikten och sedan bara togs allt ifrån oss. Så under det året var vi knappt produktiva över huvud taget. Sedan satte vi oss, jag och Jimmy, 1999 och jobbade med några nya låtar och jag sa "Nu ger vi det här en sista chans" och det gjorde vi. Efter det spelade vi ett par gånger för skivbolag, däribland Telstar som vi skrev på för. Så hösten -99 började vi spela in skivan som alldeles strax kommer till världen!

Vad är det som har drivit dig under den här tiden när det har varit massa problem?

- Min enorma tro på det här bandet och på våra låtar. Så enkelt är det. Det finns så många bromsklossar i den här jädra skivbranschen som har stoppat upp väldigt många talangfulla människor och väldigt bra band och förstört bra band. Det ska fan inte hända oss, fast det har det ju gjort på sätt och vis, men vi ger oss inte, vi kommer tillbaka. Man kan köra över oss med en ångvält, men vi kravlar oss upp och kommer tillbaka. Det går inte att stoppa oss!

Andreas, som skriver alla låtar till bandet, beskriver sig själv som en ganska rastlös person. Han menar att det också märks i hans låtskrivande. Det ska inte vara för långa låtar utan koncisa, klassiskt uppbyggda låtar med refränger, verser, slingor och stick.

- Något som vi verkligen har utvecklat under åren tycker jag är vår dynamik. Vi har blivit mer dynamiska. Det är klassiska pop- och rocklåtar med lite elektronisk blues.

Ett band som väcker känslor

The April Tears har en växande skara av fans som bara älskar dem besinningslöst. Men de verkar också kunna uppröra folk på ett märkligt sätt. Vissa verkar bli irriterade på dem.

Vad tror du det är som får folk att antingen älska eller hata er?

- Man kommer ju inte så mycket i kontakt med folk som hatar bandet, men om folk gör det så är det ju fantastiskt! Då berör man ju verkligen folk. Berör man inte någon och alla står apatiska då ska man nog lägga av. Jag tror att om folk hatar oss är det nog för att vi är så säkra på att vi är så jävla bra på det vi gör. Det är nog en bidragande orsak. Vi kanske inte gör den musiken som är mest i ropet, vi gör våran grej, liksom, det har vi alltid gjort och kommer alltid att göra. Vi kommer inte att hoppa på någon trend. Vi kan ta vilka influenser som helst och baka in, men det kommer i alla fall att låta som April Tears i slutänden. Vi är säkert sådana personer som folk kan reta sig på, speciellt om man känner att man själv skulle vilja vara med i ett band som April Tears och skriva så bra låtar! Hade jag stött på oss och inte varit med i bandet hade jag tyckt att det var så fruktansvärt bra, alltså. Vi är ganska tidlösa, tycker jag, även om folk vill binda oss mycket till 80-talet. Jag tycker vi har både framtiden och bakåt i vår musik. Ganska tidlösa poplåtar, egentligen.

Sångerska som hänför

Om man har turen att få gå på en spelning med detta band så är det inte bara de starka låtarna som griper tag i en, de flesta blir också hänförda av den mycket karismatiska sångerska Sara Gunnarsson. Denna kvinna verkar vara född för att stå på scenen, även om man då och då kan höra ond kritik om hennes sång. Faktum är att just Saras speciella sätt att sjunga nog är ett av The April Tears starkaste kännetecken.

En annan stark personlighet på scenen är bandets yngsta medlem, basisten Christian Berg. Bara han ensam verkar kunna dra horder av kvinnliga fans till spelningarna.

- Kitte (han kalls så) är ögongodis för pandabrudar! Basister är ju basister. En bra basist ska stå still och vara snygg, och det gör Kitte jävligt bra. Fast han har börjat röra på sig lite för mycket nu. Han tycker inte han får utrymme nog, han har börjat putta bort Sara från scenen.

En och annan anekdot

Det har nu gått nästan tio år sedan The April Tears bildades och många gig har genomförts sedan dess. Andreas kan berätta en hel del historier om saker som har hänt och människor de mött. I dag kände han för att dela med sig av en incident som inträffade för en tid sedan när bandet spelade i Åre.

- När vi var i Åre så var även Balsam Boys där och spelade. Vi hade det stora nöjet att ha efterfest med dem. De är ju moderater, och det är ju inte så vanligt att rockartister, ja nu vill jag helst inte referera till dem som rockartister, men att man sitter med några som verkligen är moderater på en efterfest. Jag tycker att det sista man tänker på efter en spelning är att ragga. Jag kan nog tala för hela bandet, det är ingen som raggar, vi håller inte på med det. Men det var deras grej. Så de fixade brudar och beställde in champagne till sitt hotellrum och sådär. Så Kitte och jag tänkte att nu blir det roligt här. Vi bjöd in oss själva till deras fest där de satt med varsin tjej och hånglade eller pratade lite, och vi satt på golvet och drack varsin folköl. Utan att säga det till varandra så hade vi liksom en plan att vi ska sitta här och vänta ut till de här tjejerna ger sig och går hem. Och Balsam Boys-killarna sa "Öh, det är väldigt mycket folk härinne nu". Och timmarna gick mot morgontimmarna och vi gick inte! Vi satt kvar och tjejerna började droppa av en efter en. Sen sa vi "Tack ska ni ha, schysst fest" och gick. Det var skitkul, det var värt varenda tråkig timme!

 

Annika Mellin


Den äldre Vasatiden

Sveriges politiska historia sträcker sig mycket längre bakåt än år 1521. Perioden närmast dessförinnan, kallat unionstiden, präglades av motsättningar mellan den nordiske unionskungen och stormän (ofta godsägare och krigare, dvs. adelsmän). Norden bestod vid denna tid av två "länder", dels Danmark-Norge, dels Sverige-Finland. Unionskungen hade ärvt kronan i dessa båda länder. År 1520 blev dansken Kristian II unionskung över de båda länderna. Han var inte omtyckt i Sverige. Kungen inledde därför strider med svenska stormän. Den främste stormannen var Sten Sture den yngre. Han var riksföreståndare men strävade efter att bli furste över Sverige och skapa en stark stat. I strider med unionskungen blev emellertid Sten Sture dödligt sårad.

Väl framme i Stockholm lät Kristian II avrätta 82 anhängare till Sten Sture på Stortorget i Gamla Stan i november 1520 - formellt anklagade som kättare för att ha förolämpat Kristian II:s närmaste man i Sverige, Uppsalas ärkebiskop Gustaf Trolle. Händelsen har kommit att kallas Stockholms blodbad. En nära anhörig till flera avrättade stormän, Gustav Eriksson Vasa (född 1496 på Lindholmens gård mellan Stockholm och Norrtälje), beslöt att ta upp kampen med Kristian II 1521. Han valde landskapet Dalarna till fäste för sin "frihetskamp" mot unionskungen. Gustav valdes till riksföreståndare i Sverige, men de stora slotten i landet var fortfarande lojala mot Kristian. Den tyska staden Lübeck - som ville utöka sin handel i Östersjön - såg en chans att bryta den danska dominansen över Östersjön och var därför redo att hjälpa Gustav. Med hjälp av Lübecks soldater kunde Gustav erövra de stora slotten. Den 6 juni 1523 - i dag Sveriges nationaldag - kunde riksmötet i Strängnäs välja Gustav Vasa till kung över Sverige-Finland. Perioden 1521-1611 kallas i svensk historieskrivning för äldre Vasatid.

Gustav Eriksson Vasa fick kunganamnet Gustav I och hans regeringsperiod var lång, från 1523 till 1560. Ute i Europa pågick reformationen. År 1517 hade den tyske prästen Martin Luther häftigt kritiserat den katolska kyrkan i 95 teser. I Sverige blev Olaus Petri, lärare vid domskolan i Strängnäs, reformationens främste talesman. Han gav ut Bibelns Nya Testamentet på svenska (1526), dittills hade Bibeln endast gått att läsa på latin. Vid riksdagen i Västerås (1527) beslöts att kung Gustav skulle få tillgång till kyrkans inkomster och ta över biskoparnas slott efter att Gustav hade skicklat spelat ut de ofrälse mot prästerna i riksdagen. Detta markerade en kraftig brytning mellan Gustavs Sverige och påven i Rom. En av Gustavs främsta opponenter mot reformationen, biskop Hans Brask, fann det för gott att lämna landet. Laurentius Petri blev den förste reformerta ärkebiskopen. Gustav moderniserade Sveriges styrelse. Han upprättade ett kansli, som skulle sköta korrespondensen i alla skatteärenden, och en räntekammare dit fogdarna skulle skicka in uppgifter om skatteintäkter. Genom att skaffa sig stark kontroll över landets inkomster kunde kungen stärka sin egen makt mot stormännen. Visserligen mötte Gustav protester från ledande stormän, men han kunde skickligt splittra sin opposition (till exempel Västgötaherrarnas uppror 1529, som leddes av Ture Jönsson Tre Rosor i spetsen).

Även bönder protesterade och gjorde i vissa fall formliga uppror mot kungens byte av religion och mot höga skatter (exempelvis Första dalupproret 1524-1525). I det så kallade klockupproret (1531) protesterade bönder mot att Gustav Vasa bestämt att varje kyrka skulle lämna en av sina klockor i skatt för att kunna avbetala de höga krigsskulderna till Lübeck. I ett krig 1534 mot Lübeck allierade sig Gustav med Danmarks kung Kristian III och hansans inflytande över Sverige bröts. Ett hårdare styre av Gustav Vasa ledde till nya proteststormar. Nils Dacke i Småland gjorde tillsammans med bönder uppror 1542-43 (Dackefejden), men kungen anföll med sina knektar och upproret kunde slås ned. Dacke själv dödades och hans släkt avrättades eller deporterades till Finland. Dackefejden var det sista mer allvarliga uppror som Gustav fick erfara. Kungen ville säkra makten åt sin egen släkt och drev igenom beslut att framtida kungar skulle ärva tronen i stället för att väljas till den (arvföreningen 1544 på rikdagen i Väserås).Sonen Erik blev kronprins. För att stärka ättens makt lät Gustav utropa sina yngre söner till hertigar över ärftliga hertigdömen. Andre sonen, Johan, blev hertig över Finland.

När Gustav avled år 1560 kröntes Erik XIV till kung. Ungefär samtidigt kollapsade det tyska styret över norra Baltikum. Borgarna (handelsmän i staden) och adeln i Estlands viktigaste stad Reval (i dag Tallinn) valde att bli lojala mot kung Erik och Estland tillföll därför Sverige, som nu kraftigt utökade sitt territorium.Erik XIV led av sjuklig misstänksamhet och lät 1563 sin sekreterare Jöran Persson anklaga kungens bror, den i Finland bosatte Johan, för högförräderi på grund av att Johan, som var gift med den polska prinsessan Katarina Jagellonica, misstänktes att ha lånat ut pengar till den polske kungen, sin svåger. Johan hann inte fly och spärrades in på Åbo slott. Han fördes till Gripsholms slott, dömdes till döden, men domen upphävdes. Även andra personer råkade ut för kungens misstänksamhet. En speciell domstol, Höga Nämnden, utfärdade domar mot olika personer. Likaså var kungen avogt inställd mot medlemmar i ätten Sture. De kunde tänkas vara potentiella rivaler till tronen, misstänkte kungen, och lät avrätta flera Stuvar. Kungens bror Johan tog därefter makten och lät fängsla Erik (1568-69).Den nye Vasakungen, Johan III, fick ta itu med det så kallade nordiska sjuårskriget, som utbrutit mellan Danmark och Sverige redan 1563 och gällde kontrollen över Östersjön.

Fientligheter mellan Sverige och Polen avtog och år 1570 åstadkoms fred med Danmark i Stettin. Den svenska borgen Älvsborg, nära Göta älvs utlopp vid Västerhavet på västkusten, hade fallit i danskarnas händer och Sverige var beroende av en sjöväg västerut. I den så kallade Älvsborgs lösen fick Sverige köpa tillbaka fästningen av danskarna för 150.000 daler silvermynt. I fredsuppgörelsen ingick också att Sverige skulle avsäga sig sina anspråk på Gotland. Johan III:s son, Sigismund, efterträdde sin far 1592. Sigismund, som både var kung i Polen (sedan 1587) och Sverige, var katolik. Året efter slog Uppsala kyrkomöte fast att Sverige skulle fortsätta vara lutheranskt och man antog den augsburgska bekännelsen, som blev svenska kyrkans trosbekännelse. Sigismunds farbror, hertig Karl, som styde över hertigdömena Södermanland, Närke och Värmland, kallade på kungen och bad honom godkänna resultatet av Uppsala kyrkomöte. Sigismund kom till Stockholm, följd av polacker och katolska präster utsända av påven, men farbrodern Karl lyckade få igenom sina krav och Sigismund kunde efter att ha godkänt mötesresultatet återvända till Polen. Karl utsågs att styra landet medan Sigismund vistades i Polen.

Karls första triumf blev en fred med Ryssland efter ett krig, som varat mer eller mindre sedan 1560-talet och som slutade med freden i Teusina, en by i Ingermanland, inte långt från Narva i dagens Estland (1595), där det fastslogs att Sverige skulle behålla Estland, men att Karelen och Ingermanland skulle vara ryskt. Grunden för Sverige som en stormakt i Östersjön hade lagts. Aktörerna i spelet om Östersjön var förutom svenskar, även tyskar, ryssar, polacker och danskar. Den stora sjöfararnationen Holland var också en aktör liksom, senare, England. Karls stärkte sin styrkeposition och kom i konflikt med rådet, medan borgare och bönder var anhängare till Karl. År 1595 lät hertigen sammankalla en riksdag i Söderköping och ständerna lät utropa honom till riksföreståndare. Många rådsmedlemmar och Sigismundanhängare fick fly till Polen. Brytningen mellan kungen och hertigen var ett faktum. Olika lojaliteter gav uppror till stridigheter.

I östra Finland gjorde bönder uppror mot Finlands ståthållare Klas Fleming (det s.k. klubbekriget) på grund av Flemings fiendeskap mot hertigen. Bönderna stod på hertigens sida. Fleming lyckade slå ned upproret. Sigismund återkom till Sverige med en här 1598, men i ett blodigt slag vid Stångebro i Östergötland med hertig Karl begärde Sigismund vapenvila och gav sig av till Polen. År 1599 blev Sigismund avsatt av riksdagen och hertig Karl gjorde upp med kungatrogna adelsmän i Finland. Vid en riksdag i Linköping 1600 ordnades rättegång mot flera rådsmedlemmar och andra som varit trogna mot Sigismund. Riksföreståndaren Karl kunde år 1604 bli vald till kung Karl IX. I Ryssland rådde "oredans tid" - en maktkamp - där Karl IX hjälpte tsar Vasilij II för att inte Ryssland skulle bilda en "farlig" allians med Polen. Mot att Ryssland avstod Keksholms län till Sverige ryckte en svensk här in i Ryssland och befriade Moskva 1610. I Ryssland lanserades år 1610 Karl IX:s son Karl Filip till kejsarkandidat, men Karl Filip blev inte rysk tsar. I stället grundlades Romanov-dystastin med tsar Mikael från 1613. Dynastin skulle vara ändra fram till 1917 då Nikolaj II abdikerade och senare mördades av bolsjevikerna.Det krigiska 1600-talet tog sin början och den svenska krigsmakten förlade sin militära verksamhet till den europeiska kontinenten.

Hemma i Sverige slog kung Karl fast att Gamla Testamentets lag skulle gälla, dvs. att Bibelns ord och lagar skulle tolkas ordagrant.Gustav Vasa, hans söner och barnbarn hade förvandlat Sverige till en stormakt vid Östersjön. Karl IX:s son, Gustav Adolf, skulle fullborda verket. Gustav II Adolf blev kung år 1611 och perioden mellan 1611 och 1718/21 kallas stormaktstiden.

Regenter:

  • Gustav Vasa, (1521) 1523-1560
  • Erik XIV, 1560-1568
  • Johan III, 1568-1592
  • Sigismund, 1592-1599
  • Hertig Karl - Karl IX (1592) 1599-1611