Peronliga smaker – del 2

Peronliga smaker – del 2

En annan musiksmak som får blodet att rusa lite extra i mina ådror är rocken, ja inte bara den vanliga klassiska rocken utan även de hårdare tonerna i Heavy Metal. Känslan som infinner sig när jag hör de inledande riffen till Sweet Child of Mine är obeskrivbara, de väcker en form av lycka som snabbt rusar ut i blodet och får mig på bra humör direkt oavsett hur ledsen eller arg jag än må vara. Min spellista på Spotify innehåller till 80% musik från olika former av rock genres och de övriga 20% är en salig blandning av övriga genrer där ute. Som allätare kan man smälta in i musiken vart man än går, men med vänner som gillar annat får man vänta tills man kommer hem innan man kan njuta av det där som får deras huvuden att explodera.

Tänjda gränser

För ett oerfaret öra kan det vara förvirrande att försöka förstå hur metal genren skiljer sig från den traditionella rockmusiken. Sedan utvecklingen av det som blev metal har genren förgrenat sig i många olika riktningar. Det hela började med att hårdrocks artister som Jimi Hendrix, Led Zeppelin och the Who började tänja på gränserna när det kommer till scenupptåg och gitarrförstärkning, man sökte nya vägar att uttrycka sin musik och kände att det som existerade inte riktigt var tillräckligt för att få ut det man ville. Men samtidigt var inte omvärlden riktigt redo för det man visade upp.

Ozzy leder vägen

Det var inte förrän Black Sabbath dök upp med sina mörkare toner, religiösa sångtexter och en långsam, krossande tyngd i det sound de förmedlade som en mall kunde ritas upp för en helt ny genre av rockmusik. Black Sabbaths sångare Ozzy Osbourne mådde nästan illa vid tanken på de texter om verkliga händelser i livet, kärlek och politik som de övriga genrer i populärmusik är kända för. Själv skrev han texter om det övernaturliga och religiösa, han skapade metaforer i texterna och publiken älskade det. Ockulta ceremonier och obeskrivliga monster var det som hägrade i låtarna, en metafor för krig och alienation.

Intensivt och fort

Black Sabbath ledde vägen för en ny generation av band som inspirerade av det hotfulla soundet snabbade upp tempot och fortsatte distanserandet från bluesen där rocken faktiskt har sina rötter. Motörhead och Judas Priest från England kastade in tempo och intensitet i musiken och skapade det nya namnet Heavy Metal. Den annars så blygsamma nationen kunde knappt förstå vad som hände, hur kunde de ljuden komma från ett and som England? De kunde trösta sig med att de inte var de enda, Heavy Metal tog sig ut i världen och förgrenades till andra delar av genren.

Starkare än någonsin

Ett tag dök Punken upp och blev nästan döden för Heavy Metal, med sina hemma gjorda kläder som gav ett intryck av att de sket i allt så vände sig allt fler fans dit. Men metalen kom tillbaka starkare än någonsin med nya band som ledde genren framåt. Idag är denna musikstil mer accepterad än någonsin, de som tidigare vägrat lyssna på det kan hitta en typ av metal som de faktiskt kan erkänna sig uppskatta. Och konstigt vore det väl annars, det har dykt upp band i alla möjliga olika stilar som banat väg för en stark framtid.

Relaterade inlägg