De flesta människor vet vem Denniz Pop är, vare sig man är musikintresserad eller inte, i alla fall de som lyssnade på musik under den period som han producerade den. Han satte verkligen Sverige på kartan i musikens värld och gav en hel del stora artister hits som har sjungits över hela världen, ja denna man har verkligen bevisat vad Sverige kan leverera inom musiken. Men han jobbade inte ensam, även om Denniz var en av grundarna till det som i slutändan skulle bli Cherion, så har han arbetat med partners som hjälpt honom på vägen. Jag nämnde både Tom Talomaa, som var den partner med vilken han började bygga upp Cherion med, och Max Martin. Och det är den senare av dessa två jag vill ta en titt på nu, även han minst lika välkänd som Denniz Pop.

Utbudet av bra musikskapare i världen är inte dåligt, klassen på musiken som produceras visar hur talangfulla låtskrivare och musikproducenter som finns. Med tanke på att musik funnits så långt man kan gå tillbaka i tiden är det helt otroligt hur man fortfarande kan skapa nya former av musik och nya sound, dagen då Loreen klev upp på scen med Euphoria i melodifestivalen såg man vilken otrolig musik som finns kvar att skapa, långt över resten av bidragen som självklart höll en bra klass de också. Något år senare kunde man se en annan artist försöka efterlikna stilen något, men det gick inte alls lika bra, låten höll inte samma klass. För att få den där hiten man letar efter krävs en extraordinär låtskrivare, här i Sverige har vi nästan varit bortskämda med talangfulla människor i musikbranschen. Både artister, låtskrivare och musikproducenter har vi lyckats leverera och många av dessa arbetar internationellt.

En annan musiksmak som får blodet att rusa lite extra i mina ådror är rocken, ja inte bara den vanliga klassiska rocken utan även de hårdare tonerna i Heavy Metal. Känslan som infinner sig när jag hör de inledande riffen till Sweet Child of Mine är obeskrivbara, de väcker en form av lycka som snabbt rusar ut i blodet och får mig på bra humör direkt oavsett hur ledsen eller arg jag än må vara. Min spellista på Spotify innehåller till 80% musik från olika former av rock genres och de övriga 20% är en salig blandning av övriga genrer där ute. Som allätare kan man smälta in i musiken vart man än går, men med vänner som gillar annat får man vänta tills man kommer hem innan man kan njuta av det där som får deras huvuden att explodera.

Musiken är viktig för oss alla, det spelar ingen roll var vi rör oss i världen eller hur gamla vi är, överallt omringas vi av musik och melodiska toner i något format. Vad vi gillar är högst personligt och trots påverkan från föräldrar och syskon när vi är unga så lyckas vi utveckla vår alldeles egen smak, ibland stämmer denna överens med resten av familjen och ibland skiljer den sig helt och hållet från det vi växt upp med. Min egen musiksmak är väldigt bred, men det som får mig på allra bäst humör skiljer sig från det mina vänner och min familj tycker om. Jag tror jag har ett syskon av fem som uppskattar samma musik som jag, och vi växte inte ens upp tillsammans. För det är just det personliga i en själv som bestämmer vad vi ska lyssna på och vad vi ska tycka om att göra.

Sedan människans första existens har vi njutit av toner från all slags musik, både barn och vuxna njöt av tonerna från en speldosa redan på 1700-talet och denna uppfinning finns än idag. Men den inspelade musiken dröjde mycket längre än så och en kommersiell försäljning dröjde länge. Den fonografiska cylindern uppfanns av Thomas Edison först 1877, en idé han snappade upp från någon annan och sedan gjorde till verklighet. Denna var dock både otymplig och dyr, med den ekonomin majoriteten av folk hade var det inte många alls som hade råd att införskaffa en sådan. Detta ledde till utvecklingen av den fonografiska disken, en produkt som gav uppskov till DJ´s så långt tillbaka som 1870-talet.

De flesta amatörsångare och band drömmer om den där dagen då ett skivbolag likt drömprinsen sveper dem av fötterna och tar med en bort i en saga med berömmelse och pengar, men detta är just bara en saga. Även artister och band som blivit signerade vid stora bolag har ofta insett att de betalar i det långa loppet och får inte bara gratis pengar med signeringsbonusen. The Goo-Goo Dolls är ett av dessa band, de signerades under 90-talet av Warner Brothers och sålde över 2 miljoner skivor. Ingen dålig framgång för ett band, men detta ledde till att de förlorade allt finansiellt eftersom avtalet med Warner var så dåligt att de aldrig tjänade en krona.

Står talangen och resten av delarna klara så finns det ändå fler steg man behöver checka av för att ha en så stor chans som möjligt att lyckas i branschen. Ingen artist eller band kan ta sig så speciellt långt om de inte har ett utseende, eller en image som tilltalar andra. Det en artist pratar om och står för kan bli väldigt kritiskför maximerandet av framgång. Vetskap om vad man står på för plattform och vad som skiljer en från mängden bland konkurrensen om din image är en viktig del, detta är det som ger din gryta en bättre smak än någon annans.

Liksom man som liten fick lära sig att laga sin egen mat genom att se på hur ens mamma eller pappa stod i köket och erfaret slängde ihop dagens måltid åt hela familjen, så brukade det också vara i musikindustrin. Man såg på när veteranerna kokade ihop grytan för att redan repetera processen själv. Formlerna och ingredienserna var ganska så väl definierade och resultaten förväntade. Nu för tiden bör man som strävande musiker inte säga upp sig från sitt dags jobb, det är svårare än någonsin att slå sig fram på denna marknaden. Den gryta som man en gång kunde koka ihop om och om igen är inte längre möjlig att repetera. Skillnaden är dock inte ingredienserna, utan sättet man tillreder dem på.

Oavsett kultur och samhälle har det alltid funnits musik där det har funnits människor. Genom mestadels av historien har man endast kunnat lyssna på denna direkt från musikern själv, det var en konstform som upplevdes live och inte kunde tas med hem. Men detta ändrades precis innan slutet av 1800-talet då Emile Berliner uppfann grammofonen med vilken han kunde spela in ljud och spela upp det igen, en process som skulle revolutionera sättet musik hördes och upplevdes.